Eldkvarns tvära kast

Nu kommer Håkan Lahgers bok Eldkvarn – dö med stövlarna på, som handlar om Sveriges mest slitstarka rockband, nu med 52 år på nacken. Och i sommar gör bandet sin avskedsspelning i hemstaden Norrköping. Vi bad Tony Thorén –basist och en av grundarna – att lista några avgörande händelser i Eldkvarns historia.

1. Starten i Norrköping

Carla och jag gick i samma klass i gymnasiet på De Geerskolan i Norrköping. Han berättade att han och hans bror brukade spela med några kompisar i Hageby utanför innerstan, där dom bodde. Jag sa att jag hade spelat i några band och samlat på mig diverse instrument, egentligen en hel backline uppställd i mitt stora sovrum, och inga grannar. Så en dag kom han hem till mig och vi började jamma, han på trummor och jag på bas. Kändes kul. Han undrade om han kunde ta med sin bror, som spelade gitarr. Visst, gör det, tyckte jag och så kom det sig att vi blev en trio som Plura sedermera kom på namnet till: Piska mej hårt. Efter ett tag kallade några vänner oss för Pisket. Så där stod vi och repade om kvällarna och utvecklade en egen stil. En kväll ramlade två poliser in och tyckte vi skulle sänka.

2. Flytten till Stockholm

Helt avgörande för bandets fortsatta existens var att vi flyttade till Stockholm alla tre, och där försörjde vi oss på studiemedel i tre år, spelade och startade kollektiv, vilket gjorde livet både billigare och roligare. Vi repade på och blev till slut allt skickligare på våra instrument. Vi hade kul och började göra spelningar sporadiskt. Men mitt i allt detta drog Carla till Frankrike. Han skulle skriva en bok, sa han. Då hittade vi Lage som kom med på trummor och vi tog in våra fruar på sång och xylofon. Vi gjorde plattan En lång het weekend och Carla kom tillbaka, men nu på gitarr, och Wenche kläckte namnet Eldkvarn. Lages fru klagade på att han var borta för mycket på rep och spelningar, så han slutade. Plura satte då upp lappar med ”Trummis sökes” som Werner upptäckte. Han kom och provspelade och vi limmade direkt. Han kom med i bandet men hade två krav: 1 000 spänn per gig och att vi sparkade fruarna. Så fick det bli. Vi ville bli ett tuffare rockband

3. Eldkvarn brinner igen

När det var dags för en tredje LP på skivbolaget MNW så fanns ingen ledig tid i Waxholmstudion så det föreslogs att vi skulle åka upp till Silencestudion i Värmlandsskogarna för att spela in, och det blev ett lyckokast. Eftersom vi bodde i studion så fick vi mycket tid att experimentera fram den nya tuffare stil som skapade framgångar både recensions- och försäljningsmässigt. Vi hade tagit intryck av bland andra Elvis Costello and the Attractions snabba, vigorösa stil som passade oss väldigt bra. Vi fortsatte att göra skivor hos Silence i flera år. Det blev kanske vår mest kreativa period. Vi fick en helsida i Expressen som breakade oss och gjorde att vi kunde åka på intensiva och långa turnéer med växande publik.

Vår turnétekniker Berndt hade skaffat en stor buss som vi kunde resa i bekvämt med vår utrustning. En dag, mitt mellan spelningar, skulle bussens lack fixas till på en verkstad i Nykvarn. Där brann både bussen och våra instrument upp. Vi blev väldigt bedrövade av detta, speciellt över att förlora vissa kära ägodelar. Werner minns än i dag sina gula Gretschtrummor och Carla sin Gibson Juniorgitarr. Vi hade en musikförsäkring, som tur var, så vi kunde gå till Musikbörsen på Götgatan i Stockholm och köpa nya instrument för en halv miljon. Mycket på pengar på den tiden. Nästa helg spelade vi – med prislapparna kvar på allt. En ny kvarn blev vi.

4. Framgångar på EMI

Det kom en dag då vi kände att vi var klara med Silencestudion. Dags för nya utmaningar. Jag hade läst nånstans att EMI:s legendariske A&R Kjell Andersson närde en dröm om att få signera Eldkvarn till EMI och vi bestämde att vi skulle visa vårt intresse. Så vi hamnade på EMI där vi fick våra största kommersiella framgångar.

Plura blev med tiden folkkär genom ett antal tv-program, vilket kom att märkas när vi spelade – han betraktades alltmer som en stjärna. Det blev många och långa turnéer genom vårt avlånga land. Våra gager växte. Musikaliskt förändrades vi; bort från det snabba och hårda till en lite mer eftertänksam stil.

2015 lades bandet på is och där ligger vi kvar, men i sommar gör vi två spelningar, i Norrköping förstås. Vi har träffats och provspelat inför en mindre utvald publik och det kändes väldigt uppskattat.