Det bästa vi läste under 2023

  • 20 dec 2023
  • 8 min

// Foto: Press/Thron Ullberg/Lea Meilandt/Hans Fredrik Asbjørnsen

Det bästa vi läste under 2023
Redaktionen Vi

// Foto: Press/Thron Ullberg/Lea Meilandt/Hans Fredrik Asbjørnsen

Lyssna på artikeln

En vintersaga, en jobbig svärmor och en nattsvart skildring från psyket. Här är några guldkorn ur Vi:s julkalender, där våra skribenter tipsat om sina bästa läsupplevelser från året.

Johannes Klenell, kulturredaktör Arbetet

Haralds mamma, Johanna Fridh

En fantastisk och oerhört rolig uppgörelse mellan två kvinnogenerationer om en son och pojkvän som i ärlighetens namn lika gärna kunde varit en självupptagen Golden Retriever. Möjligen är det så att några av mina exflickvänner kan relatera till både mitt slarviga ego och mammans kulturmatriarkskap, men säg inget till min mor. Jag skrattade oerhört gott. Den bästa bok jag läst i år.


Elina Haimi, redaktör Tidningen Vi

Måsen, Hanna Albrektson

Det första som händer när min ettårige son vaknar på morgonen är att han hämtar Måsen av Hanna Albrektson. Sen är vi fast i soffan. Ska vi läsa någon annan bok, frågar jag? Nej, det är bara Måsen som gäller. Jag förstår honom. Bilderna är fantastiska och historien om måsen som vantrivs i stan och blir övertalad av en svala att följa med till en varm ö är medryckande. Hela fina jag och Snigel på glid är andra läsvärda titlar av Albrektson.


Rasmus Daugbjerg.
Troll är Rasmus Daugbjergs första roman som kommit ut på svenska.

Aase Berg, poet och litteraturkritiker

Troll, Rasmus Daugbjerg

Det är länge sen jag blev så förbryllad över en roman som Troll av Rasmus Daugbjerg. Vad är det här? En i grunden rätt naiv fred på jorden + ge fan i att äta kött-story, men inbäddad i konstig mystik, outhärdlig grymhet, hjärtskärande ömhet och drömlogiska skeenden som jag inte kan värja mig mot. Troll är som nåt slags otidsenlig och samtidigt hypermodern blandning av Peer Gynt och Mare Kandre, och det mäktigaste och märkligaste jag har läst under 2023.


Christian Daun, journalist

Storm i den pelare som bär, Andreas Lundberg

Jag har varit sugen på Andreas Lundbergs debut Storm i den pelare som bär ända sedan den kom ut 2016 men det var först i år, efter att ha varit på Bokmässan och pratat om min bok Upplösningstillstånd: Rapport från en skilsmässa, som jag lade vantarna på ett exemplar. Det här är inte en separationsskildring som min, mer kolsvart dagbok från psyket. Ändå gör Lundbergs besläktade inifrån-en-svår-livskris-skildring mig avundsjuk. Språket! Depressionen, den djupa, gav Lundberg temporär tillgång till ett mörkerspråk som lyckas skimra självlysande även på andra sidan Tillståndet. Jag mådde inte bra under läsningens gång, inte ett dugg, men vederkvickande var det.


Peter Fröberg Idling, litteraturkritiker

Ett spöke i strupen, Doireann Ní Ghríofa

Kanske var det mellanrummet mellan orden som gjorde starkast intryck. Eller mer exakt: Den blanka raden mellan stroferna. När irländska Doireann Ní Ghríofa översätter Eibhlín Dubh Ní Chonaills diktberättelse Klagosång för Art Ó Laoghaire från 1700-talet inser hon att de där tomrummen finns där eftersom skalden behövde dra efter andan innan hon fortsatte sin recitation. Det går inte att fånga klangen i en sedan länge utdöd röst, men hon kan alltså återge hennes andetag. Men jag vet inte om det är någon mening i att gradera de olika delarna i Doireann Ní Ghríofas bok – Ett spöke i strupen – om sin besatthet av det gamla kvädet. Boken är i sin helhet årets läsupplevelse. Denna genreöverskridande blandning av dikt och autofiktion, av essä och litteraturhistoria, av tiden och livet med småbarn. Lika vacker och gripande som intelligent och ljuvlig. 


