Hanna Lublin Niklasson: ”Jag vill ta en tupplur varje dag”

På Spåret-vinnaren och standup-aktuella Hanna Lublin Niklasson hade gärna sluppit den skånska blåsten. Men viktigast är att äta brödet.

Hur skulle du beskriva dig själv? 
– Neurotisk. 

Vilket vägval i livet har format dig mest?
– Kanske att jag började med standup. 

Vad skulle du ha gjort om du inte var komiker?
– Förhoppningsvis blivit lokförare. Det har jag velat länge. 

Vad uppskattar du mest hos en vän?
– Lojalitet och humor. 

Vilken levande person har betytt mest för dig?
– Min fru!

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?
– Att jag är en sådan retsticka. 

 Vad gör du helst en ledig dag?
– Ligger och tar det lugnt. 

 Om du vore ett land, vilken låt skulle vara din nationalsång?
– Arian i Bachs Goldbergvariationer.

Vad betraktar du som din största olycka?
– Att jag sårat folk jag älskar. 

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?
– Gå i pension, garanterat. 

Vilken är din största kulturupplevelse?
– För några somrar sedan såg jag Nibelungens ring på Wagners Festspielhaus i Bayreuth i Tyskland. Det får jag nog säga är den största. 

Har du någon gång spårat ur?
– Ett hundratal gånger. 

Vilka är dina bästa klimattips? 
– Promenera, överallt!

När gråter du?
– Väldigt ofta. Jag brukar gråta av skratt och sedan övergår det alltid till att jag gråter av ledsamhet. Det går inte att styra.

 När skrattar du? 
– När jag är med min fru eller med mina vänner. 

Vilken är din viktigaste drivkraft?
– Att leva på ett sätt som gör att jag inte vill skära mig i armarna.

Vad skulle du vilja hälsa president Trump?
– Ingenting. 

Vad avskyr du allra mest?
– Den skånska blåsten. 

Vilken talang skulle du vilja ha?
– Spela piano kanske. 

Hur kan du tänka dig att dö?
– I lugn och ro om sextio år. 

Vad är ditt motto?
– ”Ät brödet”. 

Vart är du på väg?
– Förhoppningsvis mot ett liv där jag kan fortsätta arbeta för att alltid kunna ta en tupplur varje dag.

Berättat för Josefiné Josefsson

Läs mer:

Sigge Eklund: ”Jag har känt mig vilsen”

Schunnesson och Pettersson om silverrävar, sossarnas framtid och Bambino-effekten