Nu har Kenneth Branaghs kritikerrosade film Belfast svensk premiär. Den utspelar sig under ”The Troubles”, den infekterade konflikten i Nordirland. Det värsta året var 1972, då 479 människor miste livet. Tidningen Vi var på plats i Belfast och träffade den ensamstående sjubarnsmamman Rita.

Ur Tidningen Vi nr 29/1972.

– Jag har ingetatt säga om läget i Nordirland i dag – bara att jag inte tror på mord. Jag har ingen åsikt om IRA eller om unionisterna. Sånt är politik och det är till för män. Jag vill bara att det ska bli fred, att katoliker och protestanter ska leva tillsammans. Segregation är något hemskt. Jag är rädd varje dag. Allt skjutande har gjort en nervös – påverkat en mentalt. Hur ska barnen bli som växer upp här, det undrar man …

Rita Irwin bor i den katolskdominerade stadsdelen Ballymurphy i Belfast. Hon är ensam med sju barn i åldrarna 4 till 15 år. Hennes man är försvunnen sedan två år tillbaka. Han lär bo i republiken tillsammans med en annan kvinna, men ingen har lyckats spåra honom. Rita har ingen man, hon står utanför allt socialt liv. Jobb är inte att tänka på, ens om det fanns arbetstillfällen. Hon har sitt socialbidrag, sina barn och sin tro. Hon är rädd för bomber och skottlossning och går inte ut i onödan. Bara till affären och till kapellet. Hon lagar mat, tvättar, lappar kläder, ber och tittar på TV. Dag efter dag.