Farnaz Arbabi: Då tystnar sorlet

Det finns en speciell doft på teatern. Jag kan inte riktigt beskriva den och jag vet inte varifrån den kommer. Kanske är det doften av kostymförrådet, sminklogen eller möjligen teaterröken som används på scenen. Kanske är det doften av ­förväntan, magi och darriga nerver. Det är en doft jag älskar.

Det är fredag, kvällen innan vår stora premiär. Det är dags för generalrepetition, eller genrep som vi oftast kallar det. Jag är på plats tre timmar innan föreställningens början. Ljusdesignern och jag gör några sista justeringar i programmeringen. Ett moment behöver saktas ner, så att ljusförändringen blir omärklig. Ljudteknikern går igenom sina moment och kontrollerar att de låter som de ska. Rekvisitören placerar all rekvisita i rätt fack bakom scenen. Två timmar innan föreställningen ­kommer skådespelarna. De byter om, blir sminkade och lägger sin rekvisita på rätt plats. Skådespelarnas uppvärmning är bland det bästa jag vet. Jag sitter i salongen eller smyger runt i kulisserna och njuter av koncentrationen, fokuset och ljudet från röst-uppvärmningarna. I det ögonblicket är alla helt avskalade och inneslutna i sig själva. Ljudet av många röster som sjunger, ropar, rullar på olika toner eller rabblar konsonanter är obeskrivligt vackert.

En undersökning visar att teaterbesökares hjärtslag synkroniseras.