Kärleken förändras över tid. Kan tröst vara viktigare än attraktion i långa loppet? Eller kan man få både och..?

Hej Johanna!

Jag är en man i 30-årsåldern och har varit tillsammans med min kille i fyra år. Jag gillar honom men är inte sexuellt attraherad av honom. Han är gullig och kan exempelvis trösta mig efter en hård dag på jobbet, vilket jag tycker om. Men när han sen vill ha sex med mig vill jag inte. Jag vill inte göra slut, men fattar inte vad jag ska göra.

Hjälp mig!

Kära man i 30-årsåldern!

Såklart vill jag hjälpa dig! Jag måste bara fundera över hur, ditt brev väcker många vidare frågor hos mig.

  1. Du gillar honom och han är gullig. Jag förstår det som att det finns en närhet och ömhet mellan er, och att en fyra år lång relation tyder på att han är en väldigt betydelsefull person i ditt liv. Men räcker det för att vara ihop? Erica Jong skriver lite fånigt om det där någonstans…
    ”Även om man älskade sin man tycktes det omöjligt att undvika den där dagen när det blev lika trist att knulla honom som att äta mjukost: det fyllde och närde för all del men fick inte smaklökarna att skälva det minsta, gav inget bitterljuvt styng, rymde ingen fara. Och så började man längta efter en övermogen camembert, en sällsynt getost, svällande, krämig och bockfotadCitatet är från *Rädd att flyga* (Erica Jong, 1973)..”

  2. Det framgår inte av din fråga om du längtar efter någon annan ost. Är du ens sugen på ost? Jag ska inte dra ostmetaforen längre, men det framgår inte helt om du faktiskt längtar efter att ha sex. Vill du ha sex, men bara… inte med din kille?

  3. Jag förstår fullkomligt att du inte vill göra slut. Själv är jag helt oförmögen till det, oavsett kvaliteten på relationen. Och jag rekommenderar inte någon de skenmanövrar jag själv brukar nyttja för att slingra mig ur ett gemensamt liv. Däremot är det kanske värt att fundera på varför du inte vill göra slut. För visst finns det andra människor som kan trösta dig efter en hård dag på jobbet? Nu försöker jag på intet vis argumentera för att du ska göra slut. Men jag rekommenderar ändå följande artikel från den amerikanska tidskriften Mask Magazine: How to break up when you’re terrible at breaking up. http://www.maskmagazine.com/the-celibacy-issue/life/how-to-break-up

  4. Finns det en möjlighet för er att ha sex med andra? Är en öppen relation ett alternativ? Jag funderar på om det skulle vara intressant/spännande/sexigt att ta in en tredje person. Går det att ”tända gnistan igen”, för att uttrycka sig väldigt ”ok boomer”. Men. Om du överhuvudtaget inte är attraherad av din partner är det kanske inte till så stor hjälp.

  5. Jag har en sista undran. Kanske den viktigaste, en kontrollfråga. Har ni sex ändå? Har du sex med honom fast det inte känns bra? Jag hoppas att du inte har det. Och om du har det – du vet själv hur den meningen slutar. Du vet, och jag vet, att man inte ska ha sex som inte känns bra.

Förhoppningsvis kan de här frågorna vara ett sätt att försöka sortera i dina känslor, och få syn på vad som är vad. Handlar det om kärlek? Handlar det om sex? Handlar det om dig? Om honom? Om relationen i sig? Ja du ser, jag hamnar i ännu fler spörsmål.
Bara du vet om du vill leva i en sexlös kärleksrelation. Det är ett smärtsamt dilemma. Jag känner med dig, och jag hejar på dig. Jag tror att du kommer hitta fram till det som känns rätt för dig.

Som alltid,
Din Johanna