En frizon i Rågsved: ”Här slipper jag bli uttittad”

Förr var det Amerikabåtarna, nu en krog i Rågsved. Behovet av queera frizoner är fortfarande stort. ”Här har jag aldrig fått en negativ kommentar för min stil”, säger Andréas.

Viktor Grennvall har varit här en gång förut. Då som besökare. Nu är det honom som folk har kommit för att se. De höga latexstövlarna och rocken sitter på. I Rågsveds krogs källare förbereder sig Viktor, alias Mr Victor Victoria. I baren är det kö till karaoken. 

När klockan närmar sig 22.30 åker jalusierna ner. Inför öronbedövande applåder och musik gör Mr Victor Victoria entré tillsammans med Amanda Roos, alias Pom-Pom Grenade. Trots att kvällens burleskshow annonserats ser besökarna både frågande och förtjusta ut när plagg efter plagg åker av från Mr Victor Victorias kropp till tonerna av Feeling Good.

Showen är över på några minuter och han tar på sig rocken.

Butiksarbetaren Viktor, som i vardagen ber om ursäkt hela tiden, har precis gjort sin burlesk-karaktär som aldrig ber om ursäkt. Nu är han sitt vanliga jag igen. I restaurangens kök står han för sig själv och går igenom vilka danssteg han missat, trots att publikens mottagande borde ge honom anledning att fira i baren. 

De allra flesta har ingen aning om att artisten som precis fått taket att lyfta egentligen hade tänkt bli polkagrisbagare, lantbrukare eller ingenjör. Viktor är uppvuxen på en bondgård i Uppgränna utanför Jönköping. Han är transman, det vill säga tilldelades kvinnligt kön vid födseln men har en manlig könsidentitet. Det förstod han redan som tolvåring. Han satt ofta på sitt rum, trivdes men kände sig allmänt vilsen och utan verktyg att hitta sig själv. 

– Jag hade en lycklig barndom med snälla föräldrar, många syskon och fotbollsträningar. Men det var inte så lätt att hitta hbtq-grupper att hänga med i trakterna runt Jönköping.

Viktor Grennvall flyttade till Stockholm när han var 22 för att hitta sig själv och sedan våga komma ut. Just nu väntar han på utredning för könsbekräftande vård som har en kötid på runt tre år. 

Viktor beskriver sig som en teaterapa, han har hållit på med film och nu med cosplay, som kan beskrivas som en form av maskerad. Han hade hört att burlesk är en konstform som är tillåtande mot transpersoner. 

– Även vi får ta plats. Många transpersoner har svårt för det, tror jag. Det är en av anledningarna till att jag gillar burlesk.

Någon frekvent krogbesökare har han aldrig varit. Men en kväll tog han tunnelbanan från ena sidan stan till den andra. Hans syster jobbade på ett ställe i en förort med lite skamfilat rykte i södra Stockholm.

Folket, stämningen, inredningen, karaoken. Viktor Grennvalls beskrivning av vad som gör den för detta pizzerian och bilverkstaden till något speciellt, skiljer sig inte så mycket åt från det som andra vi träffar berättar om Rågsveds krog i södra Stockholm. Det låter kanske lite klyschigt men ”alla är välkomna”, ”här får man vara sig själv” och ”aldrig en tråkig kväll” är återkommande beskrivningar. 

– Det är något speciellt med stämningen och atmosfären. Kanske är det blandningen av människor. Jag är så glad att vi fick möjlighet att uppträda här, säger Viktor. 

På krogen med det schackrutiga taket har hbtq-personer funnit sin frizon – liksom människor har hittat andra frizoner genom historien. Efter andra världskriget och fram till mitten av 70-talet blev Svenska Amerika Liniens fartyg en frizon för män som gillar män. Där kunde de mönstra på, jobba, se världen och vara öppna med sin homosexualitet. 

Jens Rydström, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, menar att frizonerna alltid har haft en självklar betydelse – men att de sett olika ut. Fram till 1944 var homosexualitet förbjudet i Sverige. I Stockholm var Humlegården känd som en raggningspark där män som gillade män strök omkring i hopp om att få kontakt. Med varierande intensitet övervakade polisen parken. Eftersom kvinnor höll sig mer i hemmet blev deras fristäder väninnenätverk. 

