Johanna Frid svarar på frågor om livet, döden och allt däremellan. Du som söker svar får gärna maila till hej@vi.se.

Jag undrar: varför är konsumtion det enda som lyckas ge mig glädje, om än för en kort stund?

Hej kära frågeställare!

Först och främst: om det ger dig glädje – hur illa kan det vara? Jag menar, om det är det enda som ger dig glädje är det kanske något du ska fortsätta med?

Meeeeen… jag förstår också om det finns en önskan, en längtan, om att något annat ska vara glädjefyllt. Något som man inte betalar för. De bästa sakerna i livet ska vara… gratis?

Konsumtion är drömmen om ett annat liv. För en kort stund erövrar man känslan av att vara den man vill vara: en man med en fräsig racercykel. En kvinna med en leopardmönstrad (fusk)päls. En icke-binär person med en sån där snurrad ljusstake från Svenskt tenn.

Själva inköpsögonblicket är ju också en kick, en liten gnista som flammar till i mörkret. Adrenalin – jag lever! Eller motsatsen: nu kan jag andas ut. Nu har jag kontroll över situationen.

Efter några minuter inser man dock att man är samma gamla skitstövel man alltid varit, och att de där läckra kalvskinnsbootsen varken gjorde från eller till.

Konsumtion är också makt. Kreditkortet i handen. Man är en individ med agens och intentioner och den ekonomiska möjligheten att genomföra det. Nu vet ju inte jag vad du konsumerar – om det är lyxyachter eller mer lägga halva studielånet på toppar från Other Stories. Storleken på inköpen står – förhoppningsvis – i proportion till inkomsten – den enes lyxyacht, den andres finstickade tröja, så att säga.

Själv har jag nog känt att konsumtion har varit en reaktion på maktlöshet. Det var en isig, ensam dag i Köpenhamn med tårar på Strøget – och jag kände ett trängande behov av en rosa mockaskor för 800 DKK (1 100 kr på svenska). Det händer saker i livet som vi inte kan styra över, och att köpa något är motsatsen till det. Det är ingen jävla byteshandel, det är tit for tat, no strings attached, det är kravlöst. Hur många andra saker i livet fungerar så? Konsumtion kräver inget av dig. Det är du som ställer krav. En privat stund, en självisk stund. I vissa perioder kan det vara nödvändigt att skapa det där rummet som är helt ens eget.

Vi måste konsumera för att leva i det här samhället. Är det så farligt att njuta av det? Jag antar att det riktiga jobbet är att försöka hitta fler saker som leder till lycka. Själv är jag inne i en extremt olycklig period, så där har jag inga råd att komma med. I det avseendet får du vända dig till någon annan.

Som alltid,
Din Johanna