På Skanstullsbron i Stockholm glider bianca kronlöf med i stadens artärer. Här blandas trafik, partyfolk
och ångestridna morgoncyklister.

”De flesta tycker nog inte att det är en vacker plats. Men när jag stod här första gången kände jag frihet. Jag växte upp i Sorunda, en liten by utanför Nynäshamn. Där gick det knappt några bussar ens under rusningstrafik. När jag kom hit kände jag pulsen, det var som New York. Här finns bilarna, rondellen, tunnelbanan, det konstiga Hammarby sjöstad, vattnet, båtarna och alla typer av människor som kommer och går och sover här på natten. Och det är kul med cyklisterna. Speciellt nyårslöftescyklist-erna. Man känner igen dem på svetten, ångesten i blicken och deras inte lika dyra cyklar.

Om staden är hjärtat blir alla människor blodet som rinner fram och tillbaka när de flyttar på sig. Det skapar pulsen. Här har jag gått promenader till jobbet och rabblat repliker. Jag har vinglat hem från utekvällar på stan och jag har stått stilla och tittat på solnedgången. Jag är en person som har ett väldigt högt inre tempo men när jag är här känner jag att min insida matchar utsidan.”