Lyssna på artikeln
Jag visste att Bob Hansson kunde vara svår att stämma träff med. Vi har haft kontakt tidigare. Det var samma inför den här omslagsfotograferingen. Trots rätt telefonnummer och mejladress.
När vi till slut fick tag i varandra bestämde vi att mötas hemma hos honom. Då kan han inte komma sent, tänkte jag.
En timme innan vi skulle ses åkte jag runt i närområdet för att reka miljöer. Det snöade och träden var tunga med nysnö. Det här blir snyggt tänkte jag.
Jag knackade på. Bob Hansson låg och sov. Han var övertygad om att vi hade bokat en annan dag. Vi fick skjuta upp fotograferingen till två dagar senare.
Då hade naturligtvis all snö på träden smält och det var ett geggigt regn i luften.
Jag tog med honom till ett parkeringsgarage i Sickla som första scen. Säkra jobbet under tak.
Sedan hade jag en bildidé som skribenten Karin Thunberg aldrig trodde att han skulle gå med på. Jag ville få upp honom i ett träd. Efter sömnincidenten kände jag att jag kunde fråga. Det var inga problem.
Min sista bildidé var snäppet värre. Jag ville plåta honom stående mitt ute i en bäck. Men eftersom han gick med på trädet utan krångel, så körde jag på. Frågar man bara rakt på så brukar det mesta gå igenom. Man får bara inte visa någon tvekan.
Bob levererade. Han klev ut i det iskalla vattnet… med skorna på. Det blev bra bilder.
Tack Bob!
