Historiens största boktjuv – vem var Anders B?

I november 2004 skakas Kungliga Biblioteket i Stockholm av ett avslöjande. Anders B, en av bibliotekets specialister, har stulit ur samlingarna. Böcker värda miljontals kronor är borta. Med stöd av tidigare hemligstämplade dokument berättade Vi 2008 om mannen som framställde sig som bibliotekets beskyddare – men i hemlighet plundrade Sveriges kulturarv.

Ur Vi nr 10/2008.

Den 28 oktober 2003 kunde vara en helt vanlig onsdag på Kungliga Biblioteket. Underkylt regn, det strilar över lindarna i Humlegården. Det fikas i restaurang Sumlen och det studeras i läsesalarna. Nere i de underjordiska magasinen pilar framtagare på jakt efter specialbeställda skrifter.

Klockan elva minuter över fyra landar ett mejl i en kvinnlig bibliotekaries epostlåda. Det är en förfrågan om en bok från 1857. Ett bildverk om Mississippifloden av konstnären Henry Lewis.

Men boken finns inte på sin plats, i raritetskammaren. Chefen för låneavdelningen, Gudrun Oettinger, upptäcker att registerkort saknas, och registren tycks manipulerade för att dölja att boken är borta. En koll på antikvariatsajter visar att den är värd 75 000 dollar.

Nu får rutinärendet en obehaglig vändning. Det är uppenbart att allt inte står rätt till. En anställd kan ligga bakom.

Men vem?

KB är ingen vanlig arbetsplats. De flesta som hamnar här stannar på sina jobb resten av livet. Det är inte lönen som lockar – utan traditionen. Här förvaltas arvet från de gamla riksbibliotekarierna. Från Johannes Bureus och Gustaf Klemming. Avbildade i marmor och olja blickar de ned på sentida efterföljare.

Kanske vet ingen egentligen vem Anders B är?

Men det finns en tjuv på biblioteket. Ingen anar att det är Anders B, 48 år. Chef för handskriftsavdelningen sedan 1995. Fil doktor i idéhistoria. Jur kand med tingsmeritering. Engagerad i säkerhetsarbetet. Expert på 1700-talslitteratur, med uppdrag av Svenska Akademien.

Efter förmiddagskaffet brukar han gå ut på baksidan av KB. Ur Armanikavajens innerficka tar han fram rökdon. En Cohiba från Kuba, köpt på Frans Svenssons tobaksbutik vid Stureplan. Han puffar på cigarren.

Handskriftsavdelningen är bibliotekets hjärta. Det är också Anders B värld. En värld av bildning och raffinemang. Från chefsrummet, inrett i 1700-talsstil, ansvarar avdelningschefen för fyra hyllkilometrar unika bokverk. Papyrus från det gamla Egypten. Strindbergs orginalmanuskript. Djävulsbibeln.

Det administrativa tråkar ut honom. Så den dagliga ruljansen sköts av två lojala kvinnliga bibliotekarier, medan Anders B skriver essäer, forskar och umgås med den akademiska eliten.

– Jag ser framför mig hur han stryker med fingrarna längs ett skinnband, prytt av ett monogram i guld. Han sänker rösten… blir nästan öm, när han berättar ingående om hur boken är utformad, minns biblioteksassisten Tor von Geijer.

– Han var ingen simpel tjänsteman. Han var en kännare.

Kanske vet ingen egentligen vem Anders B är?

Kollegorna tror att han lever ett borgerligt familjeliv i Uppsala. I själva verket har han separerat från hustrun och bor sedan flera år i en tvåa på Surbrunnsgatan i Stockholm. Det vet bara en inre krets gentlemen. Biblioteksrådet Folke Sandgren, kartexperten Göran Bäärnhielm, tidskriftschefen och serietecknaren Lars Olsson.

