Ända sedan förra vintern har Agneta Pleijel försökt sätta punkt för den tredje och sista delen i sin hyllade självbiografiska svit. Varför har det varit så svårt?

Det är så jävla tråkigt och irriterande. Jag kan ju inte röra mig som jag vill.

Men nu tränar jag, säger Agneta Pleijel och tillägger:

–Och så tänker jag förstås på Tomas Tranströmer.

Hon är tillbaka i Polen, på en specialistklinik för strokepatienter i Konstancin utanför Warszawa.