Det kan inte vara Monica Zetterlund som dött

Nu är det 20 år sedan Johan Norberg började skriva om musik i Vi. Det firar Vi med att återpublicera tio av hans mest älskade texter på vi.se. Här skriver han om Monica Zetterlunds magiska trick som får honom att vilja bada i fontänen på Sergels torg.

Den här texten publicerades ursprungligen i Tidningen Vi i juli 2005.

13 maj: Min dagstidning berättar att det brunnit i sångerskan Monica Zetterlunds hem. Jag stelnar till med kaffekoppen i handen och läser vidare. Polisen kan i ett tidigt skede inte säga mer än att en äldre kvinna hittats död. ”En äldre kvinna” – då kan det inte vara Monica i alla fall, tänker jag. Men det var det, och nu har vi förlorat henne.

Jag vill berätta om en ton hon sjöng i Europafilms legendariska inspelningsstudio ”A-hallen” 1964. En livsfarlig ton som leder in till pianosolot på Come rain or come shine.

Det var en ren sinkadus att inspelningen kom till stånd överhuvudtaget.

När pianisten Bill Evans gått igenom behandling för sitt heroinmissbruk åker han hem till mamma i Ormond Beach, Florida. En dag ligger det ett rullband från Sverige i mamma Evans brevlåda. Det är producenten Göte Wilhelmson som tagit en vild chansning och skickat Monicas version av Waltz for Debby. Hennes röst träffar den sköre, nyss avgiftade Bill Evans i veka livet. Han hade aldrig föreställt sig någon sjunga hans låt, i varje fall inte på det sättet, så han skriver ett fyra sidor långt svar:

”Jag brukar inte kasta superlativer omkring mig men jag är uppriktigt begeistrad över Monica Zetterlund. Hälsa henne att jag älskar henne. Plötsligt längtar jag till Sverige.” Han försäkrar att han är helt ren och får han bara rum och fickpengar för sig och sina killar kommer han på en gång.