Detta ska vi minnas i november

… den ljuva september. Plötsligt börjar jag ­nynna på en låt som jag inte trodde mig kunna. Och jag gör det när sommarsolen står som högst, trädgården prunkar, vattnet i havet börjar bli varmt. Högsommar – i ett land av människor som släpar sig fram ett helt år bara för att äntligen släppa ner ­axlarna och njuta – och jag min idiot längtar efter september? Och från ­vilken dunkel vrå i hjärnan hämtar jag ­musiken, jag var knappt född när den komponerades? Harvey Schmidt och Tom Jones minsann skrev Try to remember till musikalen The Fantasticks från 1960. Den svenska texten stod Gösta Rybrant för. Per Myrberg, Per Grundén, Lasse Lönndahl, new wave-gruppen Tredje Mannen och legendariske Olle Ljungström har alla spelat in den. Från Per nummer 1 år 1961, till Ljungström 1993.

Minns i november, den ljuva september, då solen styrs med silkestömmar. Grå är december, men ljuv är september, då natten ger oss gyllne drömmar.

Ganska obegripligt men vackert, poesi rentav. När detta nummer möter er läsare står hösten för dörren. När jag skriver texten lyser marken av allt sitt gröna. Det är hett ute, svettigt, och jag frammanar doften av våt mossa efter ett stilla höstregn, svamp, stövlar och löv som byter till rött, sätter eld på skogen, varmt te eller kanske ännu bättre, en whisky efter en ruskpromenad vid havet. Jag har en perfekt barndomsvän när det kommer till sådana äventyr. Vi brukar ringa varandra när det blåser upp:

”Hej Britta, nu är det väl tillräckligt dåligt ­väder för att vi ska ge oss ut på en uppfriskande ­promenad?”

”Det ska bli ännu värre om en timme”, kan hon svara, ”vi ses då!”

Att gå i rejäl motvind med en nära vän – både bokstavligt och bildligt – är en erfarenhet jag önskar alla. Får jag välja plats föredrar jag utmed havet, men Britta och jag har travat i ösregn genom Stockholms öde gator, stretat mot kastvindarna i förortens villa­områden. Jag har även mött storm på havet, bland annat en natt utmed Portugals karga kust. Vågor höga som hus, långt mellan nödhamnarna, inga öar att skydda sig bakom. Jag var inte rädd, men ­koncentrerad och väldigt glad över att min bror stod vid rodret. Att tänka tanken färdigt – ”Vad gör jag med Ella om …” Nej, det gick inte. Min yngsta dotter fick sova vidare under däck. Som vid de flesta ­äventyr gick det bra: solen vaknade, vinden mojnade och delfiner slog följe med oss. Känslan av total maktlöshet klingade av och ersattes av lycka. Får jag bestämma gör jag dock aldrig om just den resan.

Nu står vi alla inför ett skräckscenario som är svårt att överblicka. Läs bara följande mening ur dagens morgontidning, torsdagen den 14 juli:

”I Spanien och Portugal spås nu temperaturer på uppemot 50 grader, för Italiens del väntar säsongens fjärde värmebölja och Storbritannien varnar myndigheter för livshotande väder.”

Höst, kom snabbt! Rädda oss från skärselden, från helvetesgapet. Kom med svalka, nederbörd och lugn. Ljuv är september – en helt annan timbre får fåglarnas drill och vart källsprångs bölja. Hösten vi anar och vinden oss manar att följa.

September 2022 – jag lovar att aldrig glömma dig.