Lena Andersson: ”Törnfåglarna är för lång och pratig”

Här är elva mer eller mindre okända sidor av Lena Andersson, som att hennes tröstläsning är sajter som skriver om nyttan med choklad.

1. Boken jag läser just nu:

– Emile, av Jean-Jacques Rousseau. Intressant att ta del av själva urkällan,
om än utspädd och förvanskad, till vårt svenska förhållningssätt gällande utbildning och barnuppfostran.

2. Boken som förändrade mitt liv: 

– Platons samlade skrifter. De tydliggör att det finns ett annat och livsdugligt sätt att tänka och förhålla sig än det moderna och rådande, enligt vilket allt flyter, inget är beständigt och språket föregår verkligheten.

3. Författaren som inspirerat mitt skrivande: 

– Pär Rådström. För hans underbara stil och humor. 

4. Den mest underskattade boken: 

– Pär Rådströms Paris – en kärleksroman, eftersom den inte räknas
som en omistlig skildring av människor i en tid och en stad.

5. Boken som fick mig att skratta: 

– Skrattar inte men ler åt Kurt Vonneguts enastående Moder natt.

6. Boken som jag aldrig läste klart: 

– Mannen utan egenskaper, av Robert Musil. Kroknar varje gång, senast efter första delen av fyra. 

7. Boken som jag skäms för att jag ännu inte har läst:

– Finns otaliga goda böcker jag inte har läst. Inget att skämmas över. 

8. Mitt första läsarminne: 

– Maria Gripes böcker om Elvis Karlsson, och de om Hugo och Josefin. 

9. Min tröstläsning: 

– Nätsajter om nyttan med choklad. 

10. Romanfigur som jag ­identifierat mig mest med: 

– Förmodligen någon av mina egna, exempelvis Olga Zavjalova i Studie i mänskligt beteende.

11. Filmen som är bättre än boken: 

– Törnfåglarna. Boken, som jag minns den på över 40 års avstånd, är pratig, yvig, konventionellt skriven och alldeles för lång. Tv-serien, däremot, lyckas fånga essensen av bokens innersta avsikter. Den är elegant, exakt och precis, vilket lyfter den ur sin tid och sina jordiska fästen.

Ur Vi Läser #2 2025.

Läs mer:

Därför väcker Lena Andersson raseri

”Alice Munro skrev om dotterns övergrepp på ett sätt som gav henne Nobelpriset”