”Hemliga ordnar finns överallt”

Sverige är det land i Europa som påstås ha flest slutna sällskap per invånare – och dess epicentrum är Lund. Vad döljer sig under ytan bland hemliga brödraskap och ockulta klubbar i Lund? Vi gör ett wallraff-försök i en stad som doftar stearin och H.P. Lovecraft.

Akademiska föreningen i Lund äger en massiv röd tegelborg intill Universitetshuset där det studentikosa hållit igång sedan 1852. Mira, som egentligen heter något annat, var där på höstbal under sitt tredje år i studentstaden. Med sig hade hon en vän med hög status i studentlivet och en rad prestigefyllda titlar, bland annat hos Kuratorskollegiet som Tage Erlander en gång grundat. Vid flera tillfällen hade Mira fått höra att vännen var inblandad ”i mycket som man inte fick berätta om”.

Vännen knackade Mira på axeln med ett leende, som om hon tänkte avslöja en busig hemlighet. Den höga volymen på dansgolvet i AF-borgen gjorde det svårt att höra vad vännen faktiskt sa, så Mira bara nickade som svar. Vännen sken upp ytterligare. Hon ledde Mira undan från festen i stora salen och tillsammans gled de in i en hiss i ett av borgens torn. Bakom en dörr högt upp möttes de av ett dunkelt rum endast upplyst av utspridda röda stearinljus. Vissa av ansiktena i rummet kände Mira igen som vännens kamrater, andra var främlingar. Vad som än pågick där inne fick ett totalt stopp när de i rummet såg att en förvånad främling, Mira, stod i dörrkarmen. Så mycket mer minns Mira inte av händelsen, men när dörren stängdes och ansiktena återigen försvann visste hon att det vore bäst att inte ställa några frågor. Än i dag vet Mira inte vad det var för sällskap som satt i AF-borgens torn.

– Det är nog bäst så. Då kan jag inte avslöja något som gör mig till en fiende eller måltavla, säger hon och skrattar.

***

Olivia Cejvan är filosofie doktor i religionshistoria på Lunds universitet och undervisar bland annat på kurser om ockultism, magi och hemliga sällskap samt rituell magi och radikal transformation. Hon är dessutom uppväxt i staden.

– Ingen stad är så mycket dark academia som Lund, säger Olivia Cejvan. Det börjar vid helgonabacken och det nygotiska universitetsbiblioteket, som känns särskilt suggestivt på hösten med de blodröda bladen som klättrar upp för väggarna. Och sedan alla kråkor! När skymningen faller över Lundagård samlas de i träden och stämmer upp till sång i moll, säger hon och fortsätter:

– Domkyrkan i stadens mitt var en gång på 1100-talet vit, men fasaden har med åren blivit svartare och svartare på grund av allt sot. Och myten säger att den byggdes av en jätte som utlovades prästens ögon som betalning och som i dag finns kvar nere i katakomberna. Hela staden är byggd på en fond av folklore.

Mörk akademi är en trendig estetik som tagit fart i sociala medier de senaste åren. Högre utbildning i anrika universitetsstäder med en melankolisk, ofta mörkgrön, ton är drömmen där studiearbete under nattetid, rökning och intellektuella diskussioner på kaféer är idealbilder. Oscar Wildes Dorian Grays porträtt (1890), Donna Tartts Den hemliga historien (1992) och R.F. Kuangs Babel (2022) är alla litterära inspirationer till den nya subkulturen som gör att försäljningen av höstfärgade stearinljus och tweedkavajer skjutit i taket bland unga vuxna.

Sverige är det land i Europa som har flest slutna sällskap per invånare, enligt Andreas Önnerfors, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

Olivia Cejvan konstaterar att det är naturligt att ockultism och akademi gått hand i hand genom åren. Hon har själv gjort fältarbete i ett hemligt ordenssällskap i Stockholm, en sorts skola för att lära sig ritualmagi, där det visade sig att mer eller mindre varenda medlem hade någon akademisk examen bakom sig.

