”De sparkade Elon Musk i huvudet”

Han är världens rikaste man. Ständigt aktuell och kontroversiell. I ett utdrag ur den nya biografin om Elon Musk träder bilden fram av en plågad man som förföljs av minnen från en fasansfull uppväxt.

Biografin Elon Musk av Walter Isaacson ges ut av Fri Tanke den 12 september.

Under sin uppväxt i Sydafrika fick Elon Musk lära sig vad smärta var och hur den kunde uthärdas.

Som tolvåring sattes han på en buss ut i vildmarken till ett överlevnadsläger, en så kallad veldskool. ”En paramilitär variant av Flugornas herre”, som han själv kallar det. Vart och ett av barnen tilldelades en minimal ranson mat och vatten varje dag, och det var tillåtet att slåss om ransonerna. Faktum är att de uppmuntrades att göra det. ”Mobbning sågs som en dygd”, berättar Elons yngre bror Kimbal. De storväxta barnen lärde sig snabbt att ge de mindre en smäll på käften och ta deras saker. Elon, som var liten till växten och emotionellt hämmad, fick stryk två gånger. Och gick ner nästan fem kilo i vikt.

Mot slutet av första veckan delades pojkarna in i två grupper som uppmanades att angripa varandra. ”Ett sånt vansinne, man fattar inte att det är sant”, säger Musk. Det hände med några års mellanrum att något av barnen dog. De historierna tog lägerledarna sedan upp som varnande exempel. ”Var inte dum som den där idioten som dog förra året”, sa de. ”Var inte en mesig liten jävla idiot.”

Andra gången Elon åkte på veldskool skulle han snart fylla sexton. Då hade han vuxit till sig ordentligt. Plötsligt var han en bit över en och åttio med en kroppshydda som en björn och hade dessutom lärt sig lite judo. Då var veldskool inte så hemskt längre. ”Jag insåg att om någon mobbade mig kunde jag ge honom en riktigt hård smocka rakt på näsan, så lämnade han mig i fred sen. De hade kunnat spöa skiten ur mig, men slog jag bara till dem riktigt hårt på näsan gav de sig inte på mig något mer.”

Åttiotalets Sydafrika var en våldsam plats, där tungt beväpnade överfall och knivmord var vardagsmat. En dag när Elon och Kimbal klev av tåget på väg till en av den tidens anti-apartheidkonserter tvingades de trampa fram genom en pöl av blod. Blodet kom från en död man. En kniv stack fortfarande ut ur hjärnan på honom. Det levrade sig under skosulorna och skulle ge ifrån sig ett klibbande ljud mot trottoaren under hela resten av kvällen.

Familjen Musk höll sig med schäferhundar som tränades att gå till angrepp mot vem det än var som kom springande i närheten av huset. En dag när Elon var sex år gammal och rusade fram längs uppfarten gick hans egen favorithund till anfall och gav honom ett otäckt bett i ryggen. När det blev dags att lappa ihop såret på akuten en stund senare lät Elon inte läkarna röra honom förrän de lovat att hunden skulle undgå bestraffning. ”Ni kommer väl inte avliva honom ?” sa Elon, och de lovade dyrt och heligt att inte göra det. Musk tystnar medan han berättar historien och stirrar en lång stund rakt ut i luften. ”Sen sköt de hunden lik förbannat.”

De mest smärtsamma upplevelserna hade han i skolan. Han var länge både yngst och minst i klassen. Han hade svårt att förstå sociala koder – empati var inget som kom naturligt för honom och att bete sig inställsamt hade han varken lust med eller fallenhet för. Följden blev att mobbarna ständigt hackade på honom och med jämna mellanrum gav honom stryk. ”Den som aldrig har fått en riktig snyting har ingen aning om hur det påverkar en för resten av livet”, säger han.