Ingvild Rishøi.
Norska Ingvild H. Rishøis böcker utspelar sig ofta på vintern.

Jonas Eklöf, chefredaktör Vi Läser

Historien om fru Berg, Ingvild H. Rishøi

Ingvild H. Rishøi är en av Nordens mest hyllade författare just nu, och har förärats pressrosor som ”ett vidunderligt författarskap, världsklass”. Inte sällan blir hon jämförd med Astrid Lindgren och det är inte svårt att se varför (även om det inte är en helt rättvis jämförelse). Hennes finmejslade noveller skildrar ofta utsatta barn och eller ungdomar i mer eller mindre dysfunktionella familjer som kämpar för att hålla sig flytande i tillvaron. Och – som en kritiker skrev – är hon ”omutlig i sin empati med det utsatta barnet”. Historien om fru Berg är ganska sentimental, men på ett fint sätt. Hon skriver i en realistisk tradition, samtidigt läser jag in ett budskap om nåd mellan raderna. Med andra ord: en bok som gjord för ett par vinterkvällar framför brasan. Till sist vill jag ge ett extra plus för de vackra omslagen. Det lilla förlaget Flo bjuder på bokkonst i världsklass. 


Markus Wilhelmson, chefredaktör Vi

Rent åt helvete, Elinor Torp

Redan i första meningen av sin saga om Karl-Bertil Jonssons julafton skriver Tage Danielsson att denna jul utspelar sig då man ännu kunde se fattiga människor gå omkring på gatorna.

Det speciella känsloläge som väcks av Danielssons trygga stämma, Arne Domnérus saxofon och Per Åhlins teckningar har flyttat in och blivit en del av den svenska melankolin. Men trots kritiken av kapitalist-Tyko och klasskillnaderna fanns länge en känsla av att vi under de här 23 minuterna varje julafton blickade tillbaka på ett svunnet Sverige. Att det inte bara var gengasaggregat och nazistflaggor på bilarna som tycktes fjärran, utan också de grövsta orättvisorna. Eller var det bara barnets naiva blick?

Om Andreas Cervenka förra året med sin bok Girig-Sverige påminde om att byrådirektör H.K. Bergdahl med husa och mahognyport i högsta grad är vid liv, så var det Elinor Torp som satte ord på 2023 med sin bok Rent åt helvete. Där blir historien om en papperslös kvinna från Nicaragua som grips då hon ska städa statsminister Magdalena Anderssons villa en övertydlig röntgenbild av en genomrutten arbetsmarknad. En blick ner i ett bottenlöst gruvschakt av systematisk arbetslivskriminalitet och slavliknande anställningsförhållanden. En värld av underentreprenörer som anlitar underentreprenörer som anlitar… Lägst pris vinner, till vilket pris som helst.

Sedan kulminerar haveriet för den svenska arbetsmarknadsmodellen en decembervecka när fem personer dör i en rasande bygghiss i Sundbyberg, varav minst två byggarbetare är oförsäkrade och kontraktslösa. Två dör på Northvolt-fabriken i Skellefteå. ”Vilda västern-arbetsplats”, kallar Elinor Torp den.

Jag tror inte att ens Tage Danielsson förmått göra samhällssatir av detta.

Till alla människor en god vilja. Nu tändas tusen juleljus. Vem tänder ett ljus för dem som vandra i mörkret? Dansa kring granen, hoppfarallala. Glädjens högtid. Kallt lyser julens stjärna på dem som icke hava något hem.

Skänk en tanke. Eller en slant.

God jul!


Läs mer: Yukiko Dukes julklappstips

Fler utvalda artiklar