Är mysteriet med den stulna Zorntavlan på väg att lösas?

Stölden på Thielska galleriet är Sveriges största olösta konstkupp. I nya boken ”Jakten på Zorn” tar journalisten Karl Enn upp jakten på tjuvarna.

– Den där gubben är det.  

Mannen framför mig sätter fingret på Sveriges mest värdefulla stulna tavla. Över bordet ligger hans utsträckta högerarm. Han har nyss fått in sin rätt, wokad kyckling med cashewnötter – ”men utan cashewnötter”. 

Platsen är en asiatisk restaurang i en förort, strax söder om Stockholm. Höstsolens eftermiddagsstrålar spelar in i lokalen, där jag lagt upp foton på de sex tavlorna som stals från Thielska Galleriet en sommarnatt år 2000. Han granskar samtliga verk innan han fastnar för Anders Zorns olja av den fiolspelande mannen. En skuggad åldring musicerande i ett härbre i Dalarna. Ett förevigande av en lokalprofil från en tid och ett land som sedan länge tonat bort. 

– Han visade mig ett foto på tavlan och frågade om jag kunde sälja den. Jag frågade hur mycket han ville ha den såld för och han sa: ”Tio procent av värdet.”  

Målningen Hins Anders är värderad till omkring 30 miljoner kronor. Jag försöker greppa min kaffekopp med spelad naturlighet. Mer än 25 år har förflutit sedan Sveriges största olösta konstkupp, och mycket är fortfarande höljt i dunkel. Det har jag själv fått erfara när jag under de senaste åren har arbetat med fallet. Nu sitter jag framför en man som berättar om hur han försökte sälja nationalklenoden. 

– Du vet, jag har hälat det mesta du kan tänka dig genom åren och alltid lyckats. Men den där gubben gick inte.  

Detta är det första och enda erkännandet relaterat till kuppen på ett kvarts sekel. Och mannen är trovärdig. Saker han berättar stämmer med polisdokument som jag lyckats gräva fram ur arkiv. Mitt grepp om koppen hårdnar för att försöka maskera hur adrenalinet påverkar mig. Jag frågar försiktigt var tavlan fanns gömd. 

– På en vind, eller så.  

Mannen mitt emot mig har ett kriminellt förflutet och flera personer han känt har blivit skjutna. Han har varit mycket tydlig med att han inte nämner några namn. Men även gråzonen har en skala. Jag plockar fram en sida ur en gulnad utredning. Det är en svartvit bild från en över tjugo år gammal övervakningsfilm tagen på franska rivieran. Den visar en man där stora delar av ansiktet är skuggade av en keps. Vid hans sida finns en kvinna. Rent objektivt nämns ju inga namn, tänker jag, och frågar om mannen på bilden möjligen kan veta var den stulna konsten finns nu. Ännu en tugga wokad kyckling utan cashewnötter.  

Och ett leende.  

Inom kort kommer jag bli erbjuden att kohandla om tavlorna. 

Min väg in i historien går via dejtingappen Tinder.

Djurgården ligger samlad i ett dunkelt ljus. Skansen, Manillaskolan och diverse kulturhistoriska byggnader passerar. Liksom grönområden och de djupt rotade ekarna. I det sydöstra hörnet av ön – beläget högst upp på Blockhusudden – tornar Thielska Galleriets vita fasader upp sig. Den palatsliknande byggnaden ramas in av en välskött park och en hög stenmur.  

