Jag stickade torra lingon, och fick göra en tidning som broderar världens historia
Lyssna på artikeln
För min del började det med ett par vantar. De hade ett krångligt, men på pappret ack så vackert, mönster. På mina vantar blev de små rosorna till torra lingon. Men i alla fall, de höll mig upptagen i närmare ett år.
Jag satt ofta vid stickinstruktioner på Youtube och försökte förstå mosstickning och kantmaskor och knapphål. När vi skulle sätta igång med ett temanummer om stickning och broderi var jag alltså snabb med handen i vädret.
Tillsammans med AD-Matilda drömde jag högt och fritt. Tänk ett broderat omslag, tänk att kunna förnya klassiska mönster från Vi:s arkiv, tänk en snygg gör-det-själv-guide med gamla tyger och en cool designer.
Med hjälp av Vi:s tidigare handarbetsredaktör Uuve Snidare, en ovanligt lång produktionstid och Matildas och mitt växande intresse, lyckades vi håva in skickliga personer och det mesta av vad vi önskade.
När vi fyllde en hel tidning på ett så smalt tema, visade det sig att garn och tråd berättar väldigt mycket om historisk utveckling, livsvillkor och kulturmiljö. Det vill säga, det är inte smalt alls. Jag skulle nog gå så långt som att säga att handarbete är ett sätt att beskriva vår värld.
Det är mycket motstånd i vår tidning. Samernas, kvinnornas, särlingens, flyktingens, miljöaktivistens kamp för att ta plats. Broderi och stickning är en fredlig men subversiv verksamhet, som kan leda till större revolter än man kanske tror vid första ögonkastet.
Men det kan också ge något så enkelt som lugn och glädje i vardagen.
Vad är ditt eget bästa handarbetsminne? Berätta gärna, så tar vi med oss det till nästa drömtidning.
Ps. Mina vantar blev klara till slut, mitt i sommaren. Med torra, men söta, lingon på alla sidor.