De ses ofta för en whisky på Anders B:s rum efter arbetstid. Kvällarna fortsätter under kristallkronorna i gamla Rydbergs matsal på Blasieholmstorg. Där huserar det exklusiva sällskapet Idun, som de lärda herrarna tillhör.

Anders B vilseleder gärna omgivningen. Som när han missar flyget till en konferens i Oslo. I stället för att återvända och medge misstaget vandrar han omkring på måfå i Gamla stan. Senare försäkrar han att mötet i Norge var givande.

Stundtals är det som om han ger ledtrådar och antydningar. Som när han i ett brev beskriver en stöld på KB och infogar skadeglatt att säkerhetschefen är en idiot. Eller när han 2001 intervjuas i P1 om vilka hemligheter som finns i KB:s magasin. Vad vore mest spännande att hitta?

– Drömfyndet… inleder Anders B.

Rösten utstrålar en road självsäkerhet.

– …det är ett fynd som förändrar en etablerad bild av en människa, som fullständigt vänder på kakan.

Han skulle kunna tala om sig själv. För han lämnar spår efter sina stölder. Ett tomrum där en bok funnits, en pappersrest efter ett slarvigt uttryckt registerkort. Man kan tycka att misstagen är obetydliga. Löjligt små. Men en kvinnlig bibliotekarie börjar diskret följa spåren. De leder mot KB-chefens hemlighet, alter egotKarl Fields.

Resan blir hans mest lönsamma någonsin.

Fredagen den 19 mars 2004 går Anders B ut genom KB:s entré med en portfölj under armen. I den finns en bok från tidigt 1500-tal. En skildring av portugisen Magellans världsomsegling – nedtecknad på latin av Maximilianus Transylvanus.

Han hukar i snålblåsten. Rättar till den paisley-mönstrade slipsen i thaisiden. Skyndar vidare mot mercan. På väg till flygplatsen plockar han upp älskarinnan Bella. Paret kör till Skavsta, flyger till Hamburg i Tyskland. Den respekterade bibliotekarien förvandlas till mister Karl Fields. Playboy och internationell bokhandlare.

Han har varit i Hamburg många gånger – i samma ärende. Ett diskret möte med Christoph Calaminus, expert och inköpare på antikfirman Ketterer Kunst. Som vanligt ställs inga besvärande frågor om böckernas ursprung. Betalningen är kontant, tjocka sedelbuntar med euro.

Väl hemma växlar handskriftschefen pengarna på Forex på Kungsgatan och Stureplan. Presenter till älskarinnan. Designkläder. Signerade vinglas med karaff. Örhängen i guld. Middagar på Sopranos och Carlssons.

Boken om Magellans världsomsegling säljs på antikfirmans vårauktion. En privat samlare vinner budgivningen med rekordbeloppet 94 300 euro, nästan en miljon kronor. Auktionshuset skryter om försäljningen på sin hemsida.

Resan blir hans mest lönsamma någonsin.

Eskilstuna den 2 augusti 1968. Anders Jonsson fyller 12 år. Han har gått ut femman i Norra skolan i Eskilstuna. Med högsta betyg i svenska, engelska och kristendomskunskap. I födelsedagspresent får han praktverket Svenska slott och herresäten. Anders läser om adelsmän och kungligheter. Om Drottningholm och Skokloster. En värld långt från trerummaren på Knut Hellbergsgatan där han bor med sin ensamstående mamma Karin, skrivbiträde på Socialkontoret.

Snart börjar en ny termin på Norra skolan.

– Han ville lära sig allting, berättar läraren Tor Hallvar.

Bildningsresan fortsätter på S:t Eskils gymnasium, samhällsvetenskaplig linje med humanistisk inriktning. Extralektioner i latin och italienska. ”Han var intellektuell och inspirerade mig att tänka i helt nya banor. Vi talade om allt: relationer, världspolitik och framtidsdrömmar”, minns en vän i Moderat Skolungdom. Andra ser honom som en särling, en prydlig bokmal med avsmak för popmusik och idrott.

