När Berlusconi mötte Skärholmen

Silvio Berlusconi har dött, 86 år gammal. Den tidigare premiärministern kom till makten med hjälp av sitt stora mediekonglomerat. Men när Berlusconi började bygga sitt imperium reste han till Stockholmsförorten Skärholmen för inspiration. Varför? Följ den smått osannolika händelsekedja som tar sin början i det svenska miljonprogrammets byggboom.

Ur Vi #11 2014.

Skärholmens bibliotek

På hyllan för lokalhistoria står tre böcker och några slitna skrifter från hembygdsföreningen; här finns uppgifter om ortens fornlämningar och en forskningsrapport som målar upp en mörk bild av isolerade familjer i en steril miljö. Biblioteket ligger centralt med utsikt över torget. Från fönstren på andra våningen ser man köerna ringla långa till grönsaksförsäljarna och bakom dem, ett stenkast från Billströms konditori och Munirs utländska delikatesser, ligger en affär med importkläder från Italien. Butiken heter Milano – namnet är en viktig pusselbit i berättelsen som startade då en grupp unga arkitekter och italienska byggentreprenörer besökte Skärholmen en sommar på 1970-talet. I spetsen för den lilla delegationen fanns en då okänd Silvio Berlusconi, initiativtagare till byggbolaget Edilnord.

Nu sökte man idéer för ett storskaligt projekt, och ryktet om de moderna Stockholmsförorterna hade letat sig ut i världen. Gruppen tog en promenad upp på höjden, blickade ut över den exakta planeringen med grönområden, de separerade trafiklederna, gångbroarna och lekplatserna. Tanken på ett nytt alternativt centrum mitt i en stadsregion tog genast fart hos den unge byggmästaren Berlusconi, och full av inspiration återvände han hem till Milano för att anlägga ett italienskt Skärholmen, dock med några skillnader. Husen i Milano Due – här ryms tanken om ett Milano bättre än själva Milano – skulle andas borgerlighet. Det byggdes stora lägenheter med terrasser, husen omgavs av enorma grönytor och fick dessutom en konstgjord sjö, en pool och tennisbanor.

Milano Due, Italien

Inbäddat i grönska, tio minuters bussfärd från Piazza Udine i Milano, syns de terrakottafärgade huskropparna med prunkande balkonger. Just i dag ligger ljudet av gräsklippare som en dov ljudmatta över området. Runt husen, i parkerna pågår en febril aktivitet för att hålla Milano Due i toppskick. Platsen beskrivs i dag som ”en fyrstjärnig sovstad” men är inget stängt bostadsområde, ingen ”gated community”. Här finns fotbollsplan, lekplatser och en idrottsanläggning – ”Sport Club” – som fungerar som områdets sociala centrum. De planskilda gatorna för biltrafik, cyklar och gående skapar lugn. Äldre kvinnor med barnbarn vid lekplatserna blandas med kostymklädda män med portföljer och kvinnor i pumps. Längs några av byggnaderna ligger butiker och kaféer. Folk hejar på varandra, byter några ord i butiken.

– Milano Due är en småstad. Här vet alla allt om alla. Nu hörde jag någon nämna min mans namn där borta, säger 46-åriga Camelia Licheri och skrattar mot några som pratar med varandra utanför ett kafé.

En annan kvinna som passerar, 67-åriga Emilia Rizzi, berättar att hon valde att flytta hit 1976 när bostäderna var nybyggda. Hon ville att hennes barn skulle ha nära till naturen.

– Då var Milano Due något av ett rikemansgetto, men har blivit lite mer normalt de senaste åren. Det är lugnt och skönt, platsen har ett slags semesterkänsla över sig. Det enda dåliga är att Berlusconi ligger bakom allt. Här har säkert hälften röstat på honom tidigare.

Emilia Rizzi berättar att en av Berlusconis arkitekter, Giancarlo Ragazzi, bor här och fortfarande är verksam. På hemsidan för Ragazzi and Partners visas flygfoton över Milano Due. Trots att nästan 40 år har gått sedan området byggdes är det ett av firmans prestigeprojekt som man med stolthet visar upp. Den i dag till åren komna Giancarlo Ragazzi driver kontoret tillsammans med sin son, Francesco Ragazzi.

– Visst var vi i Skärholmen för att studera den svenska modellen, men också i Vällingby, Farsta och Täby. Skärholmen, som var nyast, kändes mest intressant. Det var bostadskvarter byggda för familjer, anpassade för barn, med lek­platser. Vi tog intryck av områdets grönområden, de olika nivåerna med separerad trafik och gångbroar, närheten till, skola, kyrka, idrottsanläggning och butiker – ja, själva helheten.

