Johanna Frid svarar på frågor om livet, döden och allt däremellan. Du som söker svar får gärna maila till hej@vi.se.

Hej Johanna,

Jag har en fråga till dig. Jag vet inte hur du ska kunna besvara den men den förtjänar att ställas. Den måste ställas.

Kommer jag någonsin kunna älska någon igen?

Jag är inte extraordinär på något vis; jag är bara en ung (relativt) kvinna som fått sitt hjärta krossat. Det var inte direkt igår det krossades, snarare… drygt två år sedan.

Jag har blivit förtjust i folk, vagt. Jag har haft sex (jag vet inte varför jag känner mig nödgad att berätta det, men på nåt vis hör det väl ändå till saken). Jag har hållit handen och gått på restaurang och druckit drinkar och hela baletten.

Det är såklart inte det som är att älska – alla de attribut vi tillskriver en relation eller början på en relation. Att dejta. Jag menar bara att jag har vidtagit några nödvändiga åtgärder, men utan önskat resultat.

Är det bara att vänta på att hjärtat läker ihop? Är det en tidsfråga? Eller behöver jag göra något drastiskt – open heart surgery? Och vad innebär det i så fall i praktiken?

Hälsningar, en som vill vara anonym

Kära anonym,

Det är klart att du kommer älska igen! Eller inte.

Jag kan tycka att det finns något trösterikt i att tolka det krossade hjärtat bokstavligt – ett inre organ som slagits i bitar. Eller exploderat. Eller står helt still i bröstet.

Men hjärtat är därmed en del av kroppen som går att laga – idag kan man till exempel ta hjärtklaffar från en gris och transplantera dem till en människa. Sår läker ihop. Ibland lämnar de ett ärr. Kanske har ärret funnits där ett tag nu, det är bara ett ljusare hudparti som känns annorlunda när du rör vid det.

Det jag försöker säga är: ja, ditt hjärta är krossat. Vad gör man då? Man lever vidare.

Jag tror att din fråga handlar om hur du ska älska igen. Jag tror att mitt svar handlar om varför du ska älska igen. Hur älskade du sist? Vilka uttryck tog sig din kärlek? Vad fick du tillbaka?

Det finns en dubbelhet i relationer – de ger, och de tar. Pengar, energi, smärta, längtan, ilska… Är detta kärlek? Vad är vårt samhälles bild av kärlek och hur kan jag leva upp till den? Eller krossa den? Den intensiva, amorösa kärleken är också intimt förknippad med djup smärta och sorg. Den romantiska kärleken har ofrånkomligen en tragisk biton. Lex Romeo och Julia.

Du verkar ju klara dig alldeles utmärkt trots att du inte har älskat på två år! Du har gått på restaurang och druckit drinkar. Du har fått kroppskontakt. Det finns massor av saker man kan göra utan att älska. Ditt liv står inte och faller – uppenbarligen – med din förmåga att älska. Men det är förstås en sorg.

Det finns ett fotografi som föreställer författaren Stefan Zweig och hans fru Lotte Altmann, tagen efter deras gemensamma självmord. Året är 1940. De har flytt från Österrike, vidare till England, sedan till USA. Bilden är tagen i Brasilien, dit de flydde vidare, bort från nazismen.

Dödsorsaken: en överdos av barbiturater. De ligger sida vid sida, propert klädda, på en säng. Lotte vilar sitt huvud mot Stefans axel. Författaren George Prochnik har kommenterat fotografiet, med en rad som jag ofta återvänder till: ”He looks dead. She looks in love.”

Den bildtexten kommer tillbaka till mig ibland. Vad säger den oss? Vad säger fotografiet oss? Den berättar en mycket konkret historia om nazismen, om andra världskriget, om resignation och förtvivlan och självmordet som sista utväg.

Men den har en privat innebörd också. Ibland tror jag att den är en kommentar till människans förmåga – eller oförmåga – att älska. Ibland känns det som en förklaring, en illustration, till mina egna misslyckade kärleksrelationer. Alla de gånger jag älskat och inte fått något tillbaka. Hur död kärleken kan kännas. Hur tillintetgjord den har fått mig att känna mig.

Jag tänker: du är inte Lotte Altmann. Du ska inte vila ditt huvud mot en död mans axel. Du har ditt friska huvud. Du kan luta det mot en väns axel. Mot en kudde med ett nytvättat linneörngott.

Du kan skapa dig en ny bild av vad det innebär att älska. Hur kärleken ska se ut för dig. Om-modellera den efter ditt brustna, krossade, mörbultade hjärta.

Som alltid,
Din Johanna