Helena af Sandeberg: ”Jag är som ett tomtebloss”

  • 14 dec 2022
  • 8 min

// Illustration: Kajsa Eldsten

Helena af Sandeberg: ”Jag är som ett tomtebloss”
Redaktionen Vi

// Illustration: Kajsa Eldsten

Lyssna på artikeln

Helena af Sandeberg är en orolig själ som läser information om läkemedel på fredagskvällarna för att det är så mysigt. Dessutom är hon bra på att be om ursäkt. Det måste man vara med hennes temperament.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Snabb. Glad. Arg. Och för mycket. Alltid lite för mycket.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Det är fruktansvärt svårt att välja ett. Att jag valde skådespeleriet har format mig enormt. Och att bli mamma. Jag kan inte välja.

Vad skulle du ha gjort om du inte hade blivit skådespelare?

– Jag tror att jag hade blivit läkare. Jag älskar medicin. Jag vill fortfarande bli läkare, och ligger och läser Fass (sammanställning av läkemedelsfakta) på fredagskvällarna för att jag tycker det är så mysigt. Det är spännande med medicin, att ett och ett aldrig blir två.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Lojalitet och kärlek. Jag har fantastiska vänner. Jag kan säga vad de heter: Rebecka Hemse och Lovisa Bergenstråhle. Jag skulle inte klara mig en dag utan dem. Jag är ensamstående och att ha sådana vänner i sitt liv är en gåva.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Alltså, de är ju två och det är mina barn. Alfred och Ava. Det går inte att komma förbi dem. Min mamma dog när jag var ung. Jag var tolv när hon blev sjuk och hon dog när jag var 18. Det blev ett sår i mig, och mina barn har läkt mig.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Var ska jag börja? Till att börja med, min oro, som ställer till det både för mig själv, och för alla runt mig. Jag är en orolig själ. Men sedan också mitt heta temperament. Jag är lite som ett tomtebloss. Men jag blir sällan arg på mina barn. Det är mer att jag sparkar uppåt. Det låter modigt men ibland är det jättedumt. När jag blir upprörd över något går det fort. Ibland för fort.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Jag börjar dagen utomhus i en park eller i skogen med mina barn och avslutar med att dricka vin med mina vänner.

Vad är din bild av lycka?

– Att den kommer och går. Känn den när du har den, den kommer aldrig att vara konstant. Det måste man stå ut med.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Min mammas så tidiga bortgång. Det har präglat min personlighet och väldigt mycket mitt liv. Jag var en orolig själ redan innan, men det förstärktes av det. Jag blev rädd. Idag är jag mindre rädd, men det har tagit tid. Jag samlar på mig extramammor. Som Marie Göranzon. Hon spelade min mamma i en film, Blondie, och då blev hon min extramamma. När jag sedan fick barn kom hon med en kasse fint vikta barnkläder, arvegods. Det betydde mycket för mig.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Jag skulle behålla någon miljon för att säkra upp för mig och mina barn. Resten skulle jag ge bort till de som behöver det mer.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Det är helt omöjligt att svara på. Det går inte! Men okej. När jag såg pjäsen The Seven Streams of the River Ota av Robert Lepage, det var stort. Och filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Då grät jag på toaletten efteråt.

Vad ångrar du mest?

– Jag tror inte på att ångra. Man måste bara leva på. Men ibland går det lite snabbt. Jag ångrar när jag har sårat folk. Jag vill ju väl men ibland blir det fel. Men jag är ganska bra på att be om ursäkt. Det måste man vara med mitt temperament.

Bästa klimattips?

– Jag är ingen expert… Ät mindre kött, det försöker jag.

När gråter du?

– Ofta. Men allra mest vid lyckliga slut. I motgång blir jag stark.

Vad skrattar du åt?

– Människor. Och åt mina vänner och mina barn. Och så Tina Fey, Ricky Gervais och Steve Carell.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Bra, men svår fråga. Nyfikenheten kanske, på människor, det mänskliga psyket. Jag vill förstå varför vi gör som vi gör. Sedan drivs jag också av medvetenheten om att vi inte har en aning om hur länge vi får vara här. Mamma gick bort när hon var 45. Det är inte en självklarhet att få vara kvar.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Avgå! Tack.

Vad hatar du allra mest?

– Jag hatar empatilöshet. Och jag hatar samtidens vilja att bara se utifrån sitt eget perspektiv. Det är så mycket tvärsäkert tyckande. Där har vi det, jag avskyr tvärsäkerhet. Det tyder på en viss dumhet. Jag uppskattar människor som kan se nyanser och andra perspektiv än sitt eget.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Det står lika mellan två saker. Att kunna sjunga fantastiskt och att vara lika bra på fotboll som till exempel Lotta Schelin eller Fridolina Rolfö.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Omgiven av de jag älskar. Och så vill jag hinna säga adjö. Jag är inte så rädd för att dö men jag vill göra allt jag kan för att mina barn inte ska uppleva det jag gjorde. Så jag vill dö gammal.

Vad är ditt motto?

– Det där är så svårt. Men…. Var snäll. Det är mycket svårare än vad folk tror. Det är inte samma sak som att vara mesig. Nä, snäll på riktigt, det är det finaste man kan vara som människa. Det kämpar jag med att försöka vara.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att bara få vara kvar och fortsätta att dela livet med mina barn, och fortsätta med det här fantastiska jobbet som jag har. Det önskar jag mig.

Fler utvalda artiklar