En gång vid morgonsamlingen var det en elev som ville göra sig till för sina kompisar och stötte in i honom med flit. Elon knuffade tillbaka. Några ord utbyttes. Under nästa rast gick killen och hans gäng på jakt efter Elon. De fick syn på honom medan han satt och åt en smörgås. De smög sig på honom bakifrån, sparkade honom i huvudet och knuffade honom nedför en betongtrappa. ”De satte sig på honom och bara fortsatte spöa skiten ur honom och sparka honom i huvudet”, säger Kimbal, som satt bredvid Elon medan det hände. ”När de var klara kände jag inte ens igen hans ansikte. Det var en sån uppsvälld massa av sårigt kött att man knappt kunde se ögonen på honom.” Han lades in på sjukhus och kunde inte komma till skolan på en vecka. Flera decennier senare behövde han fortfarande göra kosmetiska ingrepp för att försöka få ordning på vävnaden inuti näsan.

Men även de skadorna var ytliga jämfört med de psykiska men han fick av sin far – ingenjören, skojaren och karismatiske äventyraren Errol Musk, en man som plågar Elon till denna dag. Efter slagsmålet i skolan tog Errol parti för killen som gjorde köttfärs av Elons ansikte. ”Pojken hade just mist sin pappa, som begått självmord, och Elon kallade honom korkad”, förklarar Errol för mig. ”Elon hade för vana att kalla personer för korkade. Hur i hela friden skulle jag kunna lägga skulden på den där pojken ?”

När Elon till slut fick komma hem från sjukhuset läxade hans pappa upp honom. ”Jag var tvungen att stå i en timme och lyssna på hur han gormade åt mig att jag var en idiot och totalt värdelös”, minns Elon. Kimbal, som tvingades bevittna utbrottet, minns det som den värsta stunden i sitt liv. ”Han tappade förståndet fullkomligt, vilket tyvärr hände ofta. Han hade noll empati.”

Både Elon och Kimbal, som har brutit kontakten med sin pappa, menar att det var helt taget ur luften att Elon skulle ha provocerat fram överfallet och påpekar att förövaren till slut sattes i ungdomsfängelse för det. De betraktar sin pappa som en nyckfull lögnare som ständigt kokar ihop fantasifulla historier, ibland av beräkning men ofta av ren villfarelse. Han är en dr Jekyll och mr Hyde-natur, säger de. Vänlig i ena stunden, för att i nästa stund bryta ut i obevekliga smädelser som kunde pågå i timmar. Han avslutade varje tirad med att berätta för Elon hur patetisk han var. Han tvingades stå still exakt där han var, fick inte röra sig ur fläcken. ”Det var psykisk tortyr”, säger Elon. Sedan gör han en lång paus och får något fuktigt i blicken. ”Var det något han var bra på så var det att få vad som helst att kännas hemskt.”

När jag ringer upp Errol pratar han med mig i nästan tre timmar, sedan följer han upp det med att själv ringa och skicka sms regelbundet under två års tid. Han skickar ivrigt bilder som visar alla fina saker han gav sina barn, åtminstone under perioderna då hans affärer gick bra. Ett tag ägde han en Rolls-Royce, byggde ett fritidshus i vildmarken tillsammans med sina söner och fick hem oslipade smaragder från en gruva i Zambia som han på något sätt var delaktig i – ända tills företaget gick omkull.

Dock medger han att han fostrade sönerna att bli hårda både fysiskt och psykiskt. ”Det de var med om tillsammans med mig får veldskool att verka rätt mesigt i jämförelse”, säger han, och tillägger att våld helt enkelt var en av de saker man behövde lära sig att hantera i Sydafrika. ”Två höll fast en medan en tredje dunkade en stock i ansiktet på en och så vidare. Pojkar som kom till en ny skola blev tvungna att slåss mot skolans värsta rötägg första dagen.” Han konstaterar stolt att han utövade ”extremt sträng diktatorisk disciplin för deras överlevnads skull”, och är sedan noga med att tillägga : ”Elon skulle senare tillämpa samma stränga diktatoriska disciplin på sig själv och andra”.