Sommaren 1973 reser Anders och vännen Lars ut i Europa. De är sexton år och ska se världen – Paris, London och Madrid. Men det är ingen vanlig tågluff. De bor på hotell, aldrig vandrarhem, och de reser i första klass. Det kostar en del. En spottstyver för direktörssonen Lars. Men kännbart för Anders Jonsson, vars mamma är tjänstledig för att ta lärarexamen. Hon gör allt för sonen. Kompenserar för den mångsysslande pappan i Stockholm – servitör, köpman, försäljare – som bara har sporadisk kontakt med sonen.

På Eskilstunas bibliotek är Anders känd för sina avancerade läsvanor. Historia. Filosofi. Och klassiker. Kanske är det här han börjar fundera på sitt efternamn, ett son-namn som han delar med många andra. Efter gymnasiet byter han till ett namn med en klang av fina vanor.

– Namnbytet var ingen slump. Anders kom från en primitiv bakgrund, men ville påskina att han var väluppfostrad och av fin familj. Han ville vara någoning han inte var. Och det hade han en väldig sorg för, säger Tomas Lidman, riksarkivarie, alltså högste chef på KB 1995 till 2003.

– Han ville upp, han ville klättra socialt.

Efter studenten och militärtjänstgöringen flyttar Anders B till Uppsala. Intensiva studier följer. Han doktorerar i idéhistoria med en avhandling om 1700-talets censurlagar. Han tar jurist-, biblioteks- och fastighetsmäklarexamen. Samt gifter sig med en student.

Hur det börjar? Det är svårt att säga. Tillgängliga dokument och vittnesmål ger ingen vägledning. Enbart Anders B hade kunnat berätta var impulsen till den första stölden kom från. Däremot går det att fastställa en ungefärlig tidpunkt. Troligen stal han redan 1986 under praktiken på Carolina Rediviva i Uppsala.

Alldeles säkert gör han det året därpå, då han får ett halvårsvikariat på Karolinska Institutets bibliotek. Det är specialiserat på äldre medicinsk och vetenskaplig litteratur. Hans arbete är att presentera samlingarna i en rad essäer.

– För sin ålder var han ovanligt beläst. Det gick att föra kvalificerade resonemang i bok- och bibliotekshistoria med honom, minns tidigare överbibliotekarien Åke Lilliestam, i dag 82 år.

– Han hade mitt fulla förtroende, ett förtroende han svek.

Anders B botaniserar fritt i hyllorna, där verk från 1500-talet står bredvid utgången kurslitteratur. Om han vill ta en hem en bok för att studera den i lugn och ro är det inget konstigt. Vem märker om han inte lämnar tillbaks den? När han sedan avlägsnar bokens katalogposter är det som om boken aldrig existerat. Han väljer med omsorg. Böcker vars värde enbart är känt i en liten krets bibliofiler.

Det går att förstå frestelsen. Risken är försumbar, vinsten stor. Samtidigt är det obegripligt. Anders B förskingrar det kulturarv han ägnar sitt liv åt att värna. Därmed sviker han inte bara sin arbetsgivare utan också sig själv.

Bakom ryggen på sin välgörare Åke Lilliestam stjäl Anders B ett 20-tal böcker. Samma år säljer han flera verk i Hamburg. Han kallar sig Karl Fields och uppger en falsk adress i Köpenhamn. Uppgifterna kontrolleras inte.

Under 80-talets sista år blir Anders B huvudperson i en fejd som skakar den akademiska världen. Han söker en tjänst som professor i bokhistoria i Lund – och blir rasande när han inte får den. Jäv och inkompetens präglar tillsättningen, menar Anders B som förgäves överklagar hela vägen till regeringen.

