Julklassikern började som en ploj: ”Skulle bara spelas en gång”
Låten beställdes på skoj till ett radioprogram, skrevs på några få dagar och spelades in under en eftermiddag. Att Mer jul skulle bli en av våra mest spelade jullåtar har överraskat alla.
Adolphson&Falk, 1987. // Foto: Roger Tillberg
Lyssna på artikeln
Låten beställdes på skoj till ett radioprogram, skrevs på några få dagar och spelades in under en eftermiddag. Att Mer jul skulle bli en av våra mest spelade jullåtar har överraskat alla.
Nya radioprogrammet Eldorado slog Sverige med häpnad i november 1980. Programledaren Kjell Alinges egensinniga språk och filosofiska utsvävningar varvades med reportage, recensioner, snack om serietidningar och ny oväntad musik, allt under devisen ”Nattens nöjen och stjärnornas musik”. Och så fanns det ett slags husband – bestående av Tomas Adolphson och Anders Falk – som från en skrivarhörna på redaktionen komponerade låtar direkt efter lyssnarnas önskemål.
– En beställning var: ”Skriv en låt om en bowlingkäglas liv och död”, minns Anders.
– Och en annan önskade: ”En låt om att stå sist i kön”, fyller Tomas i.
Duon fick in förslagen på tisdagar varje vecka och hade sedan knappt två dagar på sig att skriva och spela in låten.
– Det var snabba ryck, otroligt kul och hela tiden med glimten i ögat, säger Anders.
– Antagligen trodde lyssnarna att de gjorde det svårt för oss när de kom med galna önskemål, men det gjorde det bara enklare. Det blev så fria ramar, säger Tomas.
En bit in på andra säsongen, i november 1981, hade också programledare Kjell Alinge en önskan: borde inte Eldorado ha en egen jullåt? Anders satt hemma med sin nyfödda son i knäet och funderade på hur en sådan text skulle ta form.
– Då kom jag på det här med en lugn person som bara blir mer och mer exalterad över tanken på jul, någon som inte har något stopp i sin kärlek för högtiden och där texten går från det måttfulla och balanserade till det rent ut sagt galna.
Resten är, som det heter, historia.
Vi satte ihop en annan jullåt och den blev … ja, en tydlig B-sida kan man säga
Adolphson&Falk hade vid det här laget funnits som duo sedan slutet av 1960-talet. Tomas och Anders hade stött på varandra i lumpen och förenats i ett gemensamt intresse för musik. Under 1970-talet skrev de en del åt andra artister men spelade också in eget då de fick kontrakt på Grammofon AB Electra, med Ingela ”Pling” Forsman som producent.
– Så gick plötsligt skivbolaget i konkurs och då stod vi där med en massa låtar som vi inte visste vad vi skulle göra av, säger Anders. På chans skickade vi in dem till Visstunden på Sveriges Radio men Tosse Bark, som ledde programmet, tyckte att vår musik var för poppig och skickade allt vidare till nya Eldorado istället.
Där gillade Kjell Alinge vad han hörde. Så mycket att Adolphson&Falk snart fick spela in en egen låt i Sveriges Radios stora studio: Blinka blå. Tyvärr innebar inspelningen att hela budgeten var förbrukad när Alinge väl önskade sin jullåt.
– Istället gick vi in i en vanlig talstudio där det fanns två bandspelare, berättar Anders.
Producent Lars-Göran Nilsson hade knåpat ihop en syntbas och lite trumrytm hemma – på en Revox rullbandspelare. Det var ett trixigt jobb, inte som i dag när datorer sköter det mesta. Så fort Nilsson skulle byta ton fick han stanna Revoxen, ändra och sedan sätta på spelaren igen.
I studion levererade duon sång och gitarr, medan Lars-Göran Nilsson bistod med bjällra i bakgrunden. Senare samma kväll gick Lars-Göran ner i radions arkiv och plockade fram diverse kända och ökända julsånger som lades som bakgrund i låtens stökiga avslutning.
