Forskare ska lära sig tala klarspråk

  • 7 jun 2021
  • 4 min

// Foto: TT

Forskare ska lära sig tala klarspråk
Tomas Dur Fläckman

// Foto: TT

Lyssna på artikeln

Akademikerna har försvunnit från samhällsdebatten, vilket är ett demokratiproblem. Nu erbjuds landets forskare hjälp för att bli bättre på att nå ut.

Sveriges högre lärosäten – universitet och högskolor – ska utbilda och forska. Men det finns även ett tredje åliggande som kallas samverkansuppgiften: att se till att en bred offentlighet får ta del av den kunskap som produceras. Och där finns det en hel del i övrigt att önska, menar författaren och journalisten Magnus Linton.

– För tjugo år sedan hade akademikerna en mycket tydligare plats på kultur- och debattsidorna. Deras medverkan är mer sällsynt i dag. Forskarna har drivits bort från offentligheten, eller dragit sig undan, vilket är ett stort problem i tider då fakta i allt högre grad ifrågasätts, säger han.

Men för att nå ut måste man skriva så att folk vill läsa och kan förstå. Magnus Linton leder nu en ny satsning på kreativt skrivande för forskare. Kursen är gratis och består av föreläsningar, interaktiva workshops och en särskild skrivarskola. Bakom projektet står stiftelsen Natur & Kultur och Institutet för framtidsstudier.

Syftet är att ”minska klyftan mellan forskning och offentlighet”, målet att över tusen forskare ska ges möjlighet till skrivutveckling.

Vad är det forskarna behöver ha hjälp med?

– Att analysera sitt material med andra ögon än de egna eller de närmaste kollegornas – och vaska fram det som är unikt och viktigt, se och visa hur det samspelar med annan samhällsutveckling. Ett stort problem är akademikers rädsla för en frågeställnings kärna. Med onödiga ord tassar många runt saker i stället för dem, så att texten blir porös i stället för precis. Men syftet med kurserna är inte i första hand språkhantering på detaljnivå; projektets anda är mer på temat mening, lust, konkretion, effektiv faktahantering.

Och hur uppnår man det?

– Genom att jobba med saker som struktur, rörelse, scener, exempel och frekventa perspektivbyten. Många forskar­texter blir stillastående, fastnar i vad jag brukar kalla ”den oändliga bakgrunden”. Det finns en hämmande högtidlighet kring det som ska bli tryckt text. Och den vill jag riva. Jag känner forskare som uttrycker sig väldigt levande och intelligent på Facebook, men som blir urtrista så fort de ska skriva en akademisk artikel.

Finns det inte risk att exaktheten går förlorad med din metod?

– Nej, det här handlar inte om att förenkla, tvärtom. Det handlar om att med en berättande blandning av fakta och analys ge liv åt det komplexa.

Varför ska man som forskare ta den här kursen?

– För att ett avslappnat och lustfyllt förhållande till språk gör dig till en bättre forskare. Ett språk som tvingas till ­konkretion och klarhet gör detsamma med tanken. Och forskningen. Det är win-win, säger Magnus Linton.

Fler utvalda artiklar