Lund är också ett av ytterst få universitet i världen som har en professur i parapsykologi, vilket många forskare anser vara ockult pseudovetenskap. Parapsykologin kretsar kring telepati, tesen att tankeöverföring är vetenskapligt möjligt. Professorn heter Etzel Cardeña och har varit anställd i Lund sedan 2005. I flera vändor har debatten om tjänsten förvandlats till storbråk. I en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet 2012 menade en grupp forskare i Lund att stödet för Cardeña skadade trovärdigheten för hela universitetet. Cardeña har alltid själv hävdat, och ämnat bevisa i en rad studier, att det finns tydliga bevis för telepati, prekognition (visioner och andra intryck av framtida händelser) och psykokinesi (påstådd förmåga att med blotta tanken kunna påverka sin fysiska omgivning). Han säger att han själv, ”precis som majoriteten av alla människor i världen” har oförklarliga erfarenheter och att han i Lund får en unik chans att utforska det.

– De flesta jobb är outhärdliga, men inte mitt. Jag får betalt för att läsa böcker som jag gärna hade betalat för, jag får träffa unga vetgiriga människor och jag får chansen att läsa tankar… det där sista var ett skämt, sa Etzel Cardeña i en intervju med Helsingborgs Dagblad 2006.

***

För att ta reda på om ockultismen känns i nacken även hos gemene boende i staden provar jag på livet som Lundastudent. Fejkat namn och en social väg in ordnades med hjälp av en vän.

”Förödmjukande”, ”sexuella” och ibland ”våldsamma” är adjektiv som beskriver de flesta traditioner jag hör talas om i vardagliga konversationer med studenter. Tyvärr hör bevisbrist till sakens natur. En akut saknad av belägg gör de flesta rykten olämpliga att upprepa i en tidskrift med en ansvarig utgivare.

Ett konkret avslöjande för några år sedan, av reportrar på studenttidningen Lundagård, gällde i alla fall att Malmö nation i Lund under flera år stått för olagliga ålamiddagar där nakna medlemmar dykt i tunnor för att med händerna döda infångade ålar inför publik, något nationen själv förnekar.

Samtalen under dagtid med Lundastudenter ger en bild av en stad där det gömmer sig en hemlighet under varenda bumling i kullerstensgatorna. De flesta jag pratar med säger att Lund är ”ganska sektigt”, men att det hela existerar på en skala.

– Hela studentlivet är ju som en stor sekt med märkliga traditioner man inte förstår sig på och heller inte alltid får prata om, men det värsta stöter man inte på som vanlig student, säger Mira. Mycket hör man bara i förbigående och allt är så klart inte sant heller, så mycket glömmer man bort. Hemliga ordnar finns överallt, men man måste känna rätt folk för att ens veta om det.

Vad fan håller du på med?

De flesta av stadens hemliga ordnar är tämligen harmlösa, Mira överlevde ju sitt möte med det röda sällskapet utan någon större fara. Ett tips är att jag borde spetsa in mig på läkarstudenterna:

– En barndomskompis till mig gick läkarprogrammet för några år sedan. Innan hon hoppade av berättade hon om de sjukaste grejerna som de håller på med. Jag har hört att de opererar på varandra med skalpeller helt utan bedövning som någon sorts ritual, säger en bekant.

Av alla ordnar jag hör talas om finns det bara en vars namn dyker upp återkommande: Hincus medicus, enligt en källa ”det värsta av det värsta”. Ända sedan grundandet på 1990-talet har det viskats om sällskapet, men 2016 stod namnet i tryck offentligt för första gången. Precis som i fallet med Malmö nation och ålarna var det Lundagård som stod för avslöjandet.

Med ett anteckningsblock med Medicinska föreningens logotyp på, lånat av en kontakt på plats, smiter jag därför in på en av läkarprogrammets föreläsningar. Jag förstår knappt någonting av vad föreläsaren säger. I pausen får jag veta att jag inte är den enda i den positionen, vilket är något förvånande eftersom de andra ändå går den här utbildningen.

