Liftandets död: När tummen fick fingret
Det var ju så enkelt och billigt. Man ställde sig vid vägkanten, sträckte upp tummen och plötsligt fick man skjuts. Men i dag är liftarna borta. När slutade vi lita på främlingar?
// Illustration: Ollanski
Lyssna på artikeln
Det var ju så enkelt och billigt. Man ställde sig vid vägkanten, sträckte upp tummen och plötsligt fick man skjuts. Men i dag är liftarna borta. När slutade vi lita på främlingar?
Att resa har alltid varit romantiserat. Inte minst nu, efter ett drygt år av hemmasittande och med en värld så mycket längre bort än den brukade vara.
Det råder akut brist på spontanitet, äventyr, frihet. Men det färdsätt som främst förknippats med de orden hade blivit sällsynt redan innan pandemin. Det som byggde på tillit och osäkerhet, eller kanske rent av på ödet: liftandet.
2018 gav författaren Gun-Britt Sundström ut sina redigerade dagböcker från 1960- och 70-talet, Skrivliv. Hon liftar som om det är det naturligaste som finns. Liftar hem, liftar till Östersund, liftar runt på Island. Det händer att flytet försvinner och det går lite trögt ett tag, men sedan hinner hon ändå dit hon ska i tid.
Läs gratis i två månader!
Läs gratis i två månader (spara 138 kr). Därefter övergår prenumeration till 69 kr per månad. Enkelt att bli medlem, enkelt att säga upp.
Det här ingår:
- Nya intervjuer, analyser, krönikor, bokutdrag och reportage varje vecka
- Quiz och korsord
- Läs artiklar från vårt systermagasin Vi Läser
- Få tillgång till Vi:s e-tidning
- Läs eller lyssna på artiklarna
- Veckobrevet, litteraturbrevet och kulturtipsbrevet i din mejlkorg
- Få tillgång till Vi-appen

