Unkna kroppsideal från 80-talet gör sig påminda när gamla bekanta dyker upp på badstranden. Samtalet tar stryk. Räddningen finns på herravdelningen.

När jag möter en bekant i matbutiken tänker jag aldrig på min kropp. Om jag möter samma bekant på badstranden tänker jag alltid på min kropp. Det handlar mindre om fåfänga än att det verkligen inte anstår en civiliserad ­människa att ­behöva stå och småsnacka i behå och småbyxor, som om det vore någonting helt naturligt. Jag har under mitt liv gjort de mest våghalsiga saker, flugit stridsflygplan, skådespelat i en Hollywoodfilm och avbrutit kickslagsmål på stan, men tusen gånger värre är samtal i snudd på bara ­mässingen. Särskilt när dessa sker i situationer som ­kräver mer än kallprat.