Hemma hos tigerkungen Joe Exotic

Rivalitet, vilda djur och excentriska karaktärer står i centrum för Netflix nya true crime dokumentär ”Tiger King”. Den har gjort omedelbar tittarsuccé. Vi publicerade redan 2014 ett bildreportage som utgick från huvudpersonen i dokumentären, nämligen Joe Exotic – och hans privata zoo i Oklahoma. Fem år efter vårt besök fängslas Joe Exotic misstänkt för anstiftan till mord. Här kan du läsa om honom på nytt.

”Hur vill du ha mig? Naken?”

Joe Schreibvogel skrattar. Han låtsas inte om att han nyss velat få mig bortkörd från ägorna. Det är trots allt det här han älskar, att bli fotograferad med sina tigrar.

När han bytt om till den rosa skjortan och Sarge, en 225 kilo tung tigerhane, blivit snabbmatad med en halv kalv, är det dags. Pistolen är fäst i läderhölstret mot det vita jeansbenet. Kedjan sitter hårt om tigerns hals. Nu står vi i samma inhägnad, Joe, tigern och jag. Sarge kissar på en buske och tuggar förstrött på sin ägares sko, medan Joe poserar för kameran. Snart börjar tigern vanka fram och tillbaka, dra i kedjan. Joe blir påtagligt nervös. Fotosessionen måste avbrytas.

Enbart i den amerikanska staten Texas sägs det att det finns fler tigrar i privat ägo än det finns vilda kvar i världen. Påståendet är visserligen omstritt, men sanningen är att ingen vet. Kontrollen av vilda djur i privat ägo i amerikanska hem är bristfällig.

(Reds anm: Mellan 2000 och 2018 dödades i snitt två vilda tigrar i veckan. Tigrarnas framtidsutsikter har länge varit dystra, men 2016 kom positiva nyheter om att trenden vänt, för första gången på över ett sekel ökade beståndet istället för att minska. Hotet om utrotning är däremot inte över.)

– Inget i världen går upp mot att interagera med en tiger. Sarge vet att jag bara är en tunn kille som han kan döda vilken minut som helst. Men vi respekterar varandra. Det är en otrolig känsla, säger Joe Schreibvogel.

”Joe Exotic”, eller ”The Tiger King” som han också kallar sig, har enligt egen utsago flest tigrar i världen. 187 stycken för att vara exakt. G.W. Exotic Animal Memorial Park, hans privata zoo som han startade till minne av sin döda bror, började med två omhändertagna tigrar och en skunk. 17 år senare har projektet tagit helt andra proportioner.

En tiger äter upp till 15 kilo kött om dagen. Lägg därtill utfodring av alla lejon, björnar, apor och pumor som trängs på hans ägor. Pengar måste komma in. Förutom kondomerna och T-shirtarna med The Tiger King-loggan som säljs i hans shop har han andra sätt att finansiera verksamheten. Han avlar.

Joe Schreibvogel låter tigrar från olika undergrupper, som sibirisk och bengalisk, para sig. Ibland parar han tigrar med lejon. Huvudsaken är att det blir ungar. Tigerungar genererar pengar. Publiken betalar för att få klappa dem och ta bilder med dem. Flera gånger om året åker de på turné till köpcentrum där shoppingsugna kan passa på att klappa ett vilt djur.

Fram till 1990-talet fanns det inga särskilda lagar som reglerade det privata ägandet av vilda djur i Texas. På senare år har det införts krav på tillstånd, försäkring och rätt sorts galler i burarna. Det, i kombination med den ekonomiska krisen, har påverkat tigrarnas situation. Historierna om vanvårdade tigrar är många. Tigrar som blir räddade från trailerparks, tigrar som används som vakthundar av knarkmaffian. Djurskötarna på Austin Zoo räddade en tiger som bodde i framsätet på en lastbil.

– Du behöver inte längre köpa en tiger, du kan få en. Det finns så många, folk har inte råd att ha dem kvar, berättar Carol Holliman som tillsammans med sin man Gary äger Pride Rock, ett privat sanctuary, djurreservat, för vilda kattdjur.

Förutom tio omhändertagna tigrar har de lejon och pumor i burar på sina ägor strax öster om Dallas. Trots att de närmar sig pensionen arbetar båda heltid för att få det att gå ihop. På gården bortanför burarna står kors med inskriptioner. Många är de djur som tillbringat sina sista dagar här. En grav är ny, prydd med solrosor och en sten graverad ”Gabe”.

– Han var speciell. Han var min baby, säger Carol Holliman. Hon och hennes man fick aldrig några egna barn, men desto fler vilda djur. När hon går längs de långa raderna av burar drar hon handen mot gallret. Några djur kommer fram, stryker sidan mot metallen och ger ifrån sig ett brummande, spinnande ljud.

Ett antal mil norrut, i ett hus inrett med antikviteter från jordens alla hörn, bor Bill Rathburn, Texas före detta polischef. Han är mitt uppe i en bitter skilsmässa. Ex-frun vill ha del av hans förmögenhet, men de tre överviktiga tigrarna som bor i den stora inhägnaden i trädgården tänker han behålla. En randig gårdskatt stryker sig mot deras bur. Bill Rathburn sträcker in sina fingrar genom gallret. Kumar, den äldsta tigern, tar fingrarna i munnen och snart hörs ett sugande smaskande ljud. Tigerns blick blir dimmig, liksom vänds inåt. Han diar.

– Han går i barndom, konstaterar Bill Rathburn nöjt.
Tigrarna är hans familj nu.

– Men du kan aldrig lita på en tiger. De är rovdjur. Har jag en grupp människor här låser de alltid fast det svagaste bytet, barnet, med blicken, säger han.

År 2007 rymde en tigerhona från San Francisco Zoo, dödade en besökare och attackerade två bröder. Händelsen förlamade djurparkerna i USA.

– Efter San Francisco-incidenten vill alla ha en tiger som Sarge. Ända sedan han var liten visste vi att han skulle bli en gullegris. Han är född med missbildningar. Efterblivna djur har den där kärleken. Ingen vill ha en vild tiger, berättar Joe Schreibvogel.

Det är först efter att jag lämnat Texas som jag läser att en medarbetare på G.W. Exotic Animal Memorial Park fått armen avsliten av en tiger. Två veckor innan jag kom dit.