Fimp-Sverige: Hjälper lagen mot nedskräpning?

Varje år slängs en miljard fimpar på marken i Sverige. Det kostar 800 miljoner kronor att städa bort dem. En ny lag gör det straffbart att skräpa ner, men hjälper det mot ett beteende som är så invant?

Det är onsdagoch klockan är sju. Johan Björklund, arbetsledare på renhållningsavdelningen i Malmö, förbereder dagen.

Attila Köszegi sticker in huvudet i det lilla kontorsrummet för att säga god morgon.

– Du får ta området kring Södervärn i dag, säger Johan Björklund.

Sedan är det dags för ett kort morgonmöte i fikarummet. Ett tiotal renhållningsarbetare är på plats. Det är bland annat problem med stora stycken av frigolit som blåst i väg från ett bygge och riskerar att spridas över staden.

Johan Björklund avslutar med några ord om sin morgonpromenad med hunden.

– Ni har kanske hört att det small en bomb i morse på Teknikergatan. Vi var alldeles i närheten. Jag hoppade högt!

Med de orden i bakhuvudet är det dags att ge sig ut på Malmös gator och torg.

Attila Köszegi går ut i garaget, startar en av skåpbilarna och rullar i väg. Ännu en dag väntar i den tröstlösa kampen mot vårt vanligaste skräp.

– Vi kan städa hur mycket som helst. Dagen efter är det lika mycket igen, säger han medan han rattar bilen genom Malmö i den yrvakna morgontrafiken.

Vi pratar om fimpen, detta lilla skräp som kan växa till ofattbara mängder.

Skräpmätningar från stiftelsen Håll Sverige rent visar att det slängs 2,7 miljoner fimpar på gator och torg i Sverige per dag. Eller ungefär en miljard på ett år.

Att städa bort fimparna kostar årligen minst 640 miljoner kronor.

Fimparna är dessutom ett allvarligt miljöproblem. Tillsammans innehåller en miljard fimpar 108 ton plast som riskerar att brytas ner till mikroplaster och hamna i fåglar, fiskar och skaldjur. Och till slut i oss själva. Plus tusentals giftiga och cancerframkallande ämnen.

Det är uppenbart att det krävs mer än sopborstar i kampen mot fimparna.

Men vad?

Clara Kirandonis Persson är renhållningssamordnare i Malmö. En del av hennes jobb är att med olika förebyggande åtgärder och informationskampanjer få folk att fimpa rätt.

– För att kunna ändra människors beteende måste det finnas en bra infrastruktur på plats. Sedan 2017 har vi bytt ut våra papperskorgar så att fler nu har inbyggt askfat. Det ska inte vara långt mellan askfaten i Malmö, och det är det inte heller, säger hon.

Malmö har även satsat på speciella fimpzoner.

– I en fimpzon kan du sätta dig ner på en bänk och fimpa på rätt sätt i ett askfat. Det är rent och snyggt, säger Clara Kirandonis Persson.

Men det finns en baksida med alla dessa lösningar.

– Vi vill samtidigt inte göra insatser som uppmuntrar till mer rökning.

En kommun som fått mycket uppmärksamhet för sitt arbete mot fimpar är Södertälje. Tomas Thernström jobbade i sex år med att minska nedskräpningen i kommunen, men slutade nyligen och är nu i stället konsult på företaget Ramboll.

Södertälje låg länge högt över rikssnittet i de årliga skräpmätningar som gjorts sedan 2010, berättar han.

– Men de senaste åren har skräpet minskat. Nu ligger vi kring rikssnittet.

Han förklarar det med en rad saker.

– Vi har utökat antalet askkoppar i centrum. Vi har även utvecklat renhållningen. Under sommaren tar vi in mer personal och börjar tidigare på morgonen. Vi maskinstädar vissa områden och har köpt in en gatudammsugare som suger upp fimpar och annat småskräp där det är svårt att sopa, säger han.

Södertälje har också arbetat med så kallad nudging, att genom vänliga ”knuffar” få människor att ändra beteende och göra det som är rätt. Som att fimpa i en askkopp i stället för på marken.

– Vi testade röstaskkoppar för några år sedan där man med hjälp av sin fimp kunde rösta i frågor som ”Vem tror du vinner fotbollsfinalen?”. Man röstade genom att lägga fimpen i ett av två hål. Vi har också testat att rita fotsteg på marken som leder fram till en papperskorg.

– Men att påverka attityder tar tid. Därför är det viktigt att det finns en långsiktig finansiering, säger Tomas Thernström.

Annars är risken att problemet blossar upp igen.

Men går det att påverka folks beteenden varaktigt med hjälp av nudging och andra metoder? Noah Linder, doktorand i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle, forskar om hur man främjar hållbara beteenden.

– Det går, men det är generellt svårt att få folk att ändra beteenden. Att fimpa är dessutom ett väldigt vanemässigt beteende som man övar in flera gånger om dagen, säger han.

– Första gången du röker och ska fimpa tänker du efter och överväger dina alternativ. Finns det möjlighet att fimpa i en askkopp i närheten? Finns det inte det slänger du kanske fimpen på marken. Ju fler gånger du repeterar det valet desto starkare blir vanan.

Ska man bryta en vana bör helst alternativet som erbjuds vara enklare att genomföra än det vanemässiga beteendet.