– Allt som allt gick det här på ett par timmar, säger Anders.
Kjell Alinge var nöjd. Särskilt med ordvrickningar som ”glittrigare glim, grötigare rim” som inspirerats från det språk som programledaren själv var så förtjust i. Och snart började fler på radion att efterfråga låten. Eftersom den bara fanns inspelad på ett enda rullband började detta distribueras runt i radiohuset när låten skulle spelas i andra program.
På vinyl hamnade den först 1982, då Eldoradoredaktionen satte ihop en Best of-platta på sådant som varit med i programmet. Två år senare insåg upphovsmännen att de också behövde få ut Mer jul på singel.
– Det gick ju inte att ha en stadigt växande låt som inte fanns på egen skiva. Så 1984 gick vi in i studion, tog samma ingredienser som L-G haft och spelade in på nytt igen, säger Anders.
Lars-Göran Nilsson kompletterade denna gång det kaotiska slutet med välkända ljud från TV-klassikern Kalle Ankas julafton – ”say mama”, den irriterande aracuan från Kalles fotosession i djungeln, bullrande tomteskratt…

– Det blev den klassiska versionen, säger Anders.
Tomas inflikar att det då uppstod ett problem – att en singel alltid måste ha en B-sida:
– Vi satte ihop en annan jullåt och den blev … ja, en tydlig B-sida kan man säga.
Att den låten, Julen är en härlig tid, inte blev lika populär kan möjligen härledas till den djupt ironiska texten om en jul där det mesta går snett – lucia brännskadas och tomten hamnar högst upp i granen, berövad på skägget – men mer troligt är att det var svårt att konkurrera med den hit som redan nått sin publik. För A-sidan bara fortsatte att växa i popularitet.
Genom åren har duon bakom verket funderat över varför. En anledning har de hittat i att texten funkar i alla åldrar – de minsta barnen omfamnar känslan att mer jul bara är av godo, medan de något äldre och mer blaserade anar det underliggande budskapet om en högtid som alltid riskerar att gå överstyr.
– Men egentligen tror jag att hemligheten ligger i att låten kom till på helt rätt sätt. Det var så lättsamt, spontant och kul. Låtar där man anstränger sig för mycket för att få en hit funkar sällan, tror Anders.
Genom åren har Adolphson&Falk fått flera erbjudanden om att skriva låtar även till andra högtider. Men någon Mer påsk har aldrig varit aktuell.
– Vi har alltid resonerat som så att vi inte vill konkurrera med oss själva och förstöra det vi faktiskt en gång har gjort, säger Anders.
Ett enda frånsteg från policyn har de tillåtit sig. Som husband även i radioprogrammet Metropol framförde de den omarbetade varianten Mer snö i en sändning från Åre, inför kommande alpina världscuptävlingar i mitten av 1980-talet. Fotnot: Såväl Mer snö som Julen är en härlig tid, B-sidan till singeln, går att hitta på Spotify.
– Den har textrader som ”mer Pirmin Zurbriggen i rutan”, avslöjar Anders.
När han och bandkollegan Tomas i dag hör låten i radio är det med ömsom stolthet, ömsom fascination över att en låt som de komponerade i all hast för 44 år sedan tycks ha fått evigt liv. Till gagn för upphovsmakarna förstås, varje år tickar ett antal kronor in på deras konton tack vare Mer jul, men det är inte mer än att de kan unna sig ”en extra trevlig semester varje år”.
– Den korta versionen av Mer jul är: Den skulle bara spelas en gång i radion för att Kjell Alinge ville, men nu har den streamats närmare 55 miljoner gånger, säger Anders.
Tomas håller med:
– Det underliga är att man tänker att den bara spelas på jul. Men ibland roar jag mig med att titta på Spotify-statistik på sommaren och kan se att den har haft typ 1 500 nedladdningar – i juli månad. Det övergår faktiskt mitt förstånd.
Läs fler artiklar ur serien:

