Fem julklappstips från Malin Persson Giolito

  • 12 dec 2022
  • 8 min

// Foto: Thron Ullberg

Fem julklappstips från Malin Persson Giolito
Malin Persson Giolito

// Foto: Thron Ullberg

Lyssna på artikeln

Spänningsromanen blev inte Årets julklapp i år heller, åtminstone inte om man frågar Svensk Handel. Men Malin Persson Giolito är av annan åsikt och tipsar om fem böcker att ge bort i jul.

Något att dölja av Elizabeth George
Översättning: Annika H. Löfvendahl, Jan Hultman

Ge den till den passionerade deckarläsaren.

Den första delen i serien om inspektör (och greve) Thomas Lynley och arbetarklasskvinnan Barbara Havers kom ut 1988 (Pappas lilla flicka). Vi är många läsare som följt dem troget genom åren. Blir man aldrig uttråkad? Jo. Börjar man så småningom längta tillbaka? Verkligen! Något att dölja är den 21:a boken om radarparet och vad gäller Lynleys och Havers privata relationer kommer inte många överraskningar. De utreder mordet på en kollega, den unga polisen Teodora Bontempi, en kvinna med nigerianskt ursprung som jobbat på en avdelning som utreder kvinnlig könsstympning. George är en mästerlig hantverkare. Visserligen tar hon väl lång tid på sig, men sexhundra Något att dölja-sidor passar perfekt som julklapp till den passionerade deckarläsaren och hens horisontella smälta-julmaten-i-soffan-seanser.


Blir du ledsen om jag dör? av Nicolas Lunabba

Ge den till den som gärna förklarar (trots att ingen frågat) hur vi ska ”få ordning på Sverige”.

Det sägs att vi alla bär på en roman. Men inte ens hjältar som Lunabba (känd som en av grundarna av Hela Malmö och för sitt Sommar i P1) kan nödvändigtvis förvalta en historia och åstadkomma en fungerande roman. Men Lunabba briljerar. Sommar-pratet, om vad som händer när Lunabba låter en pojke flytta hem till honom, blir i romanform mycket mer än ”bara” en gripande historia om barnen som väljer våld i stället för framtid. Det finns en poetisk rytm i Lunabbas språk, han undviker klichéer och låter vreden kväva sentimentaliteten. Resultatet blir en episk anklagelseakt, en skoningslös skildring av Sveriges svek och – framför allt – början på ett spännande författarskap.


Mirakelkammaren av Angie Kim
Översättning: Åsa Brolin

Ge den till juristen eller vem som helst som gillar rättegångsdrama.

Det börjar med en oförarglig lögn. Ett år senare sitter de i rättssalen: de koreanska immigranterna Young och Pak Yoo som driver företaget Mirakelkammaren, vars patienter får medicinsk syrgasbehandling i en tryckkammare som alternativ terapi för olika åkommor. Där finns också Yoos dotter, offren, de anhöriga och den åtalade: mamman till barnet som dog när Mirakel-kammaren plötsligt exploderade. Är det hon som kallblodigt mördat sitt krävande barn? Eller bär fler än hon på smutsiga hemligheter? Den här debut-romanen har kallats en tankeväckande idéresa, förklädd till rättegångsdrama. Men själva idén med att lösa konflikter i en rättegångssal är den motsatta: att klä av de medverkande för att förhoppningsvis komma närmare sanningen. Ge den här boken till någon som jag – jag älskade den.


Åttonde huset av Linda Segtnan

Ge den till vännen som är besatt av true crime-poddar.

Bea Uusma vann Augustpriset för Expeditionen. När The Golden State Killer åtalades mer än fyrtio år efter att han begått sin första grova våldtäkt, medgav polisen att det var tack vare Michelle McNamara (författare till I’ll Be Gone in The Dark) som utredningen tog ny fart efter många år av misslyckanden. Det är helt enkelt dumt att underskatta en besatt kvinna. Linda Segtnans debutroman ska inte läsas om man vill få en lösning på ett mordmysterium. Styrkan ligger i den vemodiga skildringen av åren då barnen är små och sköra och föräldrarollen ny och svårgripbar. Segtnan blir besatt av att finna lösningen på det olösta mordet på nioåriga Birgitta Sivander 1948. Det är inte en spoiler att påstå att hon kanske letar efter något annat. Ge Åttonde husettill en vän som också söker svar på frågor hon inte riktigt kan formulera.


Bortglömd flicka av Karin Slaughter
Översättning: Villemo Linngård

Ge den till någon som du tycker väldigt mycket om.

Jag börjar så här: det här är den bästa Karin Slaughter-romanen jag har läst och kanske den bästa deckaren jag har läst i år. Och skälet är inte det ni tror. Det är inte för att det är en feministisk loska rakt i ansiktet på pro-life-lobbyn och alla som ifrågasätter kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Det är inte heller för att den är otroligt spännande, berättelsen om det brutala mordet på den gravida tonårsflickan Emely Vaughn. Delvis beror det på att trots att romanen inleds med Emelys död, natten då hon borde ha fått gå på sin highschool-bal och fira sin framtid, så känns hon levande till den allra sista sidan. Men framför allt är skälet att det är en roman som både handlar om att bli övergiven och att bli omhändertagen. Ge Bortglömd flicka till någon du tycker om, för den här romanen handlar nog först och främst om kärlek.

Fler utvalda artiklar