Desillusionerad planerar han en juridisk karriär. Han sitter ting i Norrköping, men längtar till bokvärlden. ”Jag tänkte lägga allt vad skriverier heter bakom mig. Snart fann jag mig dock sitta på Riksarkivet på komplediga dagar. Jag pysslar mellan blöjbyten med en uppsats – om svensk bokexport på 1700-talet”, skriver han till Åke Lilliestam. Anders B söker flera bibliotekstjänster. 1995 blir han handskriftschef på KB.

En revansch för den missade professuren. Men också ett steg närmare avgrunden.

Hela hans värld står på spel.

I maj 2004 hålls ett hemligt möte på KB.

Det har gått sex månader sedan boken om Mississippifloden rapporterades saknad. Biblioteksrådet Barbro Thomas leder spaningsgruppen som ska gå till botten med misstankarna om en insider.

– Vi spekulerade inte i vem det kunde vara, berättar hon.

I gruppen ingår också låneavdelningens Gudrun Oettinger. Samt bibliotekarien Ingrid Karlström, handplockad för sin extraordinära nogrannhet. Ingrids uppgift: att finkamma kataloger och magasin efter försvunna böcker och registerfiffel.

Men det gäller att agera i tysthet. Tjuven får inte ana något. Dessutom handlar det om bibliotekets anseende. Att böcker stjäls är pinsamt – en intern tjuv vore en skandal.

– Vi var så diskreta som man möjligen kan vara, säger Barbro Thomas.

Nu börjar jakten.

Ingen i spaningsgruppen vet att mannen de jagar är Anders B. Men han anar vad som är på gång. Kanske pratar någon bredvid mun? Eller så drar han egna slutsatser – tjuvjägaren Karlström sitter nämligen på hans avdelning.

Han får panik. Hela hans värld står på spel. Jobbet som handskriftschef. Umgänget i herrklubben Idun. Kontakterna med Svenska akademien och den internationella bibliotekseliten.

KB-chefen berättar för älskarinnan Bella att han stulit på arbetsplatsen:

– Om det kommer ut vet jag inte vad jag tar mig till.

– Det kommer att gå bra, tröstar hon, enligt förundersökningen.

– Du har så mycket bra i ditt liv. Tänk på dina barn.

Utredningen tär också på tjuvjägaren Ingrid Karlström.

Arbetet är ”ångestfyllt och omöjligt”, skriver hon i en tidigare hemligstämplad rapport. ”Försvinnanden är ofta svåra att tidsbestämma. Det går ofta inte att avgöra om de skett under en lång tidsrymd eller nyligen, om de begåtts av en person eller om flera personer vid olika tidpunkter varit inblandade.”

Tanken på att hon följer i en okänd gärningsmans fotspår lämnar ingen ro.

I varje moment ligger hon steget efter, skriver hon. Uppdragets diskreta natur gör inte saken lättare: ”Kravet på att arbeta i hemlighet utan möjlighet att göra det i avskildhet och förhöra mig med KB-medarbetare utan att avslöja för någon varför var oerhört betungande.”

Karlström anar att hon är iakttagen, föreställer sig hur någon söker igenom hennes skrivbord. ”De oroande tankarna på den öppna platsens utsatthet” får henne att göra en blixtvisit på KB mitt i semestern för att låsa in sina anteckningar.

Oron är befogad.

I almanackan skriver Anders B: ”Ingrid Karlströms pärm. Komplicera.” Han förfalskar registerkort, röjer undan bevis.

Anders får inte ur sig ett ljud.

En junidag går han ned till de underjordiska magasinen med en papperskniv i fickan. Han skär sönder en bok om hinduiska begravningar, så att den passar i mapp 116. Där fanns tidigare ett bildverk från 1844 med illustrationer av Maya-ruiner i Mexiko. En bok Anders B sålt i maj 2003 för 29000 euro.

På väg upp igen möter han en medarbetare, Eva. Hon undrar vad han gör i magasin ett – handskrifterna finns ju i magasin två! Och varför bär han på en storformatsmapp? Anders får inte ur sig ett ljud. Enligt förhörsprotokollen tänker han:

”På bar gärning. Jag är tagen på bar gärning.” Men Eva drar inga slutsatser.