– Och det kan ju bli problematiskt med fimpar, eftersom det är svårt att göra det lättare än att slänga fimpen på marken där man står.

Sedan årsskiftet finns det dock ett nytt verktyg att ta till.

En lag som ger 800 kronor i böter om man kastar en fimp på marken.

Det är Miljöpartiet som fått igenom lagen efter att ha drivit frågan sedan 2018.

– Vi tror att lagen kommer att få effekt på folks beteende, även om det inte kommer att ske från den ena dagen till den andra, säger Rasmus Ling, gruppledare för Miljöpartiet i riksdagen.

Frågan är om den verkligen kan påverka normerna kring hur och var man fimpar. Eller om den bara blir en papperstiger, en symbollag utan effekt.

– De flesta vill ju följa de regler och lagar som finns. Man kan ju få böter. Även om syftet inte är att belägga folk med böter, utan att förändra ett beteende.

En annan invändning är om fimpar på fel ställe verkligen är en uppgift för polisen, som har fullt upp med grövre kriminalitet.

– Ja, förslaget förlöjligades först. Folk tycker att polisen har annat att göra. Men det här kommer ju inte att vara någon huvuduppgift för polisen.

– När sedan lagen kom på plats var så gott som alla med på den. Ungefär som när det blev rökfritt på krogen. Och det är väl få som längtar tillbaka till rökning på krogen igen.

Hur lagen ska utvärderas är dock oklart.

– Jag antar att man kommer att kontrollera effekten i samband med skräpmätningar. Effekten kommer troligen stegvis, säger Rasmus Ling.

Clara Kirandonis Persson i Malmö hoppas att lagen ska leda till en förändring.

– Jag ser gärna en insats från polisens sida där man bötfäller några fimpare. Det är väl det som behövs, att någon får böter och att det sprids ryktesvägen mellan rökare att böter är en realistisk konsekvens, säger hon.

Johanna Ragnartz – som är vd för Håll Sverige rent – har uppfattningen att polisen anser att lagen ger dem en anledning att inleda en dialog med personer som ser ut att vara i riskzonen för att begå grövre brott.

Boten blir ännu ett verktyg i det arbetet.

– Det är ju inte så att polisen bara gör en sak, de gör många saker. Att bötfälla fimpare är vad jag förstår inte särskilt betungande och hindrar inte arbetet mot skjutningar och annan brottslighet, säger hon.

Vi har sökt polisen både regionalt och nationellt för att höra hur de ser på lagen, men utan att lyckas.

Förbudet borde ha kommit på 60-talet.

Ett besked fick vi i alla fall.

– Vi kommer inte att kunna se i vårt system hur många som bötfällts för att ha kastat en fimp, skriver pressekreteraren Stefan Marcopoulus i ett mejl.

Det finns helt enkelt ingen separat kod för att registrera de som bötfällts för att ha fimpat fel.

Men hur har det blivit helt normalt att slänga sin fimp på gatan?

– Ja, det är frågan. Det är ett väldigt konstigt beteende, säger Clara Kirandonis Persson. Det är lite macho och rebelliskt, som i en gammal film där någon cool person slänger sin fimp på marken och borrar ner den med tåspetsen.

Så länge det är socialt accepterat kommer det att fortsätta, tror Tomas Thernström:

– Renhållning och nudging rår inte på själva kärnan i problemet. Att det är ytterst sällan som någon säger till när någon slänger en fimp på marken.

Johanna Ragnartz – som själv var rökare på 80-talet – slängde säkerligen en och annan fimp på gatan, berättar hon.

– Man gör som alla andra. Egentligen är det införandet av filtret som skapat nedskräpningsproblemet. Från början hade inte cigaretter filter, utan då slängde man bara en tobakssnutt. Sedan kom munstycken i plast som var lite eleganta och därefter plastfiltret. Då hade man ett inövat beteende med sig, att slänga tobakssnutten, säger Johanna Ragnartz.

Efter Södervärn kör Attila Köszegi vidare mot köpcentrumet Triangeln och stannar till vid en busshållplats. Det ligger mängder av ­fimpar på marken runt papperskorgen. Själva askkoppen på papperskorgen är plomberad och kan inte användas.

– Står papperskorgen för nära busshållplatsen måste vi täcka över askkoppen. Det är ju inte tillåtet att ta ett bloss vid busshållplatser, säger han med illa dold ironi i rösten.

Där rök den chansen för rökarna att fimpa rätt.

Vi kör vidare mot Lilla torg, ett torg omgärdat av restauranger som lockar mycket folk. Särskilt sommartid.

– Hela dagarna på sommaren brukar gå åt till att sopa upp fimpar här.

Han nickar mot papperskorgarna på torget.

– Det handlar om att ta 10-15 steg för att göra rätt. Ibland ser vi människor ta ett par steg mot en papperskorg, men sedan slänger de ändå sitt skräp på marken. De tappar liksom modet på vägen.

Attila Köszegi tror inte att den nya lagen kommer att ha någon effekt.

– Ingen har lagt märke till förbudet. Det är bara ord på ett papper.

Han suckar.

– Förbudet borde i så fall ha kommit redan på 60- eller 70-talet. Då brydde sig människor mer. Nu bryr sig inte folk.