Gunnar Wetterberg läser en ny bok om den svenska skogen och funderar över hur olika vi ser på skogen och hur den ska användas. ”Kan man förena ett skogsbruk som främjar biologisk mångfald med att odla timmer”, undrar han.

”Var plåga har sitt skri för sig,
Men hälsan tiger still;
Därför man talar ej om mig,
Som vore jag ej till.”

Erik Gustaf Geijers dikt låter ”Odalbonden” tala, den strävsamme jordbrukaren. När jag hade läst bortåt hundra sidor i Lisa Röstlunds Skogslandet kom jag att tänka på de två första raderna – men fortsättningen, den osedde bondens suck, är minst lika träffande. Det klassiska citatet fångar bokens innehåll, raderna därefter vad som saknas.