Anders B är en man höjd över alla misstankar. Efter en kort tystnad räddar hon den pinsamma situationen:

– Ska du ha det där med dig till S:t Petersburg?

Den 29 juni ska han resa på Libers 33:e konferens i Ryssland.

Det blir höst. Kollegor lägger märke till att handskriftschefen förändras. Han dricker. Surfar på dejtingsajter. Kommer och går på underliga tider. Likt nornorna i fornordisk tro spinner de tre damerna i spaningsgruppen långsamt men obönhörligt en allt tätare väv kring Anders B.

Kanske känner han det oundvikliga närma sig?

Stockholm, tisdagen den 2 november 2004. Ingrid Karlström sitter vid sitt skrivbord. Plötsligt glider Anders B upp bakom henne.

– Jag vill ha ett enskilt samtal med dig, säger han.

– I magasinet, där stör ingen.

Ingrid tänker: Har jag gjort något fel? Finns det klagomål på mitt arbete eller på mig som person?

Väl nere i magasinet märker hon att Anders är nervös. Han har tårar i ögonen, en whiskyplunta i handen.

– Vill du ha?

– Nej tack, jag dricker inte alkohol

Men Anders B tar en klunk.

Ingrid tänker: Det är som om han repeterat scenen i förväg. Han pratar, men vad är det egentligen han säger? Och så, med ens, hör hon Anders B nämna den försvunna boken om Mississippifloden.

– Jag har tagit den och flera andra verk.

Ingrids synfält krymper, berättar hon senare i polisförhör.

– Jag har stulit från KB i åratal, erkänner Anders B.

Han berättar att han spionerat på henne och skryter med hur ”fiffig” han varit när han sopat igen spåren efter stölderna. Men han hade inte räknat med Karlströms nogrannhet.

– Förr eller senare åker jag fast, det har jag insett, säger han och infogar:

– Vilka verk är det egentligen som saknas?

Då får Karlström en föraning: Försöker han lirka ur mig vilka försvunna verk jag känner till? För att sedan erkänna att han tagit just dem – och inga andra?

Anders B, igen. Nu vädjar han:

– Säg inget till ledningen, så lovar jag att inte stjäla fler böcker! Och om du nu absolut måste berätta vill jag bli förvarnad i god tid.

Han hotar att ta sitt liv om han avslöjas.

KB-chefen bjuder Karlström på middag den kvällen. De lämnar KB tillsammans och hamnar på en pizzeria på Östermalm. Nu nämner de inte stölderna mer, utan talar om livet – om sin respektive bakgrund. Anders B insisterar på att stå för notan.

Sedan försvinner han i kvällsmörkret.

På onsdagen händer ingenting anmärkningsvärt. Karlström dröjer med att informera ledningen. Anders B deltar i avtackningen av en kollega som går i pension, förstebibliotekarien Lars Olsson. På kvällen är det middag hos Folke Sandgren, pensionerad KB-veteran och grå eminens.

– Det märkvärdiga är att Anders var helt som vanligt. Han var i högform och vi hade kolossalt trevligt, som sig bör på en sådan tillställning, säger Folke Sandgren.

– I efterhand inser jag att han måste ha känt marken brinna under fötterna.

Dagen därpå går Anders B inte till KB. I stället åker han till sin mamma i Eskilstuna. Han besöker också Anna – en dambekant. I polisutredningen berättar hon att de lärde känna varandra tre år tidigare, på Stadt i Eskilstuna. De reste till Paris och Anna tröstade Anders, som var förtvivlad över separationen från hustrun. Men nu har de inte hörts på ett år.

– Så plötsligt knackar det på mitt fönster!

Där står Anders B På en byggnadsställning rest på grund av en fasadrenovering.