En läkarstudent jag äter lunch med rycker mig åt sidan och fnyser ”Vad fan håller du på med?” när jag nämner Hincus i närheten av Genetikhuset, där vi just varit på föreläsning. I regel är läkarstudenterna mindre benägna att prata om Hincus än resten av Lund, kanske på grund av vad som står på spel, både socialt och professionellt.

Det som enligt sägen gör Hincus Medicus mer skrämmande än en vanlig herrklubb är inflytandet. Sällskapet har, enligt den nu nio år gamla granskningen i Lundagård, medlemmar bland både läkarstudenter och yrkesverksamma läkare på tunga poster runtom i landet. Även ansvariga på lärarprogrammet erkände 2016 att de hade kopplingar till Hincus Medicus. Medlemmarna hjälper varandra genom yrkeslivet med dolda medel, knep som juridiskt sett hade räknats som jäviga och korrupta. Hamnar man i onåd ska det vara ”omöjligt att få jobb som läkare i södra Sverige”, säger en person jag pratar med.

Av konkreta bevis på organisationens makt finns inte ett enda. Bara oron för att det kan finnas tentakler i mörkret räcker för att sprida fasa bland läkarstudenterna.

På en hemmafest är man lite mer beredd att prata. Oskar, som egentligen heter något annat, spärrar upp ögonen när Hincus kommer på tal och menar att allt som sägs är sant.

Hur vet du det? Du sa tidigare att du aldrig varit i kontakt med Hincus?

– Förra året började det viskas om att en kursare hade blivit uppsökt av Hincus. Vi stod varandra rätt nära, men jag frågade honom aldrig om det. Jag trodde inte att det var sant och om det nu ändå var det så ville jag inte skapa några problem för honom. På sommaren besökte jag hans familjs lantställe på västkusten och vi badade. Då såg jag ett stort ärr på baksidan av hans lår som jag aldrig lagt märke till förut.

Enligt både artikeln i Lundagård 2016 och envisa rykten så förhåller det sig på följande sätt: När en person rekryteras till Hincus Medicus söks de upp av äldre medlemmar som poängterar att ”brödraskapet” finns för att hjälpa deras karriärer. Det slutgiltiga antagningsprovet består av att de måste operera bort ett födelsemärke från en annan kandidat, samt att i retur låta andra avlägsna ett från sig själv. Om det inte finns några lämpliga födelsemärken får man nöja sig med att bara skära bort en bit kött från låret.

Vi frågar Olivia Cejvan omsällskap som Hincus Medicus kan räknas som sekter?

– När man säger att något är sektigt, tänker man främst på hemlighetsmakeriet som syns i populärkulturen, och att sällskapen är slutna, att de drivs utan insyn från omvärlden. Ofta förekommer även någon sorts hjärntvätt av medlemmarna, om inte annat en strikt disciplin där man måste anpassa sig till gruppens parametrar, till exempel att man inte får avslöja något om vad som händer på insidan, svarar hon.

Det låter ju som de rykten som finns kring vissa lundasällskap?

– Jo, absolut. Sen har jag inte hört något om att något av de omdiskuterade sällskapen här i Lund skulle ha en ockult anspänning.

***

För nästan ett decennium sedan kom stora offentliga avslöjanden om både ålamiddagarna och Hincus operationer, men det ter det sig som att hemlighetsmakeriet i stan inte påverkats alls.

I Lundagård publicerades dessutom 2022 en krönika med rubriken ”Att lida är en dygd” som handlade om att ceremonierna i staden bör fortsätta vara fräcka och lustfyllda och inte bli för snälla och urvattnade. Mira instämmer, hon har själv ansvarat för nollning och stretade emot resten av planeringsteamet när hon tyckte att nykomlingarnas uppgifter blev ”lite för mesiga”. En förödmjukande nollning är ett eldprov som formar en starkare gemenskap, tycker hon.