”Det var en gång någon som sa att alla män strävar efter att antingen leva upp till sin fars förväntningar eller gottgöra för hans misstag”, skrev Obama i en av sina självbiografiska böcker, ”och det skulle kunna vara en förklaring till min egen åkomma.” I Elon Musks fall skulle faderns effekt på psyket bli bestående, trots många försök att bli kvitt honom både fysiskt och psykiskt. Elons sinnesstämningar skulle skifta i cykler från ljust till mörkt, intensivt till fånigt, likgiltigt till känslofyllt och ibland slå om tvärt till det demoniska läge som omgivningen fruktade. Till skillnad från sin egen pappa var han en omtänksam förälder. Men i andra sammanhang skulle hans beteende vittna om en fara som ständigt måste tämjas: den gnagande oron, som hans mor beskriver det, ”att han skulle bli sin far”. Det är ett av de mest framträdande motiven i mytologin. Hur stor del av hjältens äventyr i Star Wars-filmerna handlar inte om att driva ut demonerna som Darth Vader lämnat i arv och motstå kraftens mörka sida ?

”Med en barndom som den han fick i Sydafrika tror jag att det är nödvändigt att stänga av känslorna i vissa avseenden”, menar Elons första fru Justine, mamman till fem av de tio barn till Musk som ännu är i livet. ”När hans pappa jämt och ständigt kallade honom för imbecill och idiot kanske han var tvungen att stänga av allt inom sig själv som annars kunnat öppna en emotionell dimension som han saknade verktyg att hantera.” Denna känslomässiga avstängningsventil kunde göra honom känslokall, men den gjorde honom samtidigt till en riskvillig innovatör. ”Han lärde sig att stänga av rädslan”, säger hon. ”Och om man stänger av sin rädsla kan man kanske även behöva stänga av andra saker, som glädje eller empati.”

Eländet formade mig.

Barndomsupplevelserna ingöt också ett motstånd mot att känna sig nöjd och belåten med saker och ting. ”Jag tror att han helt enkelt inte vet hur man bär sig åt för att koppla av och njuta av framgången”, säger Claire Boucher, sångerskan med artistnamnet Grimes, som är mamma till tre av hans barn. ”Jag tror att det präntades in i honom redan i barndomen att livet är en plåga.” Musk instämmer. ”Eländet formade mig”, konstaterar han. ”Jag fick en väldigt hög smärttröskel.”

Under en särskilt kvalfylld period av sitt liv år 2008, när alla de tre första SpaceX-raketerna som sköts upp hade havererat och Tesla var på väg mot konkurs, vaknade han efter att ha kastat sig av och an i sömnen och berättade för Talulah Riley, hans blivande andra fru, om de förfärliga saker hans pappa en gång sagt till honom: ”Jag hade hört honom själv använda samma ord”, berättar hon. ”Det har påverkat hans beteende i grunden.” När minnet av dessa händelser kom över honom såg han ut att försvinna bort bakom den där stålblå blicken. ”Jag tror inte han var medveten om hur starkt han fortfarande påverkades av dem, för han såg dem bara som händelser i barndomen”, säger Riley. ”Men han har bevarat en barnslig sida, nästan som om han stannat i utvecklingen. I den vuxne mannens inre finns det där barnet fortfarande kvar, ett barn som ställs till svars av sin pappa.”

Ur denna ångande häxkittel bildades en aura kring Musk som ibland fick honom att framstå som en utomjording, som om hans mission att ta människan till Mars i själva verket var en strävan att återvända hem, och hans önskan att konstruera humanoider var ett sökande efter själsfränder av samma art som han. Det skulle inte komma som en total överraskning om han slet av sig skjortan och saknade navel på magen och det visade sig att planeten där han en gång sattes till världen var en annan än vår. Men hans barndom hade på samma gång gett honom en skör, i högsta grad mänsklig sida – en tuff men sårbar pojke som bestämt sig för att dra ut på storslagna äventyr.

