Nu kommer Håkan Lahgers bok Eldkvarn – dö med stövlarna på, som handlar om Sveriges mest slitstarka rockband, nu med 52 år på nacken. Och i sommar gör bandet sin avskedsspelning i hemstaden Norrköping. Vi bad Tony Thorén –basist och en av grundarna – att lista några avgörande händelser i Eldkvarns historia.

1. Starten i Norrköping

Carla och jag gick i samma klass i gymnasiet på De Geerskolan i Norrköping. Han berättade att han och hans bror brukade spela med några kompisar i Hageby utanför innerstan, där dom bodde. Jag sa att jag hade spelat i några band och samlat på mig diverse instrument, egentligen en hel backline uppställd i mitt stora sovrum, och inga grannar. Så en dag kom han hem till mig och vi började jamma, han på trummor och jag på bas. Kändes kul. Han undrade om han kunde ta med sin bror, som spelade gitarr. Visst, gör det, tyckte jag och så kom det sig att vi blev en trio som Plura sedermera kom på namnet till: Piska mej hårt. Efter ett tag kallade några vänner oss för Pisket. Så där stod vi och repade om kvällarna och utvecklade en egen stil. En kväll ramlade två poliser in och tyckte vi skulle sänka.