De ljusskygga anekdoter och rykten jag får höra följs nästan alltid av en blick över axeln och sedan ett slugt leende. Tabubelagda riter är uppenbarligen spännande att prata om. Hemlighetsmakeri bygger socialt kapital, där Frimureriet är det klassiska exemplet, enligt Olivia Cejvan. Spänningen föder både de studentordnar som existerar i Lund och Netflix-serier om kulter.

Finns det en risk att vurmen kring sekter och mörk akademi i dag romantiserar ett sorts hemlighetsmakeri som i verkligheten är skadligt?

– Självklart, säger Gabrielle de Bourg, skribent och en av författarna bakom bakom Lund – Den förbjudna kunskapens stad.

Absolut kan den här vurmen slå fel

– Nazisternas ideologi byggde i grund och botten på ockultism och pseudovetenskap. Vi ser det här i dag i överlappet mellan alternativmedicin, new age och moderna högerextremister. Det syntes även i de gamla lundensiska sällskapen vi undersökte, de som firade Karl XII-dagen och använde Ka-runor. Vi skrev om 1920-talet, men hade ju facit i hand – hur det blev sedan.

Lund är ett fönster mot den större världen, menar hon.

– Vi visste vilka personer vi skrev om, som senare blev hängivna fascister eller skulle komma att donera stora summor till hemska organisationer. Absolut kan den här vurmen slå fel. När vi skrev boken kunde vi inte blunda för problematiken med hemlighetsmakeri, dolda makthierarkier och antidemokratiska inslag som finns i sådana här sammanslutningar.

***

Efter fredagens föreläsning, som handlade om syra- och basreglering i patienters kroppar, blir det pubrunda. Ingen ifrågasätter huruvida jag faktiskt är läkarstudent eller ej, men närmare Hincus kommer jag knappast. Sedan ankomsten har dimman runt saken bara tilltagit, på vägen till den anrika krogen Ariman är gatlyktorna det enda som tränger igenom.

Vissa av de livligaste festprissarna är inne på sista terminen och är, som jag märker under kvällen, profilerade i studentlivet. Att någon av dem skulle höra till Hincus vore inte omöjligt, men hade jag frågat om potentiella medlemskap på en offentlig plats som den här finns det inte en chans att svaret skulle vara något annat än ett ”nej”. Av uppenbara skäl går det heller inte att dyka under borden för att dra upp byxben och leta efter ärr.

Det är bara att inse: Att låta de ansvariga få bemöta de allvarliga anklagelser som surrar kring Hincus medicus vore korrekt, men är tyvärr omöjligt eftersom sådana organisationer inte har några kontaktuppgifter.

Samtidigt undrar jag om jag inte drabbats av ett släng apofeni, viljan att se mönster mellan orelaterade ting, och om jag inte borde skrivas in på Sankt Lars eller Vipeholm, de numera nedlagda mentalsjukhusen. Det är farligt att stirra sig blind i jakten på samband, för till slut syns de även om de inte finns där.

Ibland undrar jag om jag är den enda unga vuxna i Lund som inte ruvar på några rituella hemligheter eller är medlem i en dunkel orden.

Författaren H.P. Lovecraft, känd för sina skräcknoveller i akademisk miljö, blev den kosmiska skräckens fader. Han menade att man egentligen inte vill veta svaren på vissa frågor. Det förstod Mira den där kvällen i AF-borgen, men jag har inte lärt mig den läxan än.

Bara en tanke… Mira, är du själv med i något hemligt sällskap?

– Ja, gud ja, men det kan jag såklart inte prata om.

Läs fler artiklar av Nils Niemi Boman:

Så blev På spåret populärt bland unga

Är John Ajvide Lindqvist filmvärldens favorit?

”Har ni funderat på att skjuta Franklin Roosevelt?”