Med tiden utvecklade han en glödande intensitet som maskerade knaserierna, och knaserier som maskerade den glödande intensiteten. Han var inte riktigt vän med sin egen kropp, såsom kan vara fallet med storväxta män som inte idrottat regelbundet. Han gick med väldiga kliv likt en målmedveten björn och dansade ryckigt som om en robot hade lärt honom stegen. Med en profets övertygelse talade han om vikten av att hålla det mänskliga medvetandets låga vid liv, att utforska universum och att rädda vår planet. Först trodde jag att det mest var en form av rollspel, peppande ord för att stärka teamets prestationer, podcastfantasier i huvudet på en förvuxen pojke som förläst sig på Liftarens guide till galaxen.

Men ju mer jag hörde honom framföra sitt budskap, desto mer övertygad blev jag om att denna strävan att uppnå ett högre syfte delvis var det som drev honom. Medan andra entreprenörer med stort sjå försökte finna sin världsåskådning utvecklade han en kosmisk sådan.

Elons arv och fostran, tillsammans med vissa hjärnfunktioner han hade med sig sedan födseln, fick honom ibland att agera impulsivt och känslokallt. Det gav honom dessutom en utomordentligt hög risktolerans. Han kunde kalkylera risker kyligt och objektivt och verkade rent av hysa ett brinnande begär efter dem. ”Elon söker risk för själva risken i sig”, säger Peter Thiel, som blev Elons kompanjon på PayPal i dess begynnelse. ”Han verkar gilla att ta risker, och tycks ibland rent av bli beroende av det.”

Han utvecklades till typen som är i sitt esse när en orkan drar in. ”Till storm blev jag född och stiltje är inget för mig”, som gamle president Andrew Jackson sa en gång i tiden. Och precis så var det för Musk. Med tiden började han dras alltmer till och stundtals sukta efter stormande dramatik, både på jobbet och i de kärleksrelationer han kämpade förgäves med att försöka hålla ihop. Han presterade på topp i kriser, inför deadlines och när arbetstempot drevs upp till vansinniga nivåer. När utmaningarna var komplicerade sattes han ofta under så hård press att den höll honom vaken om nätterna och fick honom att spy. Men det gav honom samtidigt energi. ”Dramatik uppstår vart han än går”, säger Kimbal. ”Det är en tvingande nödvändighet för honom, ledmotivet i hans liv.”

Musk hade blivit erbjuden en plats i Twitters styrelse.

I början av 2022 – efter ett år som präglats av trettioen lyckade satellituppskjutningar för SpaceX, nästan en miljon sålda bilar för Tesla och att han personligen blivit världens rikaste man – berättade Musk själv om sin tvångsmässiga vana att skapa dramatik och konflikter. ”Jag behöver ställa om hjärnan från krisläge”, sa han till mig, ”för det har den varit inställd på i fjorton år nu, eller egentligen i nästan hela mitt liv.”

Det var en vemodig kommentar, inte något nyårslöfte. Samtidigt som han förklarade detta för mig köpte han i hemlighet på sig mängder av aktier i Twitter, världens största och mest extrema skolgård. I april samma år smet han i väg på en resa till Hawaii tillsammans med dåvarande flickvännen, skådespelerskan Natasha Bassett. Hans syfte med resan var att hälsa på sin mentor, Oracles grundare Larry Ellison, som hade ett av sina hem där. Musk hade blivit erbjuden en plats i Twitters styrelse, men efter att ha funderat över helgen hade han kommit fram till att det inte var nog. Det låg i hans natur att vilja ha total kontroll. Så han bestämde sig för att komma med ett fientligt bud och köpa hela bolaget. Därefter flög Musk till Vancouver för att träffa Grimes. Han stannade uppe till fem på morgonen med henne och spelade Elden Ring, ett nysläppt tv-spel som gick ut på att kriga och bygga imperier. Direkt efter att han hade spelat klart satte han sin plan i verket och gick ut på Twitter. ”Jag har lagt ett bud”, skrev han.

Varje gång han mått psykiskt dåligt eller känt sig hotad genom åren hade tankarna fört honom tillbaka till skolgården och de hemska mobbningupplevelserna. Nu hade han chansen att äga skolgården.