– Anders säger att han ska bli häktad – sen försvinner han snabbt därifrån, vittnar hon för poliserna.

I samband med besöket ställer Anders en boklåda i Annas garage.

Lådan rymmer förstaupplagor av Carl von Linné, lärljungen Peter Forsskål, samt Sveriges finaste fjärilsbok, Carl Clercks Icones från 1759. Böckerna är värda miljoner – och nu utom räckhåll för husrannsakningar. Men Anna vill inte bli indragen i olagligheter.

Hon överväger att elda upp böckerna och hålla tyst om saken.

Samtidigt på KB, har tjuvjägaren Ingrid Karlström fattat ett beslut.

Det är torsdag, dagen före Allhelgonaafton och ovanligt lugnt på biblioteket. Vid kafferasten klockan tre berättar Karlström vad hon vet för spaningsledaren Barbro Thomas. Riksbibliotekarie Gunnar Sahlin informeras.

Tidigare insiderstölder på KB har tystats ned, enligt en källa. Så icke denna gång, polisanmälan görs genast.

– Det var aldrig tal om att tysta ner affären, betonar Barbro Thomas.

På fredagen piper det till Folke Sandgrens mobiltelefon.”Vad som än händer ska du veta att jag är din vän”, lyder textmeddelandet som saknar avsändare.

– Först förstod jag överhuvudtaget ingenting. Men så skickar vi ett par sms fram och tillbaka. Så småningom anar jag att det var Anders i andra änden, berättar Folke Sandgren.

”Nu går jag in på Bergsgatan 58”, lyder det sista meddelandet.

– Eftersom jag vet att polishuset ligger där anade jag att något förfärligt hade hänt, säger han.

Klockan tjugo i fem på häktas Anders B. Han erkänner direkt. Men berättar inte allt, ska det visa sig.

Mediebevakningen blir omfattande.

Vart tog pengarna vägen?

Många kollegor är rasande och förtvivlade. Andra betonar att man inte får glömma handskriftschefens goda sidor. Åter andra misstänker att han utsatts för utpressning, men inga fakta styrker den hypotesen. Anders B säger i polisförhör att han inte kan förstå att kollegornas känsliga relation till böcker.

– Böcker är handelsvara och byter ofta ägare.

Vännen Folke Sandgren är fortfarande djupt skakad.

– Jag har aldrig i mitt liv blivit utsatt för ett sånt svek som detta. Och jag har fortfarande svårt att förlåta honom, säger Folke Sandgren och låter oändligt trött.

Han är tyst en stund innan han tar till orda igen:

– Samtidigt tyckte jag om Anders. Han var en god vän. Och det var en angenäm vänskap.

Första natten i häktet skriver Anders B en lista med titlar på sexton stulna böcker. Tillsammans med utredarna surfar han på auktionshusets hemsida och prickar av stulna verk. Han säger att han tjänat uppemot nio miljoner på stölderna. Men polisen hittar inga större summor på hans konton.

Vart tog pengarna vägen? De bekostade ”ett vidlyftigt leverne”, enligt Anders B Mer vägrar han säga. Han erkänner inte heller stölder på andra bibliotek än KB, utan kommer med osannolika bortförklaringar. Däremot pekar han ut köparen i Hamburg, Christoph Calaminus på Ketterer Kunst.

En av utredarna reagerar på pseudonymen Karl Fields.

– Är det en anspelning på poeten Erik Axel Karlfeldt? Du är ju med i Karlfeldtssällskapets styrelse, säger kriminalaren.

Ett blekt leende passerar bibliotekschefens läppar.

– Fan, du är inte så dum som du ser ut, säger han.

Samme kriminalinspektör försöker ringa in KB-chefens personlighet: ”Bestämd, intelligent, stökig, briljant”, skriver utredaren med kulspets i ett kollegieblock. Han fortsätter: ”Dyra vanor. Sarkastisk. Övermänniska.”

