Henrik Dorsin: ”Jag gjorde en tygtavla av Hasse Alfredson”

Henrik Dorsin – aktuell med Svenska revyn på Scalateatern – önskar att han var pianovirtuos och blir lycklig av höga höjder.

Hur skulle du beskriva dig själv?

­– Försiktig och blyg. Det är nästan samma sak, så jag säger lurig och lite vemodig också.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Det jag håller på med har jag velat göra så länge jag kan minnas, så jag upplever inte direkt att jag har gjort något vägval. Den här vägen har varit utstakad sedan jag var liten. Det var lika viktigt att göra en föreställning på roliga timman som det är att göra Svenska revyn. Nu när jag nästan är 50 år står jag dock inför ett vägval: Vill jag fortsätta eller vill jag göra något annat?

Vad skulle du ha gjort om du inte vore skådespelare och komiker?

– Jag skulle kunna tänka mig att vara lärare, eller ha en skivbörs och sälja vinylskivor.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Humor och öppenhet.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Kan det vara vem som helst? Då får jag dela upp det här. Mina föräldrar har alltid stöttat mig även om de inte alltid har begripit mig. Det har betytt oerhört mycket. De har pushat mig när jag var liten och blyg, även om de inte var teaterintresserade. Sedan måste det vara Hans Alfredson. Så till den milda grad att jag i femman gjorde en tygtavla av honom i syslöjden. Den hänger här precis bredvid mig. Från att jag var liten och hörde de här skivorna med Hasseåtage har han påverkat mig. Han kunde vara både allvarlig och jätterolig.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Jag är lite trött på min konflikträdsla, men den har jag börjat få lite mer bukt med. Sen är jag trött på ett visst tungsinne som letar sig in och gör att jag inte kan vara glad över saker. Någon sa till mig att det inte är roligt att berömma mig eftersom det inte känns som att jag tar åt mig.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Ingenting. Jag är helst ute på landet och gör ingenting. Gärna med öppna fönster och dörrar, så att det kommer in sval luft och syre. Om jag gör någonting då är det de tre L:en. Lyssnar, läser eller latar mig.

Vad är din bild av lycka?

– När man är på en murrig pub någonstans i London, eller England med omnejd, tillsammans med familjen eller några vänner och första pinten är beställd. Det eller en bra utsikt. Det kan vara högt uppe i ett hus eller Stockholm eller ett berg i norra Spanien.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Att jag inte lärde mig spela ett instrument, piano framförallt. Det är inte för sent, men det hade varit bättre att börja när jag var liten. Jag har alltid haft taskig motorik. Kan inte jobba med båda händerna samtidigt.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Betala av alla mina lån, men det är lite tråkigt. Sen skulle jag resa, och då skulle jag vilja resa till Japan, jag är väldigt förtjust i Japan.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Nu har jag sett så mycket i vuxen ålder, kulturföreställningar som betytt mycket, och jag hade velat säga något oväntat som att det var Tosca på Scala i Milano. Men det var det inte. Jag såg Galenskaparna och After Shave göra Grisen i säcken när jag var 15 år gammal. När jag gick därifrån stod det klart för mig vad underhållning är, det har varit en form av målbild att få den känslan, den glädjen, samvaron med publiken. Det har format mig väldigt mycket. Sen såg jag någonting som hette Sleep no more i New York, i en gammal byggnad uppbyggt som ett hotell, där man gick runt och det var olika föreställningar i olika rum, det var också en ögonöppnare.

Bästa klimattips?

– Inte ha bil. Nu har ju inte jag något körkort och bor i Stockholms innerstad så det är lite förmätet att säga. Ta tåget! Om det är i tid och om vi kan rusta upp våra järnvägar.

När gråter du?

– Ibland på de mest oväntade tillfällena, jag kan gå och härbärgera en gråt som inte kommer ut, sen gör någon något snällt och då börjar jag gråta. När jag ser film. Och så gråter jag ofta när någon som inte behöver göra en god handling gör en god handling.

Vad skrattar du åt?

– Det som får mig att skratta är bitska kommentarer. Folk som är rappa i käften och kan slänga käft.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Det är att ha kul. Att det ska vara roligt.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Cut the crap. Det gäller inte bara statsministern i Sverige. Det är mycket skitsnack, stå för det du säger, stå för det du är. Missförstå inte dina motståndare med flit, utan försök att vara ärlig.

Vad hatar du allra mest?

– Just nu så är det nästan samma svar. Jag blir enormt frustrerad på folk som missförstår andra med flit för att vinna personliga poäng. Det gör mig väldigt upprörd.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Då är det tillbaka till min stora sorg: Att jag skulle vilja vara en pianovirtuos och vara närmare musiken.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Alltså, en behaglig död är att bli gammal och sen bara ta en tupplur och somna in. Det har jag ett par släktingar som har gjort. Annars vore väl en spektakulär död något, även om jag inte vill ha smärtan. Att gå ut på en skogspromenad och bli uppäten av en björn, det glömmer inte folk i första hand.

Vad är ditt motto?

– Var snäll.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– En tupplur.

Läs mer:

Vanna Rosenberg: ”Jag är 51 och lost”

Johan Ulveson: ”Lite skam är ganska härligt”