Ett år har gått sedan en av USA:s mest mytomspunna författare avled. För Stina Jackson blev Cormac Mccarthy en viktig vägvisare när hon flyttade över Atlanten för 20 år sedan. ”Han hjälpte västerbottningen i mig att känna mig hemma på nytt.”

Få platser är så mytomspunna som den nordamerikanska kontinenten. En författare som konstant dragit näring ur denna fantasirika mylla och gjort stor litteratur av den är Cormac McCarthy. De amerikanska landskap han frammanar i sina romaner – Appalacherna, Texas-Mexiko-gränsen, sydvästerns röda öknar – utgör en vidunderlig väv av verklighet och saga, med trådar som sträcker sig genom litteraturhistorien och gör romanens världar till delar av något större. Det var dessa trådar jag började dra i när jag flyttade till USA och försökte bygga mig ett nytt hem, i såväl livet som litteraturen. Jag minns när jag bilade genom New Mexico, delstaten där McCarthy levde ut sina dagar, och fylldes av känslan att allt var en vidunderlig kuliss, att jag befann mig mitt i en berättelse, en film eller en roman, samma känsla som följt mig genom barndomens Västerbotten och som tidigt födde en längtan att skriva, att hitta ord för allt detta oförklarliga, göra det till mitt.