Elefant, åsna, varg – djurens tid i litteraturen

  • 14 aug 2023
  • 5 min

Kerstin Ekman och Peter Hammarbäck. // Foto: Thron Ullberg/Christopher Hunt

Elefant, åsna, varg – djurens tid i litteraturen
Henrik Ekblom Ystén

Kerstin Ekman och Peter Hammarbäck. // Foto: Thron Ullberg/Christopher Hunt

Lyssna på artikeln

Den senaste tidens bokflod innehåller flera berättelser där djur sätter fart på intrigen. Vad säger det nyväckta zoologiska intresset om vår tid?

När djurskötaren Adam får nog av chefens idéer på hur deras zoo ska piffas upp med fler exotiska inslag börjar han planera djurens flykt – från burar i Sverige till kenyansk vildmark. Det är grundhistorien i Peter Hammarbäcks Zoopojken. Idén fick författaren på Skansen.

–Jag kom på mig själv med att försöka fota en ren utan att få med en gärdsgård i bild. Jag tänkte: ”Varför låtsas jag att djuren står ute i det fria?” Sedan fortsatte det med funderingar kring hur djurskötarna, som säkert har valt yrket för att de älskar djur, ser på det.

Författaren är själv tudelad: han gillar att gå på zoo samtidigt som han inser galenskapen i att placera djur i miljöer där de inte hör hemma.

–Jag hade inga ambitioner att skriva en politisk bok men så blev det kanske ändå, just för att det handlar om djurparker. För i grunden är det ju showbiz, som chefen i boken också upprepar.

Temat djur som underhållning går igen i Gunnar Nirstedts Elefantupploppet i Skänninge år 1806, som berättar om den verkliga händelse då franskpreussiska cirkusdirektören Jean Baptiste Gautier kom till byn med sitt menageri, och hur de höga biljettpriserna för att få se den första elefanten på svensk mark resulterade i upplopp.

–Lockelsen för mig låg i det tumult som kvästes, säger Gunnar Nirstedt. Det var en tid då franska revolutionen fanns i färskt minne och rädslan för uppror var överhängande även i Sverige. Hans efterforskningar visade att det var Skänninges borgmästare som först tog till våld.

–Många tycker nog att jag har skrivit en bok om en elefant men själv ser jag det i första hand som en roman om ett upplopp. Men jag visste att elefanten delvis skulle överskugga romanens tematik, för det är ju en knäpp historia.

Bokomslag till Löpa Varg och Åsnans år.

Men tydligen inte knäppare än att fler får liknande idéer. Där Kerstin Ekman nyligen skrev om en jägare som alltmer antar den jagade vargens perspektiv (Löpa varg), intog Athena Farrokhzad en åsnas perspektiv i diktsamlingen Åsnans år. Och i våras avslöjade Helena Bergström för TV4 att hon och maken Colin Nutley ville filmatisera debutanten Maria Wensunds Tillbaka till Hemsjö för att labradoren Bosse ”är en karaktär”.

Så vad handlar detta om? Blir djuren viktigare i en tid då människan alltmer funderar över sin oförmåga att ta hand om naturen? Förvisso, menar Gunnar Nirstedt. Men han ser fler anledningar.

–Djur kan användas till att beskriva sådant som lätt blir löjligt i romaner, som vänskap, lojalitet och kärlek. Sedan är djur också konstanta och tydliga. I en tid som är svår att överblicka kan det finnas något skönt
i det.

Peter Hammarbäck är inne på samma spår:

–Hanna Fahl skrev i DN att hon är trött på att det inte längre finns filmer där karaktärerna bara är goda eller onda, utan allt ska problematiseras och förklaras. Djur har något rakt över sig. De är inte människor. Och det är väl den stora fördelen, för människor har vi ju redan läst så mycket om.


Ur Vi Läser #4 2023.

Fler utvalda artiklar