Här är sommarens bästa deckare

Ökenstjärna av Michael Connelly

Skjutglada Harry Bosch har fått sparken, han har slutat röka, han jobbar inte längre. Men vi har läst historien om den döende detektiven förut, och blir därför knappast förvånade över att Harry reser sig på nio för att reda ut det olösta fall han aldrig kunnat släppa. Hur han gör? Harrys kollega Renée Ballard har blivit chef för en nystartad enhet för kalla fall och hon kräver att få jobba med Harry. Han tackar ja, men Renée kräver att han först löser ett annat mord. Tycker du att det låter gubbigt? Du har nog rätt. Men det här är också en uppvisning i hur deckarslip­stenen ska dras. För även om du kan lista ut hur det går, njuter du av läsningen. Det är spännande, välskrivet och ganska berörande. För Connelly är ändå Connelly och ingen är som Bosch.

Förlag: Norstedts
Översättning: Patrik Hammarsten

Flykten av Jane Harper 

På en lokal festival i den lilla staden Maralee står en övergiven barnvagn. I vagnen ligger sex veckor gamla Zoe. Men var är hennes mamma? Det är en gastkramande inledning, som snart övergår i en tämligen trivsam skildring där polisen Aaron Falk från Melbourne lär känna staden. Han talar med den försvunna mammans gamla vänner, med lokalpolis och med ungdomar som varit på den årliga ungdomsfesten utanför festivalen. Det blir en lågmält intelligent pusseldeckare, med en upplösning lika självklar som skrämmande.

Förlag: Modernista
Översättning: Maria Lundgren

Mörkerfolk av Malin Hedin

Ibland är det nästan synd att kalla en bok ”spänningsroman”, eftersom det är en genreindelning som skrämmer bort läsare. Å andra sidan fångar beteckningen många andra läsare, och det är Mörkerfolk värd. Inledningsvis är det nattsvart, när den rehabiliterade missbrukaren Christelles dotter blivit omhändertagen och placerad i fosterhem. Själv bor Christelle återigen hos sin moster.

Vem anställer en gammal missbrukare? Det enda som finns att få är deltidsarbete på en ensligt belägen bondgård som drivs av två bröder, och Christelle biter ihop och tar det.

Fast bröderna är underliga. Den ena bor i en risig byggfutt och verkar lite bakom, den andre bor i huset och är i stället djupt obehaglig.

Malin Hedin, vars begåvade Dimdans (2023) även den handlade om mödrar och döttrar, är ännu bättre i Mörkerfolk. Hon gräver djupt i familjehistorier och begränsade liv, och är en av mycket få som kan berätta om mänskliga tragedier så att det trots allt leder till en katarsis på slutet.

Och jo, nog är det en deckare. Också. 

Förlag: Norstedts

Under ytan av Jørn Lier Horst

Det är sommartorka i södra Norge, och i sjön Farrisvattnet sjunker vattennivån så att mycket blir synligt: spår efter en försvunnen svensk flicka, och kroppen efter en yngling som varit försvunnen i åtta år. Det finns misstänkta både bland bofasta och tillfälliga turister, upptäcker William Wisting. Serien om Wisting är framme på sin artonde del, och Jørn Lier Horst fortsätter att hålla samma höga kvalitet. Det är gedigna polisdeckare med stor kunskap och eftertanke.

Förlag: Wahlström & Widstrand
Översättning: Marianne Mattsson

Musan av Mats Strandberg

Om det finns en tydlig trend just nu så är det metadeckare: författare som blir inblandade i mord, där skrivprocessen blir en viktig del av intrigen. Tjatigt? Ibland. Men när författaren verkligen kan berätta spelar trenden ingen roll. Musan handlar om Hedda, en författare med skrivkramp som besöker sin gamle vän, David. Eller snarare: hon besöker honom i hans föräldrahem, som hon aldrig tidigare sett. Villa Thamyris är en legendarisk plats, där Davids släkt samlat konstnärer och kulturelit genom åren. Det finns till och med statyer av de grekiska muserna, de gudinnor som ger människor inspiration. Och så finns det en familj, en sådan som Hedda krymper inför. De har pengar och säkerhet, kulturellt och socialt kapital.

Mats Strandberg har skrivit flera utmärkta skräckromaner, som Färjan, Hemmet och Konferensen. Men Musan är något annat och bättre: en intensiv skildring av skapar­våndor, klasskillnader och relationer. Det är verklig skräck, den psykologiska som kryper in under skinnet på läsaren. Dessutom är den så skickligt berättad att man glömmer tid och rum: en riktig bladvändare.

Förlag: Norstedts

Skugga över Slagtjärn av Cilla och Rolf Börjlind

I skogen utanför en liten by i Jämtland hittas en huvudlös kropp, nästan helt dold av en myrstack. Polisen Olivia Rönning skickas från Stockholm till Slagtjärn för att utreda fallet tillsammans med lokal polis, vilket leder till en av de mest spännande deckarna i serien som började med Springfloden. Här finns ett hemligt sällskap, stora skogar och ett mörker där vad som helst kan döljas. Men det som får boken att växa är skildringen av bygemenskapen, knökfull av motsättningar men trots det stabil.

Förlag: Norstedts

Följeslagaren av Sofie Sarenbrant

En kvinna försvinner, och efter tre dagar ringer maken polisen. Borde han ha blivit orolig tidigare? Polisen Emma Sköld och hennes kollega Nyllet är givetvis misstänksamma: statistiken talar för att maken är skyldig. Men komplikationerna radar givetvis upp sig i denna tolfte del av den populära serien. Intrigen är inte en av Sarenbrants bästa, men när hon berättar om barn som far illa och hur de kan bli som vuxna ökar intensiteten.

Förlag: Bookmark