Amanda Jansson: ”Jana Kippo finns i oss alla”

Amanda Jansson tar sig nu åter an rollen som Jana Kippo i filmatiseringen av Karin Smirnoffs romanvärld. ”Först förstod jag inte alls hajpen kring böckerna”, säger hon.

Först kom den bästsäljande boken, sedan succéteatern. I vinter är det dags för ytterligare en version av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror då berättelsen blir TV-serie. Efter sin hyllade tolkning av Jana Kippo på teaterscenen gestaltar skådespelaren Amanda Jansson huvudkaraktären även i TV-formatet.

– När jag fick frågan om att provfilma blev jag jätteglad. Det är första gången jag spelar någon som jag porträtterat innan, säger Amanda som många säkert känner igen från en av huvudrollerna i SVT-serien Tunna blå linjen.  

Tack vare arbetet med teateruppsättningen var Amanda insatt i Karin Smirnoffs universum och karaktärer redan innan inspelning.

– Det är klart att det var en viss fördel. Sen jobbade jag på samma sätt som jag skulle gjort inför en helt ny roll eftersom det är ett nytt medie. Vi har samma bok som förlaga men manusen ser olika ut. Vissa delar i teaterföreställningen som tagits med från boken är helt utelämnade från TV-serien.

Det är inte endast manuset som skiljer sig åt i arbetet med serien. Publikens förväntningar varierar beroende på om den sitter i vardagsrummet eller på Dramaten, menar Amanda.

– När människor är på teater kan man lika gärna spela en sten som pratar, det är mer tillåtande rent illusionsmässigt. På TV måste det vara mer konkret och logiskt, det skulle vara genrebrott med en sten som pratar.

Att lämna teaterscenen var inte helt lätt. Amanda hade förälskat sig i manus, kollegor och det arbetssätt som regissören Julia Marko-Nord uppmanade till. ”Ny kruka varje kväll” var hennes ledord.

– Man kan skapa typ samma föreställning som dagen innan, men det kommer inte vara exakt likadant och det ska det inte heller vara. Istället för ett konkret resultattänk handlade skådespeleriet istället om att vara i stunden och agera på ett sätt som kändes rätt där och då. Det var ett fint sätt att jobba på.

När romanen Jag for ner till bror först gavs ut lyssnade Amanda på inläsningen av boken. Den initiala reaktionen var att hon inte förstod hajpen. Var detta succén alla pratade om?

– Sedan köpte jag den fysiska boken, fick den i handen och då fattade jag. Karin Smirnoff har ju verkligen ett eget språk. Jag som kommer från ett litet ställe kunde känna igen mig i just språket och glesbygdstonen.

Att som läsare själv vara från en mindre ort gör att man får ett ytterligare lager av berättelsen, menar hon. Alla känner alla-mentaliteten som finns i boken är bekant för henne.

– Man har ju koll på varandra i en liten ort. Man försvinner inte in i mängden utan blir ihopkopplad med de händelser som drabbar en. Det säger ganska mycket om exempelvis Jana som sticker därifrån. Sedan dess har hon på ett sätt varit på flykt hela livet och nu, tjugo år senare, behöver hon konfronteras med det.

Att vara småstadsbo är dock inget krav för att uppskatta det universum Karin Smirnoff byggt upp. Amanda Jansson anser att Jana Kippo är en karaktär de flesta kan identifiera sig med, på ett eller annat vis.

– Initialt tyckte jag att det är en extrem historia och att Jana är en extrem karaktär. Men efter arbetet med teaterföreställningen kunde jag känna att Jana finns i oss alla och i alla familjer. Många har erfarenhet av hennes trauman, som psykisk ohälsa, familjehemligheter, missbruk i olika former… När man kokar ner boken kanske det inte är en extrem utan mer en mänsklig historia.

Om det skulle komma ett ytterligare format av Jag for ner till bror, vi säger radioteater, hade du hoppat på det tåget också?

– (Skratt) Bra fråga! Jag har umgåtts mycket med Jana de här senaste åren och hade kanske låtit någon annan sätta sin touch på historien istället.

En kortare version av artikeln publicerades i Vi nr 10 2025.

Läs mer:

Vi for upp till Karin Smirnoff

”Jag kan inte tänka mig en bättre julklapp”