Under vinjetten Ögonblicket berättar människor om ett tillfälle i livet då allt stått på spel, då de har förändrats för alltid eller tvingats till ett avgörande val. Angelica Löwdin kom ut som transperson, 69 år gammal.

”Jag hade packat en peruk och några klänningar, det lilla jag lyckats samla ihop. Det var november 2008 och jag var på väg till London. Det kändes som ett självmordsuppdrag att prova kläder på damavdelningen. Men den önskan jag haft, att få vara tjej, kom över mig redan när jag var tio år. Då var jag övertygad om att jag var galen – vilket var jobbigt att bära på som barn. Jag visste att så här får man inte vara. Världen såg annorlunda ut på 50-talet.

När jag var 15 år träffade jag min hustru Birgitta. Hon var 13 och vi blev bästa vänner. Vi kunde prata om allt och jag berättade för henne om hur jag kände. ’Det går nog över när vi gifter oss’, sa vi. Det förde oss samman på ett sätt men komplicerade så klart också vårt förhållande. Det är inte lätt att vara partner till en transperson. Efter att Birgitta dött blev jag ensam med det här. Jag hade ingen att anförtro mig åt. Detta hade varit vår hemlighet under hela äktenskapet. Vi var gifta i 40 år. Innan hon dog sa Birgitta att hon förstod att jag, när hon var borta, skulle vilja komma ut.