”ADHD är bara ett annat sätt att fungera”

Många som har ADHD undanhåller det från sina chefer eftersom de är rädda för hur de kommer bemötas. Det vill Martina Nelson, neuropsykolog och författare, ändra på: ”Om vi tar vara på våra olikheter och förstår mer om hur våra hjärnor egentligen fungerar, kommer våra egenskaper att kunna komplettera varandra.”

Martina Nelson är neuropsykolog och författare till nyutkomnaAdhd på jobbet.Fotnot: Stäng*Adhd på jobbet* ges ut av Natur & Kultur och kommer till bokhandeln i augusti. Tillsammans med kollegan Lotta Borg Skoglund, psykiatriker, skriver hon utifrån egna erfarenheter i möten med människor som söker hjälp med att få sina liv att fungera.

Det kan vara svårt, inte minst i arbetslivet.

Ett exempel är tider. Många med ADHD-diagnos har en annan inre dygnsrytm och tidsuppfattning än normsamhället, vilket gör det svårt att passa tider och att planera för hur lång tid något kommer ta.

– Att tvingas avbryta när man har ett flöde, sova när hjärnan går på högvarv och gå upp när hela kroppen skriker ”sov”, kan förstås vara svårt för personer utan diagnos också, men blir en mardröm för många med ADHD.

Många med diagnosen beskriver att de är ojämna i sitt sätt att fungera. Det kan börja med prestationer på hög nivå men efter en tid tar all energi slut. I värsta fall slutar det med sjukskrivning och kantstött självbild. Sedan riskerar mönstret att upprepas på nästa jobb, om inte kunskap om diagnosen finns där.

– Personer med ADHD har över lag svårare att skapa struktur, veta var och hur de ska påbörja en uppgift, avgöra hur mycket som krävs och hur de ska avgränsa uppgiften så de inte gör för mycket eller för lite och behöver därför extra tydlighet i vad konkret som förväntas och få feedback under arbetets gång. Detta för att minska stressen och öka effektiviteten.

– Det handlar inte om att försöka ändra på någon som har ADHD utan på bemötandet, förtydligar Martina Nelson.

– Har man den genuina förståelsen märks det i hur man uttrycker sig. Som att säga ”Börja bara i god tid, så blir det inte så stressigt sen.” Då har man inte förstått svårigheterna vid ADHD. För om det hade varit så enkelt, hade personen börjat i tid.

Martina Nelson vill ställa högre krav på arbetsledare och chefer att arbeta med bemötande och anpassningar utifrån medarbetare med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– På många arbetsplatser finns det interna policyer för hur olika arbetsmiljöfrågor ska hanteras. Det kan gälla semester och löner, psykisk ohälsa och rehabilitering, skadligt bruk av alkohol och droger eller bemötande av hbtq-personer. Däremot saknas ofta policyer eller handlingsplaner för personer med ADHD. Vilket vi tror är en av anledningarna till att många inte vågar berätta om sin ADHD för kollegor eller chefer.

För yrken där det är möjligt kan en flexiblare arbetsdag vara bra för personer med ADHD. Någon kan behöva en tupplur mitt på dagen, någon annan börja och sluta senare och en tredje variera arbetstiden utifrån de skiftande energinivåerna från en dag till en annan. Den friheten i kombination med tydliga ramar för vad som ska göras och varför, när, på vilket sätt och hur mycket har visat sig vara gynnsamt för många med ADHD, berättar hon.

Det som inte syns är svårt att förstå.

Funktionssvårigheterna varierar från person till person och det som blir en utmaning för den ena behöver inte vara det för den andra. Samma person kan också ha olika svårigheter över tid och i relation till situation, miljö och annat som händer i livet.

För den enskilde krävs rutiner för mat, sömn och motion. Även att planera in återhämtning och verktyg för hur man ska hantera stress. Sambandet mellan ADHD och beroendeproblematik är dokumenterat och viktigt att bli medveten om.

I samband med att Martina Nelson började föreläsa på arbetsplatser om ADHD och NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) märkte hon att kunskapen till viss del fanns men att implementeringen – hur den ska användas – inte hade hängt med. Allt fler chefer, arbetsledare, HR och personalansvariga började vända sig till henne och kliniken för att be om vägledning i hur de ska använda kunskapen i sitt ledarskap.

Många av de människor som Martina Nelson möter på kliniken är lika vilsna som omgivningen inför att de mår och fungerar som de gör. Allt för många hittar ingen balans mellan arbete och privatliv. Hon ser tydligt hur okunskap, fördomar och stigman ställer sig i vägen för människor.

– Det som inte syns är svårt att förstå sig på. Och det är därför vi skriver om det så vi alla får ett gemensamt språk och kan börja tala om det i samhället utanför terapirummet.