– Milano Due fick en tidlös byggstil som inte ska kunna identifieras som 1970-tal, fortsätter han. Framträdande italienska inredningsfirmor formgav ett modernt, nordiskt inspirerat kvalitetsboende. Vi valde att bygga något som skulle kunna fungera på lång sikt och använde röd asfalt, travertino-sten och träramar till fönstren.

Milano Due gjorde Berlusconi känd i hela Italien – den eleganta förorten krönte hans karriär i byggbranschen. Kort därefter köpte han sin första privatjet.

Italienska undersökande journalister har studerat de bolag som Berlusconi bildade och upplöste under sin tid som byggherre, men ingen har lyckats kartlägga de penningtransaktioner som lade grunden till hans rikedom. Berlusconi bildade som 27-åring byggbolaget Edilnord – fortfarande är det oklart vem som egentligen låg bakom bolaget. Ingen offentlig institution eller finansiering var inblandad i byggprojektet, inte ens i stadsplaneringsarbetet. Finansbolaget Fimo, som har varit indraget i en rad rättsliga utredningar, bland annat för att ha tvättat den colombianska drog­maffians pengar, sägs ha varit en av Berlusconis schweiziska finansiärer. Det finns också misstankar om att den sicilianska maffian var inblandad.

Den brittiska tidningen The Telegraph rapporterade 2010 att det vid en rättegång i Palermo uppgavs att personer inom maffian investerat svarta pengar i Milano Due. Berlusconis advokat Niccolò Ghedini har dock förnekat alla anklagelser. Bolagen samlades så småningom i familjen Berlusconis privata holdingbolag Fininvest. Där ingår i dag tv-bolaget Mediaset, filmbolaget Medusa, bok- och tidskriftsförlaget Mondadori och fotbollsklubben Milan AC.

Men att en byggherre bygger är ju inte särskilt märkvärdigt. Inte heller att han lånar idéer från andra. Det var när den italienska motsvarigheten till vår svenska förort utrustades med lokal-tv som Berlusconi förvandlades från byggare till mediemogul. Redan under planeringsskedet fick Silvio Berlusconi idén att förse alla invånare i Milano Due med kabelnät och centralantenn. En lokal tv-station startades för de 10 000 invånarna, men efter några år sände man från studion i Milano Due till hela Milanoområdet. Berlusconi förvärvade tv-stationer från nord till syd i landet och bildade ett bolag för försäljning av reklam. Innan 1970-talet var slut hade huvudredaktionen i bostadsområdet knutit samman alla kanaler till Italiens första rikstäckande privata tv-kanal.

1980 upptäckte det italienska parla­mentet Berlusconis rikstäckande sändningar, vilka då var olagliga, men Ber­lusconi lyckades med hjälp av en advokat kringgå alla regler. Han sände inte direkt via etern, menade han, utan varje dag skickades färdiginspelade kassetter till de olika tv-stationerna som sedan ”tryckte på knappen” ungefär samtidigt, vilket gav bilden av en rikskanal; det fungerade för reklamkunderna och Berlusconi nåddes inte av lagen. Inte förrän 1990 fick Italien en lag om kommersiell tv. Den nöjde sig i princip med att legalisera den aktuella situationen, berättar Kristina Kappelin i boken Berlusconi: italienaren.

Arkitekten Giancarlo Ragazzi har under alla år haft ett nära samarbete med Silvio Berlusconi. Ragazzi ligger bakom utformningen av Mediasets tv-center för sändningar och företagets tv-torn i Milano. Logon som tecknades till Milano Due fick så småningom representera hela Mediaset. Bolaget har fortfarande kontor och tv-studio i bostadsområdet med utsikt över den konstgjorda sjön, men i dag syns inga tecken på mediebolagets verksamhet i området trots att det var här grunden lades för Mediaset som i dag är Italiens största kommersiella tv-aktör. Pengarna som Silvio Berlusconi tjänade på byggprojektet lade grunden för en förmögenhet som gjort honom till en av Italiens rikaste personer. Från Mediaset gick vägen vidare in i politiken och Forza Italia. Silvio Berlusconi har under flera omgångar varit Italiens premiärminister, samtidigt som han via sitt mediebolag kontrollerat stora delar av landets tv-marknad. Förra året rankade den amerikanska tidskriften Forbes honom som nummer 194 på listan över världens rikaste personer, med en förmögenhet på motsvarande drygt 40 miljarder kronor.

Och allt tog sin början i Skärholmen en sommardag på 1970-talet.