Två tjejer kysser varandra i en italiensk skola. En arbetare på en fabrik begär löneförhöjning – av en kvinnlig vd. Året är 1924. Scenariorna är realistiska – om man bortser från tiden de utspelar sig i. Är det bra med påklistrad mångfald på vita duken? Ja, kanske ändå?

I science fiction och sagor kan allt hända. Fantasifiltret får oss att med vidöppna sinnen acceptera pratande björnar och flygande bilar. Andra regler gäller för dramatiseringar med mer realistiskt anslag. För att undvika besvärande anakronismer eftersträvas ofta så tidstypisk dialog, kostym och rekvisita som möjligt. De senaste åren har dock ett nytt fenomen smugit sig in på vita duken: den medvetna berättarrevisionismen. Alltså när manusförfattare och regissörer skildrar till synes verklighetstrogna samhällen, som de facto aldrig har existerat.