– Frizonerna har jättestor betydelse sedan lång tid tillbaka. Förbjudet och dolt eller öppet och tillåtet. När RFSL startade brevklubben Albatross på 50-talet blev det en frizon för människor från hela landet att kunna ta kontakt med varandra. Samtidigt ska vi inte glömma bort de som hamnar utanför dessa rum och är fruktansvärt ensamma, säger Jens Rydström.  

Att Rågsveds krog blivit en frizon för hbtq-personer är inget som mamma Agata Siewruk och dotter Nathalie Törnqvist hade som plan när de drog igång krogen 2011. Men efter en händelse för fem år sedan, då en av besökarna blev trakasserad på grund av sin sexuella läggning och sitt utseende, beslutade sig mor och dotter för att införa Queer Wednesday. Sedan dess har stället vuxit i queerkretsar samtidigt som blandningen av människor i olika åldrar och läggning behållits. 

– Det är så mycket prat om att Sverige är öppet och tolerant. Men vi får ofta höra att vi fyller en lucka. Och det tomrummet tycks ha blivit större i takt med att många uteställen tvingats slå igen under och efter pandemin, säger Agata Siewruk. 

Det är hon som med värme, pondus och humor står i dörren och tar emot gästerna. Det finns ingen klädkod, men byggarbetare som kommer direkt från jobbet uppmanas gå hem och byta om. Entrén är gratis. Åldersgränsen är 18 år och medelåldern mycket högre än så. Det finns en regel som Agata Siewruk håller stenhårt på:

– Är man hotfull mot andra gäster är man inte välkommen här igen. Jag kommer alltid ihåg människors ansikten. 

Vi är här två kvällar. Andréas Frögren, produktionsledare på ett livsmedelsföretag, är här båda gångerna. Han och kompisarna sitter vid samma bord. Några år innan pandemin fick han höra talas om Rågsveds krog under en utekväll i centrala Stockholm. Andréas och hans kompisar bor i Södertälje men tycker att det är värt att ta pendeltåg och buss till Rågsved och nattbuss eller – oftast – taxi hem. 

– Om man springer omkring i sådana skor som jag gör vill man inte gärna gå alltför långt.  

När Andréas går ut klär han sig i kvinnokläder och svarta stövlar. Han lever som ickebinär men har alltid kallat sig själv androgyn. 

– Jag trivs så. Även om jag inte visar lika mycket hud på jobbet som på krogen så har jag kläder från både dam- och herravdelningen till vardags. Jag vill att det ska vara lite finare när man går ut. På Rågsveds krog har jag aldrig fått en negativ kommentar för min stil, till skillnad från på många andra ställen.

Utan ställen som detta skulle han antagligen bli ”hemmasittare”. Han har klätt sig i kvinnokläder hela sitt vuxna liv och på tillåtande uteställen träffar han sin valda familj. 

– Det handlar om att slippa bli uttittad och inte behöva oroa sig vilken kö till toaletten man ska ta.

Sophia Åhlin är en av kvällens huvudpersoner vid ett långbord. Hon firar sin 40-årsfest här ikväll. Det är första gången hon är här trots att det bara är 200 meter hem till hennes lägenhet. 

– Jag är queer själv och har tränat burlesk. Så nu var det väl verkligen dags att ta sig hit. Kvällen får 10 av 10 hittills.

Nathalie Törnqvist springer fram och tillbaka mellan kök och bar. Även om baren går bra tar hon och mamma Agata ingenting för givet. Nyligen fördubblades nästan hyran. Än värre: det finns planer på att riva krogen för att ge plats åt ett nytt bostadshus. Osäkerheten gör att Agata och Nathalie avvaktar med investeringar i krogen. Att börja om i en ny lokal känns inte realistiskt. Det är tufft i krogbranschen, många ställen stänger på grund av ekonomi eller klagomål från grannarna.

– När jag och mamma har pratat om det här framåt småtimmarna, när vi har stängt och personalen har gått hem, har vi brutit ihop. Det skulle vara den sorgligaste dagen i våra liv om vi tvingas stänga, säger Nathalie.

Ur Tidningen Vi #8 2025.

Läs mer:

Robert Fux: Från restaurangkök till teaterdrottning

Christopher Garplind: ”Jag är lat, dryg, trött, bög”