När Yukiko Dukes mamma gick bort i januari innebar det även slutet på en epok. Deras arbete med att översätta från japanska till svenska tog slut. I en personlig essä berättar Yukiko om deras relation och hur ett telefonsamtal förändrade allt.

I januari gick min mamma, Eiko Duke, bort. Hon somnade stilla in, 98 år gammal. Det var ett hårt slag för hela min familj, men allra värst var det för min 91-åriga pappa Christer. Han och mamma hade varit gifta i sextio år, och nu var det som om han inte bara mist sin älskade utan också själva förankringen i livet. Plötsligt blev de sjukdomar han kämpat så tappert mot i flera år – cancern, diabetesen och hjärtarytmin – alltmer påtagliga och aggressiva. I maj förenade han sig, lugnt och fridfullt, med mamma. För mig innebar mina föräldrars bortgång inte bara slutet på en epok i mitt liv, utan också det definitiva slutet på en del av mitt yrkesliv: översättandet.