Men normalbilden skuggas när en ljusgrå BMW rullar fram längs den vitputsade barriären. Natten är fortfarande stilla när trädörren i murens södra sida bryts upp. Grusgången upp mot byggnaden sluttar brant, och flankeras förutom av grönskan av någon bänk och statyer. På byggnadens södra sida finns en veranda med glasdörrar som på dagtid välkomnar in till ett av de mest förnäma konstmuseerna i Europa. Här finns inte minst verk från det svenska måleriets storhetstid, signerade Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson. I byggnadens norra del, någon våning upp, ligger intendent Nina Öhman och sover i sin bostad. Hon vaknar inte när glasbitarna faller ner på golvet. Tjuvarna har brutit upp dörrarna till pelarhallen. Klockan 01.20 noterar Securitas att inbrottslarmet går. Stölden är välplanerad. Tjuvarna bearbetar snabbt två tavlor på bottenvåningen. En av dem är Hins Anders. Säkerhetsglas krossas och ramar skruvas loss. Tjuvarna tar sig vidare in i byggnaden. Fler tavlor plockas ner. Klockan 01.25 beordras en polispatrull till platsen. Verken förs genom parken och förbi Skuggan, bronsstatyn av Auguste Rodin under vilken askan från skaparen Ernest Thiel vilar. Tavlorna lastas i BMW:n. Fler polispatruller är på väg och chansen att möta och gripa de bilburna tjuvarna är stor. Klockan 01.30 är den första polisbilen på plats vid museet, utan att ha sett tjuvarna. Ytterligare tre patruller anländer, varav en utgörs av en hundenhet. Klockan 02.15 påbörjas ett genomsök av lokalerna. Fem minuter senare hittar en väktare BMW:n. Motorn är fortfarande varm där den står på en gräsmatta vid strandpromenaden, cirka åttahundra meter väster om museet. Skospår leder ner mot vattnet. Det är tisdag morgon den 20 juni 2000 och vårt gemensamma kulturarv har med hjälp av båt försvunnit in i gryningen.  

Min väg in i historien går via dejtingappen Tinder. Nära ett kvarts sekel efter konstkuppen matchar jag med en kvinna som har sin givna plats i kultureliten. En kväll berättar hon i förbifarten om stölden från Thielska Galleriet, och att det kan vara något konstigt med polisutredningen. Kanske är den till och med försvunnen. Det låter helt osannolikt, inte minst då Sverige har en anrik förvaltningskultur. Dessutom har jag under mina femton år som kriminalreporter aldrig hört talas om något liknande.  

Jag gör snabb research om kuppen mot Thielska Galleriet. Den är betydligt mindre omskriven än rififikuppen mot Moderna Museet 1993, och tavelrånet mot Nationalmuseum 2000 – där gärningsmännen också flydde med båt. Vid de båda kupperna försvann konst för enorma värden. Alla verk, förutom en tavla, har hittats och ett flertal personer har dömts för olika grad av inblandning. Men det har varit betydligt tystare om kuppen mot Thielska Galleriet. Ingen har åtalats eller ens varit formellt misstänkt för kuppen och tavlorna har aldrig synts till igen, vad jag kan utläsa. Jag gör en snabb uträkning och kommer fram till att värdet på den stulna konsten borde uppgå till i alla fall 50 miljoner kronor i dagens penningvärde. Men i praktiken är tavlorna ovärderliga. Troligen hamnade kuppen i bakvattnet då det spektakulära rånet mot Nationalmuseum genomfördes bara några månader efteråt. Sett till värdet på konsten och antalet stulna tavlor måste inbrottet i Thielska Galleriet vara Sveriges största olösta konstkupp. 

Sommaren 2024 författar jag ett mejl till polisens arkiv i Stockholm. När ett åtal väcks vid domstol är regeln att förundersökningen ska bli offentlig handling som vem som helst kan begära ut. Men i det här fallet – där ingen har åtalats – borde dokumenten ligga hos polisen eftersom den även är en så kallad arkivmyndighet. ”Såvida handlingarna ej kan utlämnas i sin helhet, vill jag att de sekretessprövas varefter maskade versioner övermejlas”, skriver jag. Kuppen mot Thielska Galleriet rubricerades som grov stöld och preskriberades 2010. Jag lägger till att eftersom brottet ligger långt bak i tiden hoppas jag att myndigheten kan vara extra generös när det kommer till sekretessprövningen – och lämna ut så mycket material som möjligt. Utredningen borde vara omfattande med allt från brottsplatsundersökningar till förhör och information om var – eller om – flyktbåten hittades. 

Offentliga handlingar ska lämnas ut ”skyndsamt”, men av erfarenhet vet jag att det kan dröja. Inte minst då det är mitt i semestertider. Jag trycker på sänd. 

Läs mer:

När vi övergav Dag Hammarskjöld 

Sista måltiden med Lars Vilks