Författaren, litteraturkritikern och översättaren Jesper Högström vet hur det är att bli sågad. Och att själv såga. ”Sågningen slår ner, lika förödande och lika osynligt för avsändaren som bomben över en by”, skriver Högström.

Kanske borde jag ha tänkt på det som den stora möjligheten. Jag var hygglig korpfotbollsspelare på den tiden och hade publicerat mina första böcker. Min vän, som gjort ett par matcher med det så kallade Svenska Författarlandslaget, berättade nu för mig att detta landslag inte fick ihop en fulltalig elva av svenska författare. Finländare, ester, till och med en engelsman hade fått kallas in. Nästa steg, lät det på min vän, skulle vara att fylla ut laguppställningen med thailändska bärplockare.