Efter hand uppdagas att KB-chefen sålt 103 böcker till firman i Hamburg. Bland dem 58 från KB, femton från Carolina Rediviva och åtta från Karolinska Institutets bibliotek. Han har även stulit från Stockholms universitetsbibliotek. Mörkertalet kan vara stort. Anders B misstänks också för stölder på Nobelbiblioteket och Skokloster.

Han är Sveriges genom tidernas största boktjuv.

Fredagen den 3 december sätts Anders B på fri fot i väntan på rättegång. Det första han gör är att sms:a sin fru – på pappret har de inte upplöst äktenskapet – nu begär hon skilsmässa. ”Det är upp till dig att ta kontakt med mig nu. Jag älskar barnen mycket,” skriver han. Sedan börjar drickandet. En granne iakttar honom och en okänd kvinna i trappgången klockan 18. Han är berusad och talar högljutt i mobilen.

– Nu sjunger jag fångarnas serenad, ropar KB-chefen.

På lördag tar Anders B tåget till Eskilstuna. Han hyr ett rum på Stadt, berättar väninnan Anna i förhör. Han gråter och talar om döden, Anna tröstar. Först vid midnatt går hon hem. Nästa förmiddag återvänder hon. Då märker hon att en annan kvinna sovit hos Anders B under natten.

– Han är kvinnotokig, säger hon till polisen.

Men Anna hinner inte elda upp böckerna KB-chefen gömt i hennes garage. I sista sekund upptäcks hon av hyresvärden Bo. Han råkar vara en passionerad samlare av gamla aktiebrev och inser böckernas värde. Han ringer polisen. Så småningom hittar verken hem till hyllorna på KB, Karolinska Institutet och Carolina Rediviva.

Efter helgen reser Anders B till Stockholm. Kaotiska dygn följer. Han jagas av kvällstidningsreportrar. Dricker. Vandrar planlöst omkring i Vasastan. Sms:ar Anna att han tänker ta sitt liv. Låt bli, vädjar hon. ”Det här är mitt eget beslut. Gör ingenting utan låt mig få gå”, replikerar han enligt telefonavlyssningen.

Anders B sista sms: ”Allt OK här. Hör snart av mig. Kram.”

Tidigt på morgonen den 8 december, 2004, befinner sig Anders i tvårummaren på Surbrunnsgatan. Han skär upp handlederna, kapar slangen mellan spis och gasledning, lägger sig på köksgolvet. Medan livet rinner ur honom, fylls rummet med osynlig gas.

Klockan halv fem sprakar det till. Gnistan kommer från kylskåpets termostat. Sprängkraften motsvarar två kilo trotyl. Väggarna viker sig för tryckvågen –tegelstenar regnar över gatan. Bibliotekschefen begravs under ett berg av bråte.

Det dröjer dagar innan kriminaltekniker gräver fram fram kroppen. I rasmassorna hittas också fragment av hans sista anteckningar. En lista med plus och minus. Plus: vad som gör livet värt att leva. Minus: vad som gör det omöjligt. Ett bokslut över ett liv om man så vill. Exakt vad han skrev har inte gått att ta reda på.

Anders B, alias Karl Fields, tar sina hemligheter med sig i döden.

På Anders B begravning i januari 2005 läser prästen, utan vetskap om bibliotekschefens pseudonym, en dikt av Erik Axel Karlfeldt.

Snabbt jagar stormen våra år
Som skyar över hav.
Knappt tändes, år, din blida vår,
Så bleknar glansen av.
Din sommarblomstring är sin kos,
Hav tack för vad du gav,
Om ock du endast gav en ros
Att lägga på en grav

Angående källor:

Texten bygger på ett 50-tal intervjuer, samt på polisens och Kungliga Bibliotekets fullständiga utredningsmaterial, sammanlagt över 1500 sidor. Därtill kommer privat korrespondens, dagböcker, böcker, pressklipp och uppgifter från offentliga arkiv.