Utan kvinnokraft, inget kulturliv. En sanning överallt, men tydligare i småländska Berg än någon annanstans. Här har de skapat en kulturmetropol i Elin Wägners anda.

”Det tar tid för en människa att gå med på en ny plats.” Det sa författaren Elisabeth Rynell en gång när jag intervjuade henne och de orden har följt med mig genom flyttar och resor.

När jag som vistelsestipendiat försiktigt tassar runt på Lilla Björka i raggsockar som kulturtanten Eva Bünger stickat tänker jag på orden igen, och på att de inte alltid stämmer: Lilla Björka tycker jag mycket om från första stund.

Istället grunnar jag på det omvända. Tar det inte också tid för en plats att gå med på en ny människa?

För att göra mig värdig Lilla Björka, inser jag, måste jag först lära känna Elin Wägner.