Anna Charlotta Gunnarsons 10-i-hopp, del tre

För Vi:s räkning har Anna Charlotta Gunnarson listat sina 10-i-hopp – förslag på personliga glädjeämnen och lyckokickar. Här kommer tips fem och sex: följ kul musikbevakning samt njut av mindre trångsynt tv.

5. Charmas av champagnepop

Under vintern har det pratats mycket om att den svenska musikbevakningen är i kris. Flera uppmärksammade journalistmän har blivit av med sina program samtidigt som finfina P2 Musikhistoria med Andrea Tarrodi mer obemärkt smugits ut ur tablån. Ibland när jag deppar över att allt var bättre förr, då kanaler som MTV och ZTV dagligen producerade välgjorda magasin om aktuella artister, album och konserter, måste jag klamra mig fast vid det som finns kvar.

Man skulle alltså kunna gråta över att TV4 pausar Så mycket bättre och att Nyhetsmorgon drastiskt dragit ner på sina liveframträdanden (vilket betyder att färre okända namn får chansen att synas för allmänheten) men vi torkar tårarna och tänker i stället på Bingolotto. Här står varje helg ett svängigt husband redo att spela och sjunga live med folkliga gästartister. Musik i olika konstellationer framförs också i program som På Spåret, Go’kväll, Doobidoo, Tack för musiken och Melodifestivalen. Dessutom har Dagens Nyheters kulturredaktion lanserat ett särskilt nyhetsbrev om musik, Intro.

Ytterligare en positiv förändring står Sveriges Radio P3 för. Det föråldrade begreppet ungdomskanal är numera som bortblåst och i dag välkomnas alla lyssnare. Aktuella hittar och smalare låtar varvas med kurerade klassiker från 60-talet och framåt, så att även medelålders popsnören känner sig hemma. Själv älskar jag särskilt det smarta tramset i Morgonpasset och söndagsförmiddagarnas soulpaketerade mjuklyssning. Att P3 också är en helt reklamfri kanal gör det till en solklar radiofavorit 2025.

På andra sidan Atlanten producerar National Public Radio sedan 2008 en serie filmade minikonserter väl värda att kolla in. NPR Music Tiny Desk Concert heter konceptet, där berömda artister tränger ihop sig bland bokhyllor och skrivbord inne på redaktionens lilla kontor. På NPR:s egen youtubekanal finns hundratals fantastiska spelningar med indieband och superstjärnor som Adele, Wyclef Jean, Wilco och First Aid Kit. Det är uppsluppet och personligt, gissningsvis skönt för artisterna att gå tillbaka till ursprunget, få känna sig lite vanliga. Publiken får också en ny närhet till kompmusikerna, som på denna komprimerade yta, bakom hurtsar och skivbackar, hamnar sida vid sida med frontfigurerna. Man fattar att de är kompisar. De repar ihop. De jammar. De snackar skit, precis som vi.

En som verkligen blixtrar och dundrar inne på NPR:s lilla kontor är Sabrina Carpenter, som dessutom besökt Sverige under våren. Hon slog igenom som barnskådespelare på Disney Channel och fick förra året ett gigantiskt musikaliskt genombrott med låten Espresso. Carpenters Tiny Desk Concert varar en knapp halvtimme, och jag golvas av hennes glimrande gladpop och änglalika röstomfång. Hela hon är som champagne, bubblande och rolig, och det tajta bandet har minst lika kul. Konserten spelades in i december 2024 och veckan innan gästades programmet av en mycket mysig Billie Eilish. Bara en sån sak.

6. Gläds åt förnyad tv

Förr om åren var skådespelare med synliga funktionsvariationer hänvisade till ett knippe specifika roller. Någon att skratta åt, någon att tycka synd om, någon att vara rädd för. Rullstolsburna flög ut genom fönster eller skulle med viljans kraft lära sig att gå. Kortväxta skådespelare gestaltade genomgående lustiga sagoväsen och fick fram till 1970 inte ens vara medlemmar i Screen Actors Guild, en fackförening för medarbetare inom film och tv. 

Nu vet branschen bättre. Teamet bakom Game of Thrones placerade Peter Dinklage i en av de bärande rollerna, som makthavaren och sexsymbolen Tyrion Lannister. På kuppen blev Dinklage superstjärna. Tack vare krimserien Breaking Bad fick skådespelaren RJ Mitte sitt stora genombrott, och världen en av de första framträdande karaktärerna med cp. Shira Haas fick som barn cancer och stannade i växten, men spelar nu i storserier som Bodies. Nuförtiden finns rullstolsburna personer med lite överallt, som Eric Graise i Tracker, där fokus ligger på helt andra saker. Det är också faktiskt nästan omöjligt att hitta en rakt igenom korkad eller sorglig karaktär med nedsättning. Så får det gärna vara under en övergångsperiod.

Även mer osynliga diagnoser och sjukdomar tar plats i var och varannan skildring. 2022 vann den döva skådespelaren Troy Kotsur en Oscar för sin insats i dramat CODA. Två fiktiva tungviktare från thrillergenren är Carrie Mathison i Homeland (med bipolaritet) och Saga Norén i Bron (på autismspektrat). Båda figurerna gjorde entré i tv-rutan 2011 och blev viktiga föregångare. Utvecklingen har verkligen gått i raketfart. Minoriteter av alla slag skildras i dag mångbottnat, roligt och intelligent, något som uppenbart gör historierna och gestaltningen rikare. Och oss alla mindre trångsynta. Det påverkar oss vem som syns. Och hörs. Och hur. Och när. Personer som avfärdar denna tanke måste omedelbart förklara varför det annars finns reklam. 2020 belönades Peter Dinklage med Screen Actors Guild Award för sitt porträtt av Tyrion Lannister.

Läs mer:

Anna Charlotta Gunnarsons 10-i-hopp, del 2

Anna Charlotta Gunnarsons 10-i-hopp, del 1