Våra recensörer recenserar en hajpad svensk debutant, den tredje boken om Miira och danskt självexotifierande.

Meter i sekunden

Stine Pilgaard

Roman
Översättning: Helena Hansson & Djordje Zarkovic
Förlag: Modernista

Danskar älskar att exotifiera sig själva. I deras örike har alla regioner sin egen särprägel, och det är närmast en folksport att skämta om färingar och langeländare.

Särskilt gärna driver man med jyllänningar, som karikeras som sävliga, snåla och bondska. Hatkärleken till Jylland är också temat i Stine Pilgaards Meter i sekunden, som med sin historia om kvinnan som dimper ner i byn Velling på Västjylland blev en av fjolårets största publik- och kritikersuccéer i Danmark.

Berättaren har följt med sin sambo, som blivit anställd som skrivlärare på en lantligt belägen folkhögskola. Hon hittar vänner i lokalbefolkningen, installerar sin son hos en dagmamma, konfronterar sambons skamlöst flirtande elever, försöker desperat ta körkort. Parallellt tar hon anställning som skribent i lokaltidningens frågespalt, och hennes livsvisdomar där varvas med puttriga iakttagelser från vardagen i Vellinge.

Kanske är det översättningens fel, men för en svensk läsare är det svårt att se briljansen i denna jovialiska underhållningsroman. Visst har Pilgaard ett flödande språk och en säkerhet i gestaltningen, visst balanseras den storögda nyfikenheten väl mot den bitande (själv)ironin, visst finns en svängigt drastisk ton i många av hennes bilder (”De fem barnen sitter blickstilla med sina ljusa lockar och blå ögon och ser ut som omslaget på en broschyr om Hitler-Jugend.”). Men inte all dansk hygge i världen kan rädda en roman som är så totalt renons på konflikter, intrig eller smärtpunkter.

Recenserad av Jens Liljestrand