Hur uppstod religion?

  • 8 dec 2021
  • 4 kommentarer
  • 6 min

// Foto: Thron Ullberg

Hur uppstod religion?
Lasse Berg

// Foto: Thron Ullberg

Lyssna på artikeln

Veckans fråga handlar om tro och gudar. Varför verkar människan ha ett så starkt behov att en högre verklighet? Lasse Berg svarar på frågor om livet och alla dess märkligheter.

Hej,

Min fråga lyder: Hur uppstod religion?

Alltså: När tänkte den första människan den första religiösa tanken? Och varför? Mot vilka behov svarade denna tanke? Kunde det finnas det evolutionära fördelar med tanken?

(Min fråga förutsätter förstås att någon gudom inte materialiserade sig för bushmännen, utan att religion är en mänsklig konstruktion. Men varför uppkom den från allra första början?)

//En som gillar resonemang


Hej!

Det här har jag också funderat mycket över. Det går knappt att överskatta religionens historiska roll för oss.

Men ”historisk” är definitionsmässigt den tid som finns nedskriven. De stora världsreligionerna kom i ett evolutionärt perspektiv alldeles nyss. De är bara några tusen år gamla. Vår art är hundra gånger så ålderstigen, vårt släkte tusen gånger äldre. Så din fråga är verkligen relevant. När började det hela, och var kom gudarna in?

En av 1900-talets största historiker William H McNeill hävdade att den mest omvälvande tanke som människan någonsin tänkt var den kontraintuitiva föreställningen att det finns en annan värld som vi inte kan se, befolkad av osynliga väsen som styr våra liv. Vi kan få dem mot oss eller med oss beroende på hur vi beter oss. Här får man nu en förklaring till allt obegripligt; varför regnar det inte som vanligt, varför är mamma sjuk, varför är min vän så svekfull?

Inga vetenskaper kan bevisa eller motbevisa Guds existens. Men vi vet en hel del om hur gammalt detta tänkande är. Man kan kalla det religiositet. Nathan Söderblom talade om ”den obestämda rysning och bävan, som människan känner inför det hemlighetsfulla”.

En fingervisning ger jordens äldsta kända religion, den som vi sett hos sanfolken i södra Afrika. Deras monoteistiska gudstro är med all sannolikhet uppåt tjugo gånger äldre än dagens trossamfund. Deras religiositet yttrar sig i transdansen där man söker sig till den andra världen för att få råd och hjälp med det oförklarliga och svårlösta. Den ena efter den andra går in i transen. Ingen är schaman eller religiös specialist med ensamrätt till den andra sidan.

När detta tänkande uppstod kan vi få ett hum om genom vad vi nu vet om begravningar, vilka rimligen har med religiositet att göra. Nya fynd visar att våra förfäder begravde sina döda för minst hundratusen år sedan, möjligen kan det handla om tio gånger så långt tillbaka.

Och vad är den evolutionära nyttan av denna religiositet? Som vi dessutom nu vet stöds av våra hormonsystem som anpassats till dessa gemensamma utlevelser i sång, dans, trans, bedjande. Nej, inte får de som dansar regndans mer regn än de icke troende. Däremot tar de sig an de existentiella svårigheterna tillsammans. Transdansens gemensamma lycka, beskeden från den andra världen, gör det lättare att hålla samman i en svårbemästrad värld. De som dansade tillsammans, dyrkade tillsammans, överlevde. De andra splittrades och gick under.

När våra afrikanska förfäder spred sig ut över världen tog de med sig sin religiositet. Inslag från deras föreställningsvärld smittade av sig på långt senare religionsbyggen. Inklusive tanken att de osynliga makter som styr vår värld kan kristalliseras i en på något sätt människoliknande Gud.

Allt detta betyder ju tyvärr inte att all religion alltid varit oss till godo. När hierarkierna växte uppstod en priviligierad grupp som hade ensamrätt på kontakt med den andra sidan. Religionen kunde bli maktmedel och förtryck.

Men religiositeten är en del av människans medfödda inre.

Varma hälsningar,
Lasse

Fler utvalda artiklar