Claes Erikssons strid med Bert Karlsson

  • 2 okt 2023
  • 11 min

Bert Karlsson och Claes Eriksson. // Foto: Bertil S-son Åberg/SVT/Robin Lorentz-Allard/Aftonbladet

Claes Erikssons strid med Bert Karlsson
Kalle Lind

Bert Karlsson och Claes Eriksson. // Foto: Bertil S-son Åberg/SVT/Robin Lorentz-Allard/Aftonbladet

Lyssna på artikeln

TV-serien Macken är svensk underhållningshistoria. Sista avsnittet sågs av drygt 3,6 miljoner tittare. I en ny bok berättas historien om den långa fejden mellan seriens skapare Claes Eriksson och skivbolagsdirektören Bert Karlsson.

Det här är ett utdrag ur Galenskaparna och After Shave – Ogräset i den svenska underhållningsrabatten av Kalle Lind och Henrik Jutbring (Forum). Boken gavs ut den 28 september.


Det var inte bara TV-serien som blev en succé. Musiken från serien kom att leva ett eget liv med framgångar på såväl försäljnings- som hitlistor. Signaturmelodin Macken tillkom sent i processen, när det inspelade materialet klipptes och efterarbetades. Således var de olika artisternas versioner av låten som användes i inledningen av varje avsnitt inte heller inspelade. ”Claes hade en ursprunglig idé att Roy skulle vissla signaturmelodin i varje avsnitt. Idén övergavs för den betydligt intressantare – att låta andra etablerade artister framföra sina versioner av låten”, berättar Charlie Falk.

Claes skrev låten samma dag som Galenskaparna och After Shave medverkade i SVT:s stora Rädda livet-gala för att samla in pengar till Cancerfonden. ”Jag minns att jag kom till Cirkus på mycket gott humör efter att ha skrivit Macken. Jag var så nöjd med låten, jag visste att den var bra.” Claes tog demon till Charlie så att han kunde förbereda ett arrangemang och en professionell inspelning. Charlie kom med feedback och Claes gjorde vissa justeringar. ”Jag tyckte att en takt saknades och fick efter argumentation med Claes igenom en extra takt i refrängen.” Den ursprungliga versionen gick ungefär: ”Roy och Roger har en dröm, ett hopp, ett liv tillsammans”. Efter justeringen löd samma ställe: ”Roy och Roger har en dröm, ett hopp, ett liv, en mack tillsammans”.

Under våren 1986 bodde ensemblen tillfälligt i Stockholm när (revyn) Cyklar spelades på Intiman. Charlie delade en stor lägenhet vid Lill-Jansplan med bland andra gitarristen Lars Lim Moberg. ”Vi hade mycket tid på dagarna att ägna åt musik och arrangemang. I lägenheten kunde vi spela in demos med en Atarisynt med midi och en trummaskin. Sedan kunde pålägg göras, exempelvis sång eller Lims gitarrer.” Det var där den första, lite rockiga versionen av Macken spelades in. ”Jag minns att jag kom cyklande till Charlies och Lims lägenhet i Stockholm med min gitarr och den nyskrivna låten. Vi hjälptes åt att färdigställa den och kunde efteråt enas om att detta var en hit. Jag minns att vi firade med vin och specialkorv.”

Idén med Roys visslande kasserades alltså till förmån för ett fyndigare upplägg: att låta sex kända artister, ett tvärsnitt av 1986 års Melodiradio, sjunga in varsin version av signaturen. Claes bestämde gästerna: Björn Skifs, Susanne Alfvengren, Lasse Lönndahl, Lill Lindfors, Bobbysocks och Nisse Landgren. Flera av artisterna hade tidigare korsat ensemblens vägar, på TV, i talangjakter, på scen.

Monica Zetterlund tackade nej till medverkan eftersom hon ”aldrig hade hört talas om Roy och Roger”. Även Anne-Lie Rydé var påtänkt, enligt Charlie Falk. När artisterna var klara fick han i uppgift att arrangera bakgrunder i stilar som passade respektive artist. ”Jag förberedde aldrig någon bakgrund till Monica Z, däremot till Anne-Lie Rydé. Även om hon av något skäl föll bort, kom bakgrunden med i serien. Kjell Johansson lade på bandlös bas och så sjöng Susanne Alfvengren in den.”

”Om jag inte minns fel så skulle Nisse Landgrens version ha sjungits av Björn Skifs och då skulle Jerry Williams sjungit den versionen som Björn sen sjöng. Jag kan minnas fel.” Det bör dock tilläggas att visslingsidén till slut kom till användning – i inledningen till långfilmen Macken 1990.

Den mest kända versionen av Macken – den som ensemblen själv sjunger – var ännu inte inspelad när serien började sändas i augusti. Under sensommaren 1986 var Claes i Stockholm för att förbereda inspelningarna av (långfilmen) Leif. Efter första avsnittet av Macken hörde skivbolaget Marianns (ö)kände vd Bert Karlsson av sig till Claes: ”Den TV-serien ni har, den var jävla bra. Den låten ni har, den ska jag spela in med ett gäng från Vänersborg som heter Black Eagles.” Black Eagles bestod av två 13-åringar och tycks inte ha gett ut några andra skivor än Macken-singeln.

