Här tillbringade Gustaf Fröding sina lyckliga stunder – eller?

Herrgården där nationalskalden Gustaf Fröding levde under en tid är till salu. Markus Wilhelmson läser mäklarannonsen och funderar över författarens liv. Hur levde Gustaf Fröding för mer än 114 år sedan?

Det började med en mäklarannons i Dagens Industri för ett par veckor sedan:

Anrik herrgård i mycket gott skick där Gustaf Fröding tillbringade sina lyckligaste stunder.

Det är svårt att skatta andra människors nivå av lycka, särskilt om de varit döda
i 114 år, men harmoni är inte ett känslotillstånd jag i första hand förknippar med Gustaf Fröding. Kanske var han lycklig här, på en sluttning vid Alsterälven, eller i alla fall inte suicidal; ett ord vi sällan ser i bostadsannonser.

Jag försöker gå till botten med saken när jag smygläser Johan Svedjedals kommande biografi Dä kvetter (Bonniers, 2 maj). 

Gustaf Fröding växer upp i Kristinehamn med en pappa som uppvisar tvångsbeteende och ständigt byter strumpor. I skolan stirrar Gustaf ut genom fönstret med en överlägsen världsleda. Han beskrivs som apatisk  och Gustafs lärare i gymnastik och fäktning ska minnas honom som skolans mest underhaltige elev. 

Familjen hoppas på någon form av kursändring när Gustaf flyttar till Uppsala för vidare studier, men spåren han lämnar efter sig består i första hand av obetalda räkningar och syfilis. 

På sommarlovet efter första årets ”studier” träffar han för första och enda gången Selma Lagerlöf. Selma, 23, och Gustaf, 21, ses på värmländska herrgården Öjervik där de gungar och spelar krocket. Tio år senare ska de båda debutera, hon med Gösta Berlings saga och han med Gitarr och dragharmonika.

Långt senare sammanfattar Selma mötet så här:

”Tyvärr behagade han ingenting säga. Trots den stora skönheten funno vi honom helt enkelt avskyvärd.

Gustaf Fröding mönstrar, men blir frikallad ”såsom oförmögen till krigstjänst”, och planerar att bli bonde. Intresset svalnar då han inser att vägvalet kräver fysisk ansträngning. Han skär sig i hackelsemaskinen, förlorar kontrollen över en häst på väg till stationen och tappar räkningen när han ska märka timmer. 

Hans syster Mathilda försörjer både sig själv och Gustaf. Till slut är hon så skuldsatt och förtvivlad att hon talar om att gå i älven. När någon av släktingarna har mage att nämna att Gustaf borde söka anställning går han till skogs med ett par flaskor konjak. Han lägger patiens och börjar tappa håret, riskerar att omyndigförklaras. 

Ibland funderar Gustaf på alla unga kvinnor som han älskat, men som förlovat sig, gift sig eller på annat sätt gått honom förbi. Ja, visst är det en gåta: Hur kunde de välja en annan man? 

Sjung vackert om kärlek ändå.

När det väl lossnar, med bokkontrakt och inkomster, är han märkt av alkoholism och ångest. På morgonen den 8 februari 1911 avlider Gustaf Fröding. Sista orden han yttrar, enligt hans sjuksköterska Signe Trotzig, ska ha varit:

– Finns det ingen som kan ge mig en rejäl konjak?

Anrik herrgård i mycket gott skick där Gustaf Fröding tillbringade sina lyckligaste stunder.

Lyckliga stunder? Allt är relativt.

Men herrgården är fin. 12 rum och kök. Utgångspriset 38 miljoner kronor. Kanske ingår skimmer i molnen och glitter  i sjön. 

Ur Tidningen Vi #4 2025.

Läs mer:

Per lånades ut till kungen som lekkamrat – i två år

Markus Wilhelmson: I ”Det omätbara” möter tittarna de riktiga filmhjältarna