När komikern Anders Jansson behöver vila hjärnan går han till domkyrkan i hemstaden Lund. Där sätter han sig och läser, i sällskap med den lille jätten Finn.

”Jag är inte kristen på något vis, men jag tycker om kyrkor och katedraler. Domkyrkan i Lund upplever jag som ett fort, både själsligt och fysiskt. Jag brukar ta med mig en bok och gå in dit och sätta mig och läsa, gärna nere i kryptan.

Där ligger några gamla biskopar begravda och jätten Finn, denna besvikelse för många, står och kramar en pelare. Han är inte så stor som man kanske hade kunnat föreställa sig. Det finns en liten brunn som man kan kasta pengar i och det råder en mörk Da Vinci-koden-känsla. Det luktar även rätt spännande av gammal sten, gammalt trä och gammal protestant. En del säger att det finns hemliga underjordiska gångar härifrån till Dalby kyrka. Det låter väldigt långt, men vad vet jag?

Jag är själv intrycksnarkoman, men min hjärna behöver paus ibland. Som allas hjärnor. Jag tror att när vi ser tillbaka om 10–15 år kommer vi att tänka att det här med mindfulness och sådant, det borde vi ha ägnat oss åt mer under den här delen av vår historia.”