Det där telefonsamtalet var inte den första, och ännu mindre den sista, interaktionen mellan GAS-kollektivet och Bert Karlsson. Karlsson hade från tidigt sjuttiotal byggt ett smärre dansbandsimperium i hemstaden Skara – åtta mil från Trollhättan – och i åttiotalets mitt höll han både schlager-SM, Svensktoppen och kvällspressen i ett punggrepp. Med sin ogenerade och förment folkliga framtoning och ett aldrig svikande öra för vad fôlk vill ägna sin fritid åt – i åttiotalets mitt lät han också bygga Skara sommarland – hade han blivit någon som många älskade att bli arga på. Få lokalrevyer med självaktning missade i åttiotalets mitt att göra sin Bert–imitation – hos västgöten Claes Eriksson låg han rentav ännu närmare till hands att reta och reta sig på.

Skara-Bert poppar upp i gliringar och karikatyrer i åtskilliga Claes Eriksson-produktioner: i Träsmak pratar Claes om en operauppsättning av Den tjuvaktiga skatanmed Bert Karlsson i huvudrollen; i radions En himla många programframträder Bert Karlssons nya fynd, ”den ännu inte födda Lillemor Fosterdotter”; i Paradiset II i Cyklar har ”en man i Skara med stora tänder köpt paradiset för att göra sommarland av det”; i Leif spelar Per Fritzell en dansbandsfabrikör som bokstavligen skruvar ihop dansorkestrar på löpande band; hela dansbandsoperan Som en kork i mörker i Grisen i säcken är ett nidporträtt av en enfaldig figur som i tur och ordning slår mynt av dansband, sommarland och politik. Verklighetens Bert Karlsson slog sig 1990 ihop med greven och direktören Ian Wachtmeister i populistpartiet Ny Demokrati, vars ansvarslöshet och kunskapsförakt dessvärre överträffade all satir.

Att Bert Karlsson omedelbart hör en hitpotential i Macken-signaturen sätter hursomhelst eld i ändalykten på Claes Eriksson: ”Jag förstår fortfarande inte varför han ringde – det här måste vi ju försöka ta tag i för att inte bli utkonkurrerade. Vi hade inte spelat in låten med Roy och Roger, eftersom jag inte tyckte att de kunde sjunga om sig själva. Men jag ändrade mig.” Resten av gruppen befann sig i Göteborg. ”Claes ringde till oss och sa att ni måste skynda er att spela in Macken-låten och så skrev han en tredje vers [”Huvarna öppnas och kolvarna spänns …”] som inte fanns på de andra versionerna”, minns Anders, som omedelbart efter samtalet bokade Bohus Studio i Kungälv. Det blev ett nattpass eftersom inga andra tider var lediga på kort varsel.

”Galenskaparna och After Shave – Ogräset i den svenska underhållningsrabatten” av Kalle Lind och Henrik Jutbring (Forum) gavs ut den 28 september.*

Charlie Falk minns också händelsen. ”Vi tyckte att Bobbysocks bakgrund var den mest kommersiella och skulle ha störst chans att konkurrera med Berts inspelning. Vi ville ju inte att han skulle vinna skivköparna. Anders testade att sjunga i samma tonart som Bettan [Andreasson] hade sjungit i, men den visade sig vara för hög för honom. Därför blev det ny tonart.” Falk berättar vidare att han också la till en höjning. Tillsammans med Claes nya tredje vers gjorde det att låten blev unik i förhållande till Karlssons kuppversion.

Anders Eriksson kompletterar minnena: ”När Rippe och jag hade sjungit klart, sa ljudteknikern: ’Claes har ringt och ni måste säga något innan och efter låten så att man hör att det är Roy och Roger som framför signaturmelodin. Jag sätter på låten så kan ni säga något i introt.’ ’Roger, har du en skiftnyckel?’, ’Nej, den har jag kastat’. ’Bra!’ sa teknikern, ’det tar vi!’ I outrot fick jag säga ’Hej då, macken, vi ses imorrn’. Och med det blev det en egen version med Roy och Roger.”

Inspelning, mixning, produktion och pressning gick fort. Singeln var klar på några dagar och kunde konkurrera ut Black Eagles version. I mars 1987 hade uppemot 40 000 Macken-singlar sålts. Humorgruppen låg fjorton veckor på den svenska försäljningslistan – som högst trea. Inspelningen lades till på lp-skivan, vars första 3 000 exemplar inte har med Roy och Roger-versionen. Det finns alltså några raritetsexemplar av Macken-lp:n ute på samlarmarknaden. Innan produktionen hann ifatt fanns en udda hybridvariant till försäljning: det nya albumet med 24 spår, fast med ett omslag som bara angav 23 låtar. I väntan på leveranser av nya korrekta omslag löstes dilemmat med en etikett som proklamerade att Macken med Roy och Roger fanns med som ”extra bonus”.

I början av september 1986 släpptes musiken från TV-serien Macken på vinyl och kassett. Albumet kom så småningom att sälja platina – över 110 000 exemplar – och låg arton veckor på albumlistan, som högst femma. ”Varje gång vi träffar Bert Karlsson nuförtiden säger han: ’Det var jag som gjorde er stora.’ Det får man hacka i sig för utan det samtalet vet man inte vad som hade hänt.”

Som av en händelse hade Claes långt tidigare skrivit in och spelat Bert Karlsson-karikatyren Jerker Lövh, den högljudda glassätande krämaren på sittgräsklippare som gjort sig en förmögenhet på ”åsnor som bajsar cigaretter när man slår dem i huvudet”, i tredje avsnittet av Macken.

Fler utvalda artiklar