Hej, Julia Rio. Hur kom du in på gatukonst?

– Jag kommer från en textil bakgrund och gick en utbildning i modedesign i London, som jag tyvärr kände var helt fel för mig, berättar Julia Rio som kommer att delta i Artscape 2019, en street art-festival som hölls i hälsingekommunen Ljusdal i början av augusti.
Fanns det mycket gatukonst i London?
– Ja, det var som en ny port som öppnades. Mycket av gatukonsten var stickad och virkad, och jag hade aldrig tänkt på textilier i det sammanhanget förut, jag hade bara tänkt på det som kläder eller bruksföremål på andra sätt.

När var första gången du testade själv?
– Det var ett stickat verk som jag satte fast på en busshållplats. Jag gjorde det på dagen och visste ju inte vad folk skulle säga, så jag var jättenervös, men fick en enorm adrenalinkick av det!

Men du målar muralmålningar också?
– Ja, jag gled in i det. Jag ville överföra textila mönster och textil symbolik i större skala. Måleri är mer permanent och inte lika tidskrävande. Det textila hantverket representerar någonting meditativt för mig. Det gör jag hemma och sätter sedan upp det där det ska vara. Måleriet är snabbt och aktivt. Jag använder hela kroppen och ser det växa fram på plats.

För några år sedan kändes det som om graffiti och gatukonst var närmast förföljt av många kommunpolitiker och tjänstemän. Nu vill kommunen att festivalen ska ”sätta Ljusdal på den globala kulturkartan” och ”höja köpingens attraktionskraft”. Hur känns det?
– Mest bra egentligen. Det är så himla fint att se att muralkonst börjar växa i Sverige. Det är kul att det börjat komma så många seriösa initiativ, och för mig innebär det ett kvitto på att det jag gör är betydelsefullt och att jag kan ta betalt för det. Jag är glad att jag får påverka en plats som kanske är någons utsikt varje dag, få bidra till att en historia berättas på ett ställe där det tidigare bara var en grå vägg.

Finns det några problem då?
– Meningen med mural gatukonst är att ta plats i det offentliga rummet för att få folk att känna något och se något som är äkta, och då kan det ibland bli mot-sägelsefullt om det är på någons uppdrag. Jag är till exempel skeptisk till muraler som företag betalat för i reklamsyfte. Det är ett utnyttjande av konstformen. Men det är verkligen en personfråga vilka uppdrag man vill göra och vilka man vill förknippas med. Det handlar om att slå vakt om sina värderingar, och ibland kan det vara svårt att sätta den gränsen.