Sorgen efter modern utlöste en efterlängtad kreativ injektion för Chimamanda Ngozi Adichie. Så här gick det till.

”Min mamma dog. Det var väldigt oväntat och väldigt tungt, det är det fortfarande. Mitt i sorgen upptäckte jag att jag kunde skriva skönlitterärt igen, för första gången på tio år. Och att den boken jag skrev visade sig handla mycket om mammor och döttrar. Om jag hade kunnat välja hade jag hellre velat att min mamma skulle finnas och inte vara död. Men eftersom jag nu kunde skriva igen så snart efter hennes död, så fick jag en väldigt tydlig känsla av att hon hjälpte mig.