Att få sköta om ett fint gammalt tåg är rena hedersuppdraget för vännerna från Kalmar Veterantåg. Men de blir sura om någon kallar dem nördar. ”Vi är vanliga hyggliga människor bara”, säger Calle Johansson, nestorn i gänget.

Ronny Göthberg halar upp nyckelknippan och låser upp den rejäla grinden in till tågområdet, och efter det porten till den hundra meter långa lok- och vagnhallen. Han stänger av larmet. De tre övriga i det ideella arbetslaget från föreningen Kalmar Veterantåg som är här för dagen – Bosse Ålund, Calle Johansson och Pelle ­Persson – följer småpratande efter. Ronny tänder lysrören i taket, traskar in mellan parkerade lok och vagnar, tar några raska, målinriktade kliv uppför en trappstege och försvinner in i föreningens restaurangvagn.

Snart puttrar kaffebryggaren i köksavdelningen medan Ronny ställer fram pappmuggar och lägger upp en påse kanelbullar, han har bakat dem själv. Det är dags för morgonfika och en genomgång av dagens att-­göra-lista. Det doftar kaffe, motorolja, järn och tågstation.